Index A-Z
Nyhetsbrev
RSS
Av
Nas ockuperar två segment av marknaden – dels små enheter, så kallade brödrostmodeller med upp till sex diskar, dels de riktigt stora nas-modellerna för professionellt bruk i datacentermiljöer. Vi har i det här testet nagelfarit tre leverantörer och deras instegsmodeller i den professionella nas-världen. EMC Celerra NX4, HP Storage Server DL385 G5 och Sun Storage 7110 är dina trampoliner från filservern in i lagringsvärlden för proffs.
Jag vet, jag har tjatat om det här tidigare, men det är ett problem som kvarstår. Varje gång jag testar ett professionellt lagringssystem slås jag av hur förvirrande namngivningen av raid-grupper, volymer, filsystem, pooler, projekt, lun:ar och så vidare är. Ska det vara så svårt att komma överens om en standard? Om nu någon av leverantörerna ens är intresserad. Men visst, jobbar man med en och samma leverantör kommer man ju att lära sig snabbt, men hur vanligt är det? Hur vanligt är det att systemen felkon-
figureras på grund av bristfällig namngivning? Jag är övertygad om att det är vanligare än vad många tror, men det är så pinsamt att ingen säger det. Snälla, ge oss en standard tack!
Lars Dobos, testredaktör
lars.dobos@techworld.se
EMC Celerra MX4
EMC Celerra NX4 är ur ett hårdvaruperspektiv en ganska annorlunda produkt jämfört med de övriga två i testet eftersom den har en modulär uppbyggnad. Systemet består av flera delsystem som tillsammans upptar rackhöjden 5U: diskhyllan Clariion AX4, två ”Data Movers”, en administrationsenhet och en modul med batteribackup – alla på 1U vardera.
Modulariteten har förstås sina fördelar. Det är till exempel lätt att lägga till fler disksystem om man skaffar en san-växel (eller via iscsi). En nackdel är dock att modulsystemet inkräktar på utrymmet i racket och det kan inte heller sägas vara särskilt energieffektivt. Framför allt batteribackupen, som knappast behövs om det redan finns ups i datahallen, bidrar till att hela paketet väger något i hästväg.
Upp till 60 diskar (fördelade på fem Clariionenheter) kan en Celerra NX4 svälja och det går bra att blanda olika disktyper i samma diskhylla. Till skillnad från Sun Storage 7110 och HP Storage Server klarar Celerra NX4 även fc utöver iscsi.
Kontrollenheterna, kallade X-Blade 4, bygger var och en på dubbla Intel Pentium 4-processorer och fyra gigabyte arbetsminne/buffert. Varje X-Blade 4 har två fc-portar för kommunikation med disksystemen och en fc-port för backup, fyra gigabit ethernet-portar (som kan trunkas till en logisk) samt en ethernetport för administration. Bortsett från möjligheten att installera ytterligare disksystem kan hårdvaran inte byggas ut.
Kontrollenheterna kan konfigureras för att antingen jobba parallellt för maximala prestanda, eller låta den ena gå på tomgång som standby för maximal redundans. De filnivåprotokoll som fungerar är nfs 2, 3 och 4, cifs (smb 1) och ftp. Blockdata kan skickas över iscsi eller fc och liksom med Suns 7110 kan vi konfigurera virtuella filservrar i stort antal.
Den ur hårdvaru- och finessynpunkt synnerligen kompetenta Celerra NX4 får tyvärr dåligt stöd av administrationsgränssnittet som är ganska förvirrande men framför allt enerverande segt. I Storage 7110 har Sun övergett Java till förmån för Ajax (host!). EMC borde ha gjort detsamma.
Vi har aldrig träffat på ett Javabaserat, grafiskt användargränssnitt som är snabbt, så enkelt är det, och gränssnittet till Celerra NX4 utgör tyvärr inget undantag. Det handlar om mer än bara en sekund när vi väntar på att informationen ska komma fram efter ett klick.
Administrationsgränssnittet är inte helt enkelt att komma till tals med på andra sätt heller. Det består av ett katalogträd till vänster där vi letar fram de objekt vi vill operera på och det hela kan vara ganska förvirrande.
Att skapa pool/volym/”share” i rätt ordning på rätt sätt är något du snabbt kommer att ge upp. I stället kommer kavalleriet i form av en uppsättning guider till din undsättning.
Det är guiderna som räddar ansiktet på Celerrans administration. Ett bra sätt att lära sig hur det hela hänger ihop är att skapa en utdelad volym med guiden, som mycket pedagogiskt leder oss genom alla steg och sedan letar upp vad som hamnade var i trädet, men det är trist att det ska behöva vara så.
Guiden som leder oss genom skapandet av en utdelad cifs-volym är som sagt mycket pedagogisk. Den talar nämligen om hur hierarkin är uppbyggd, något som är svårt att få reda på annars.
Guiden grenar ut i andra guider beroende på om vi till exempel väljer en befintlig cifs-server eller skapar en ny. Det kan låta trassligt, men det fungerar riktigt bra.
Inte heller med EMC märker vi några som helst fördröjningar i skapandet av utdelade volymer eller snapshots. Allt går på ett klick-kick.
Det finns sex kategorier av guider att välja mellan: nätverk, cifs, filsystem, replikering, iscsi och Celerra. Den sistnämnda är guiden för att göra grundkonfigurationen. Vill vi skapa en nfs-utdelad volym skapar vi en cifs-volym (?!) som vi sedan tilldelar nfs-kompetens. Suck.
Vad som i själva verket händer är att vi under skapandet av en cifs-volym pekar ut ett existerande filsystem eller skapar ett nytt system. Det är alltså det filsystemet som pekas ut när vi skapar en nfs-volym, men det är inte direkt så det verkar vid en första anblick. Samma volym kan alltså nås av olika protokoll, något som inte är helt uppenbart från början.
Checkpoint är EMC-språk för vad alla andra kallar snapshot. Dessa checkpoints tas på ett snabbt och smidigt sätt med ett högerklick på den volym, alltså cifs-share eller nfs-export, som vi vill ta ett snapshot av. Snapshots kan göras skrivbara och det finns även möjligheter till schemaläggning.
Celerra NX4 är en strömslukare av rang. Det är knappast förvånande med tanke på hur systemet är uppbyggt, men 6 300 kronor i årskostnad för energin är ganska mycket, särskilt i dessa tider av ökande miljömedvetenhet.
Vägvisare. Guiden har delat sig och hoppat in i en annan guide eftersom vi ville skapa ett nytt filsystem under den cifs-utdelning vi egentligen var ute efter att skapa. Smidigt, det vanliga är att vi får skapa det underliggande filsystemet i ett tidigare skede.
Går på djupet. Startsidan i Celarra Manager, EMC:s Javadrivna webbgränssnitt. Gränssnittet fungerar på så sätt att vi letar fram önskat objekt i katalogträdet till vänster och utför operationer på det i huvudfältet. Det smarta webbgränssnittet möjliggör även högerklick på objekten. Inställningsmöjligheterna upplevs som mycket djupa och detaljerade. Tyvärr kan gränssnittet bitvis kännas en smula förvirrande, men framför allt är det väldigt segt, likt de flesta Javadrivna webbgränssnitt vi har stött på.
HP Storage Server DL385 G5
HP Storage Server är vid en första anblick mer lik Sun Storage 7110 än EMC Celerra NX4. Det är med andra ord en typisk allt-i-ett-lösning, men där både EMC och Sun använder sina egna operativsystem och filsystem i botten, väljer HP att ta in båda från Microsoft i form av Storage Server 2003 R2 och ntfs.
Hårdvaran är en 2U hög HP Proliant DL 185 G5 med en AMD Opteronprocessor och fyra gigabyte arbetsminne. Det finns två pci-expressplatser, varav den ena upptas av en smart array controller för expansion av diskhyllor via fc. Vidare finns två ethernetportar samt en administrationsport. Ethernetportarna kan inte trunkas.
Storage Server kan konfigureras med sata- eller sas-diskar, men de kan inte blandas i samma datorlåda. Maximal lagringskapacitet i grundenheten är tolv terabyte (12 x 1 terabyte sata). I ett fullt utbyggt system kan vi få in 60 diskar fördelat på fem disklådor.
HP Storage Server klarar nfs 3, cifs (smb 1), http, ftp, webdav, Appletalk och Netware. Med hjälp av Microsoft iscsi Software Target går det att uppgradera till iscsi-stöd, men det är som sagt ett tillval. Icke att förglömma är att Storage Server 2003 är en Windowsserver fullt ut, med alla möjligheter att fylla på med tredjepartsprogram och serverfunktioner.
Utdelade volymer skapas i en traditionell hierarkimodell med raidgrupper i botten, volymer och filsystem. Det kan tyckas vara en fördel och igenkänningsfaktorn är hög, men det har onekligen även sina baksidor. HP Storage Server skapar raidgrupper i en halvautomatisk modell som sträcker gruppen över så många diskar som krävs. Vi kan alltså med lite finurlighet skapa allt från en raid 0 på en disk till en raid 6 över alla. Allt hänger på vilken typ av raidnivå det handlar om samt hur stor gruppen är.
Problemet är att om vi skapat exempelvis en raid 5 över fem diskar kommer alla följande raid 5:or att hamna på samma diskar så länge det finns utrymme. De fem diskarna blir liksom låsta för raid 5-ändamål. Jämför det med till exempel Sun Storage 7110, som sprider alla raidgrupper över alla diskar, men där vi kan skapa nya raidgrupper av andra typer på samma diskar.
Konfigurationen sker i ett administrationsgränssnitt signerat HP och alltså inte i något Windowsprogram. Det ingår två administrationsgränssnitt: HP All-in-one Storage Manager (ASM) och HP Array Configurations Utility (ACU). Du bör nogsamt undvika att använda båda parallellt och på så sätt blanda ihop korten. Resultatet riskerar annars att bli otrevligt.
Det verktyg vi föredrar är ASM. Det ger ett helikopterperspektiv genom att vi direkt skapar utdelade volymer medan systemet ser till att fixa allt annat underifrån. ASM har även en del andra trevliga egenskaper och finesser. Hit hör att vi tillsammans med Microsoft iscsi Software Target (tillval) kan skapa specialanpassade volymer för Exchange och SQL Server. Andra finesser är snapshots, replikering av dfs och single instance storage (sis) – deduplicering på filnivå (icke att förväxla med mer avancerad deduplicering på blocknivå).
Att skapa utdelade volymer sker i en guide i ASM och processen är barnsligt enkel. När guiden är slut och vi klickat på ett sista ok märker vi dock en uppenbar skillnad – det tar tid att skapa volymen, lång tid. Allt hänger på hur stor volymen är, men en tio gigabyte stor volym ger dig en kort fikapaus, helt klart. Snapshots tar dock inte många klockcykler att skapa.
Riktigt vad vi ska ha en snapshot till har vi dock inte lyckats klura ut. Den går, så vitt vi vet, inte att hitta efter att den tagits. Vi kan heller inte hitta någon funktion för återställande eller läsning/skrivning av snapshotfiler, eller så tog det så lång tid att vi tappade tålamodet. ASM känns inte helt stabilt alla gånger.
Mycket mer än så är det inte att tala om. På det sättet framstår HP Storage Server som lite enklare än de övriga produkterna, samtidigt som hela Windows Server 2003 finns där med ett otal konfigurationsmöjligheter. Ur ett hårdvaruperspektiv känns HP Storage Server som väl så kompetent som de övriga. Det är under rubriken funktioner och finesser vi hittar bristerna.
Kort och koncist. Även HP skickar med guider till sitt webbgränssnitt. Faktum är att HP:s enhet känns mest guidebaserad när det gäller administrationen i det här testet – inget fel med det. Guiderna är korta, koncisa och bra.
Läge att expandera. Introduktionssidan i HP:s Storage Server Management – det är en Storage Server 2003 i botten. Liksom i fallet med Sun Storage 7110 är det här ett fullödigt serveroperativsystem med allt vad det innebär av möjligheter att utöka med tredjepartsprodukter, expansionsplatser med mera.
Sun Microsystems Storage 7110
Sun Storage 7110 är en 2U hög allt-i-ett-nas. Sun har i 7110 skapat ett rakt igenom professionellt Unixsystem för lagring som vem som helst kan använda. I botten finns Open Storage tillsammans med filsystemet zfs. På det har Sun placerat ett grafiskt användargränssnitt som klart och tydligt visar att företaget kan lyfta sig och skapa användarvänlighet när det verkligen behövs. Vill du hacka cli direkt i Solaris går det givetvis bra via ssh.
Hårdvaran baseras på en fyrkärnig AMD Opteron och åtta gigabyte arbetsminne. Vidare finns här fyra gigabit ethernetportar som dessutom kan trunkas till en och samma logiska port. Den som inte nöjer sig med grundkonfigurationen har fem pci-expressplatser att tillgå för expansion, bland annat 10 gigabit ethernet.
Det är bara inom själva lagringsbiten vi kan se begränsningar. Storage 7110 är alltid fullpackad med 14 2,5-tums sas-diskar på 10 000 varv per minut och ger därmed en lagringskapacitet på upp till 4,2 terabyte. Det är dock det enda alternativet kunden ges. Vi kan inte välja vare sig långsammare eller snabbare diskar, bara två storlekar (146 och 300 gigabyte).
En annan svaghet är att vi inte kan utöka systemet med fler diskhyllor via till exempel iscsi. Sun hänvisar till storebröderna i 7000-serien om det är ett måste för dig. Ytterligare smolk i glädjebägaren är att vi bara kan få en kontrollenhet (inbyggd) till maskinen, och även här hänvisar Sun till större modeller.
Sun Storage 7110 klarar nfs 3, nfs 4, cifs (smb 1), http, webdav och ftp. På blocknivå fungerar iscsi så att 7110 kan ingå i ett san. Diskarna kan grupperas med raid 0, raid 1 och raid-z dp (raid 5, 6). Raidgrupperna kallas Pools i Suns värld.
Med det upplägg Sun har valt till 7110 läggs alla volymer över alla diskar. Tillvägagångssättet är lite upp- och nervända världen för dem som är vana vid klassisk lagringskonfiguration i san-miljö, men med zfs måste vi tänka om – i positiv bemärkelse. Zfs i sig har inbyggt stöd för raid-sets, volymer och lun:ar. Inte nog med det, zfs är dessutom från början skapat med funktioner för snapshots och kloning.
Skapandet av utdelade volymer, snapshots med mera är direktverkande utan minsta betänketid från maskinen. Utdelade volymer (shares) skapas under en logiskt högre belägen enhet som förvirrande nog kallas File System. Dessa bor, i sin tur, under ett Project, som närmast är att betrakta som en administrativ enhet. Projekten kan tilldelas egna administrationskonton. I ett projekt sätts dessutom ett antal parametrar som ärvs av volymerna. Det är mycket smidigt, men vi kan även göra undantag.
Samma volym (File System) kan tilldelas flera filnivåprotokoll på samma gång, och inom ramen för vart och ett av filnivåprotokollen definieras vad Sun kallar ett Share (utdelad volym). Förvirrande? Lägg till att om vi vill använda iscsi heter dessa Luns. Stön! I grundutförandet ges en volym funktion för både cifs och nfs (ett arv från projektet), det går givetvis att ändra på det. Volymerna kan även skapas i tunna versioner (thin provisioning). Att ta en snapshot av en volym är rena barnleken. Funktionen kan också schemaläggas för till exempel återkommande säkerhetskopiering. Innehållet i snapshotfilen kan göras läsbart om så önskas.
Konfigurationsmöjligheterna i övrigt låter inte skämmas för sig de heller. Klickar vi på Configuration upptäcker vi att i stort sett varje aspekt av de tjänster och protokoll, användare och administratörer, hårdvara, nätverk, klustring och larm och rapporter som systemet har, kan konfigureras på detaljnivå.
Extra nämnvärt är det som döljs under Analytics. Här kan vi skapa så kallade Worksheets som övervakar olika delar av systemet på hårdvaru- eller programnivå. Övervakningen sker i realtid och vi kan borra oss ned riktigt djupt i olika detaljer. Det är bra!
På soligt humör. När vi loggar in på Sunmaskinen möts vi genast av denna “dashboard” med lättöverskådlig information om systemets hälsotillstånd. Eller kanske dess väderlek? Notera solen till vänster om varje rubrik. Soligt betyder att allt är som sig bör, en kategori-5-storm (inte bra, inte alls bra) kan betyda att du är på väg att få sparken.
Svårt att göra fel. Sun har få, om ens några guider i sitt administrationssystem. Så här ser det ut när vi vill skapa en cifs-utdelning – de flesta egenskaper ärvs från ”projektet”. Kanske är det ett tecken på att ett administrationssystem är riktigt bra om det inte behöver guider. Vi börjar tro det. Hur som helst är Suns webbgränssnitt det överlägset bästa i det här testet – du kan inte göra fel i det här systemet.
Prestanda
Det är viktigt att en professionell nas är snabb. Den måste kunna hantera många samtidiga transaktioner från åtskilliga användare. Även med diskar med hastigheten 15 000 varv per minut utgör själva disken flaskhalsen, åtminstone så länge det är få användare i nätverket. Antalet spindlar och spinnhastigheten spelar alltså stor roll.
Sun Storage har en något annorlunda konfiguration jämfört med maskinerna från HP och EMC, den har sas-diskar i 2,5-tumsstorlek med hastigheten 10 000 varv per minut. HP har 3,5-tums sas-diskar som snurrar i 15 000 varv per minut och EMC blandar sata-diskar med hastigheten 15 000 varv per minut med 3,5-tums sas-diskar. I det senare fallet körde vi naturligtvis prestandamätningarna mot sas-diskarna.
Till prestandatestet använde vi Iometer och två volymkonfigurationer per produkt – en liten med liten testfil och en stor med stor testfil. Se faktarutan ”Så gjorde vi testet” här nedanför för fler detaljer. I det första deltestet testade vi antalet i/o-operationer per sekund mot både disk och buffertminne. I testet mot disk blandar sig dock buffertminnet in också, men eftersom testfilen är större än buffertminnet kommer mycket jobb att gå till diskskrivningar (och läsningar).
Det här är en förklaring till att Sun Storage 7110 är snabbast i antal i/o-operationer mot disk, trots att den har långsammare diskar än de övriga två. Detta i kombination med att Storage 7110 sprider sina volymer över alla diskar bidrar till resultatet. Fler spindlar ger högre prestanda tack vare parallelliteten.
Samma test mot buffertminnet visar att HP är snabbast, men det är med knapp marginal till Sun. I båda fallen ligger EMC en bit efter – inte mycket men klart efter. När vi tittar på den genomsnittliga responstiden vid i/o-operationerna visar det sig att EMC och Sun har relativt långa responstider vid operationer mot disk, men tänk på att det här är genomsnittstider. Det kan vara enstaka tröga operationer som höjer snittet. HP ligger på låga värden rakt över.
Till sist tittade vi på hur många megabyte per sekund varje produkt kan skyffla till och från den server vi använde till testet. Här visar det sig att EMC är den maskin som bäst skyfflar rena megabyte mot disk.
Tydligen gillar EMC-maskinen större partier data åt gången, snarare än många små operationer, men i samma test mot buffertminnet kastas resultatet om och nu är det återigen Sun som är snabbast, tätt följd av HP. För EMC:s del spelar det inte så stor roll om det här testet körs mot disk eller buffertminnet och troligtvis sker operationerna mest mot buffertminnet även när vi försöker stressa diskarna.
HP är lite efter i operationerna mot disk och stora data, men tar igen det vid operationer mot buffertminnet. Sun hänger med bra i båda fallen och är snabbast mot buffertminnet.
Sammantaget tycker vi att Sun Storage 7110 uppvisar bästa prestanda, trots att maskinen bara kan utrustas med diskar med hastigheten 10 000 varv per minut. Till detta ska läggas att vi kan trunkera fyra ethernetportar (vilket även EMC klarar), samt att produkten kan extrautrustas med exempelvis 10-gigabitsportar. Inte illa. Om EMC:s kontrollenheter konfigureras att arbeta parallellt kan prestanda komma i en annan dager, men då tappar vi redundansen i systemet.
Smart spridning. Sun är snabbast i läsning mot disk och håller jämnt med HP i testet mot buffertminnet. Sun utnyttjar många spindlar genom att sprida volymerna över alla diskar, använda smarta buffertalgoritmer och genom att buffertminnet används delvis även vid körningar med stora filer.
Svarar snabbt. HP har korta responstider överlag. Håll dock i minnet att det här är genomsnittstider och att enstaka dåliga responstider kan ”smutsa ned” Suns och EMC:s tider.
Halkar efter. EMC gillar att skyffla data, snarare än att göra många små operationer. Det blir tydligt i testet mot disk, där vi försöker få igenom så många megabyte som möjligt. Mot buffertminnet är det återigen HP och Sun som tar täten.
![]()
TechWorlds slutsats
Det är tre ganska varierande resultat som utkristalliserar sig efter testet. EMC är det modulära proffssystemet med mycket bra möjligheter till konfiguration, bra djup i inställningarna, långtgående möjligheter till utbyggnad samt med många funktioner och finesser. EMC Celerra MX4:s glans mattas dock av en snårig administration och inte helt klockrena prestanda. Det blir inte bättre av att det modulära och 5U stora systemet drar mer än dubbelt så mycket ström som de båda andra testdeltagarna.
HP bjuder på en Windowsserver anpassad för lagring med allt vad det innebär av möjligheter till utbyggnad och tredjepartsprogram, bra prestanda och enkel administration. HP Storage Server brister dock en del i detaljrikedomen och mängden funktioner och finesser.
Sun Storage 7110 tar hem segern tack vare mycket bra prestanda, fina utbyggnadsmöjligheter i grundenheten, många funktioner och finesser, djupgående konfigurationsmöjligheter och inte minst ett lysande administrationssystem.
På ett sätt tar det emot att kora Sun Storage 7110 till vinnare. Ett professionellt nas-system kan bara med stor tvekan bära namnet professionellt system om det inte går att bygga ut med mer lagringsyta. Det är den stora nackdelen med Storage 7110 (till skillnad från storebröderna i serien) och något du som köpare verkligen ska ta dig en funderare på innan du slår till.
Slukar ström. EMC:n är faktiskt relativt sval, men värmeutvecklingen sprids mellan flera enheter. Den totala effekten ligger på hela 735 watt på tomgång.
Fläktar fint. HP:s maskin har en riktig fön från strömaggregaten, samt en hel del värme från det inbyggda kontrollkortet. Total effekt är 323 watt på tomgång.
Snålar med strömförbrukningen. Sun visar en jämn värmeutveckling från i stort sett hela baksidan. Total effekt ligger på 279 watt på tomgång.
![]()
Fakta & Betyg
* Med extra kontroller kan systemet utökas till maximalt 212 diskar.
Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund
» Oenighet om enheter
figureras på grund av bristfällig namngivning? Jag är övertygad om att det är vanligare än vad många tror, men det är så pinsamt att ingen säger det. Snälla, ge oss en standard tack!
Lars Dobos, testredaktör
lars.dobos@techworld.se
EMC Celerra MX4
EMC Celerra NX4 är ur ett hårdvaruperspektiv en ganska annorlunda produkt jämfört med de övriga två i testet eftersom den har en modulär uppbyggnad. Systemet består av flera delsystem som tillsammans upptar rackhöjden 5U: diskhyllan Clariion AX4, två ”Data Movers”, en administrationsenhet och en modul med batteribackup – alla på 1U vardera.
Modulariteten har förstås sina fördelar. Det är till exempel lätt att lägga till fler disksystem om man skaffar en san-växel (eller via iscsi). En nackdel är dock att modulsystemet inkräktar på utrymmet i racket och det kan inte heller sägas vara särskilt energieffektivt. Framför allt batteribackupen, som knappast behövs om det redan finns ups i datahallen, bidrar till att hela paketet väger något i hästväg.
Upp till 60 diskar (fördelade på fem Clariionenheter) kan en Celerra NX4 svälja och det går bra att blanda olika disktyper i samma diskhylla. Till skillnad från Sun Storage 7110 och HP Storage Server klarar Celerra NX4 även fc utöver iscsi.
Kontrollenheterna, kallade X-Blade 4, bygger var och en på dubbla Intel Pentium 4-processorer och fyra gigabyte arbetsminne/buffert. Varje X-Blade 4 har två fc-portar för kommunikation med disksystemen och en fc-port för backup, fyra gigabit ethernet-portar (som kan trunkas till en logisk) samt en ethernetport för administration. Bortsett från möjligheten att installera ytterligare disksystem kan hårdvaran inte byggas ut.
Kontrollenheterna kan konfigureras för att antingen jobba parallellt för maximala prestanda, eller låta den ena gå på tomgång som standby för maximal redundans. De filnivåprotokoll som fungerar är nfs 2, 3 och 4, cifs (smb 1) och ftp. Blockdata kan skickas över iscsi eller fc och liksom med Suns 7110 kan vi konfigurera virtuella filservrar i stort antal.
”Vi har aldrig träffat på ett
Javabaserat, grafiskt gränssnitt som
är snabbt. Så enkelt är det.”
Den ur hårdvaru- och finessynpunkt synnerligen kompetenta Celerra NX4 får tyvärr dåligt stöd av administrationsgränssnittet som är ganska förvirrande men framför allt enerverande segt. I Storage 7110 har Sun övergett Java till förmån för Ajax (host!). EMC borde ha gjort detsamma.
Vi har aldrig träffat på ett Javabaserat, grafiskt användargränssnitt som är snabbt, så enkelt är det, och gränssnittet till Celerra NX4 utgör tyvärr inget undantag. Det handlar om mer än bara en sekund när vi väntar på att informationen ska komma fram efter ett klick.
Administrationsgränssnittet är inte helt enkelt att komma till tals med på andra sätt heller. Det består av ett katalogträd till vänster där vi letar fram de objekt vi vill operera på och det hela kan vara ganska förvirrande.
Att skapa pool/volym/”share” i rätt ordning på rätt sätt är något du snabbt kommer att ge upp. I stället kommer kavalleriet i form av en uppsättning guider till din undsättning.
Det är guiderna som räddar ansiktet på Celerrans administration. Ett bra sätt att lära sig hur det hela hänger ihop är att skapa en utdelad volym med guiden, som mycket pedagogiskt leder oss genom alla steg och sedan letar upp vad som hamnade var i trädet, men det är trist att det ska behöva vara så.
Guiden som leder oss genom skapandet av en utdelad cifs-volym är som sagt mycket pedagogisk. Den talar nämligen om hur hierarkin är uppbyggd, något som är svårt att få reda på annars.
Guiden grenar ut i andra guider beroende på om vi till exempel väljer en befintlig cifs-server eller skapar en ny. Det kan låta trassligt, men det fungerar riktigt bra.
Inte heller med EMC märker vi några som helst fördröjningar i skapandet av utdelade volymer eller snapshots. Allt går på ett klick-kick.
Det finns sex kategorier av guider att välja mellan: nätverk, cifs, filsystem, replikering, iscsi och Celerra. Den sistnämnda är guiden för att göra grundkonfigurationen. Vill vi skapa en nfs-utdelad volym skapar vi en cifs-volym (?!) som vi sedan tilldelar nfs-kompetens. Suck.
Vad som i själva verket händer är att vi under skapandet av en cifs-volym pekar ut ett existerande filsystem eller skapar ett nytt system. Det är alltså det filsystemet som pekas ut när vi skapar en nfs-volym, men det är inte direkt så det verkar vid en första anblick. Samma volym kan alltså nås av olika protokoll, något som inte är helt uppenbart från början.
Checkpoint är EMC-språk för vad alla andra kallar snapshot. Dessa checkpoints tas på ett snabbt och smidigt sätt med ett högerklick på den volym, alltså cifs-share eller nfs-export, som vi vill ta ett snapshot av. Snapshots kan göras skrivbara och det finns även möjligheter till schemaläggning.
Celerra NX4 är en strömslukare av rang. Det är knappast förvånande med tanke på hur systemet är uppbyggt, men 6 300 kronor i årskostnad för energin är ganska mycket, särskilt i dessa tider av ökande miljömedvetenhet.
EMC Celerra NX 4
Går på djupet. Startsidan i Celarra Manager, EMC:s Javadrivna webbgränssnitt. Gränssnittet fungerar på så sätt att vi letar fram önskat objekt i katalogträdet till vänster och utför operationer på det i huvudfältet. Det smarta webbgränssnittet möjliggör även högerklick på objekten. Inställningsmöjligheterna upplevs som mycket djupa och detaljerade. Tyvärr kan gränssnittet bitvis kännas en smula förvirrande, men framför allt är det väldigt segt, likt de flesta Javadrivna webbgränssnitt vi har stött på.
HP Storage Server DL385 G5
HP Storage Server är vid en första anblick mer lik Sun Storage 7110 än EMC Celerra NX4. Det är med andra ord en typisk allt-i-ett-lösning, men där både EMC och Sun använder sina egna operativsystem och filsystem i botten, väljer HP att ta in båda från Microsoft i form av Storage Server 2003 R2 och ntfs.
Hårdvaran är en 2U hög HP Proliant DL 185 G5 med en AMD Opteronprocessor och fyra gigabyte arbetsminne. Det finns två pci-expressplatser, varav den ena upptas av en smart array controller för expansion av diskhyllor via fc. Vidare finns två ethernetportar samt en administrationsport. Ethernetportarna kan inte trunkas.
Storage Server kan konfigureras med sata- eller sas-diskar, men de kan inte blandas i samma datorlåda. Maximal lagringskapacitet i grundenheten är tolv terabyte (12 x 1 terabyte sata). I ett fullt utbyggt system kan vi få in 60 diskar fördelat på fem disklådor.
HP Storage Server klarar nfs 3, cifs (smb 1), http, ftp, webdav, Appletalk och Netware. Med hjälp av Microsoft iscsi Software Target går det att uppgradera till iscsi-stöd, men det är som sagt ett tillval. Icke att förglömma är att Storage Server 2003 är en Windowsserver fullt ut, med alla möjligheter att fylla på med tredjepartsprogram och serverfunktioner.
Utdelade volymer skapas i en traditionell hierarkimodell med raidgrupper i botten, volymer och filsystem. Det kan tyckas vara en fördel och igenkänningsfaktorn är hög, men det har onekligen även sina baksidor. HP Storage Server skapar raidgrupper i en halvautomatisk modell som sträcker gruppen över så många diskar som krävs. Vi kan alltså med lite finurlighet skapa allt från en raid 0 på en disk till en raid 6 över alla. Allt hänger på vilken typ av raidnivå det handlar om samt hur stor gruppen är.
Problemet är att om vi skapat exempelvis en raid 5 över fem diskar kommer alla följande raid 5:or att hamna på samma diskar så länge det finns utrymme. De fem diskarna blir liksom låsta för raid 5-ändamål. Jämför det med till exempel Sun Storage 7110, som sprider alla raidgrupper över alla diskar, men där vi kan skapa nya raidgrupper av andra typer på samma diskar.
Konfigurationen sker i ett administrationsgränssnitt signerat HP och alltså inte i något Windowsprogram. Det ingår två administrationsgränssnitt: HP All-in-one Storage Manager (ASM) och HP Array Configurations Utility (ACU). Du bör nogsamt undvika att använda båda parallellt och på så sätt blanda ihop korten. Resultatet riskerar annars att bli otrevligt.
Det verktyg vi föredrar är ASM. Det ger ett helikopterperspektiv genom att vi direkt skapar utdelade volymer medan systemet ser till att fixa allt annat underifrån. ASM har även en del andra trevliga egenskaper och finesser. Hit hör att vi tillsammans med Microsoft iscsi Software Target (tillval) kan skapa specialanpassade volymer för Exchange och SQL Server. Andra finesser är snapshots, replikering av dfs och single instance storage (sis) – deduplicering på filnivå (icke att förväxla med mer avancerad deduplicering på blocknivå).
Att skapa utdelade volymer sker i en guide i ASM och processen är barnsligt enkel. När guiden är slut och vi klickat på ett sista ok märker vi dock en uppenbar skillnad – det tar tid att skapa volymen, lång tid. Allt hänger på hur stor volymen är, men en tio gigabyte stor volym ger dig en kort fikapaus, helt klart. Snapshots tar dock inte många klockcykler att skapa.
Riktigt vad vi ska ha en snapshot till har vi dock inte lyckats klura ut. Den går, så vitt vi vet, inte att hitta efter att den tagits. Vi kan heller inte hitta någon funktion för återställande eller läsning/skrivning av snapshotfiler, eller så tog det så lång tid att vi tappade tålamodet. ASM känns inte helt stabilt alla gånger.
Mycket mer än så är det inte att tala om. På det sättet framstår HP Storage Server som lite enklare än de övriga produkterna, samtidigt som hela Windows Server 2003 finns där med ett otal konfigurationsmöjligheter. Ur ett hårdvaruperspektiv känns HP Storage Server som väl så kompetent som de övriga. Det är under rubriken funktioner och finesser vi hittar bristerna.
HP Storage Server 185DL G5
Läge att expandera. Introduktionssidan i HP:s Storage Server Management – det är en Storage Server 2003 i botten. Liksom i fallet med Sun Storage 7110 är det här ett fullödigt serveroperativsystem med allt vad det innebär av möjligheter att utöka med tredjepartsprodukter, expansionsplatser med mera.
Sun Microsystems Storage 7110
Sun Storage 7110 är en 2U hög allt-i-ett-nas. Sun har i 7110 skapat ett rakt igenom professionellt Unixsystem för lagring som vem som helst kan använda. I botten finns Open Storage tillsammans med filsystemet zfs. På det har Sun placerat ett grafiskt användargränssnitt som klart och tydligt visar att företaget kan lyfta sig och skapa användarvänlighet när det verkligen behövs. Vill du hacka cli direkt i Solaris går det givetvis bra via ssh.
Hårdvaran baseras på en fyrkärnig AMD Opteron och åtta gigabyte arbetsminne. Vidare finns här fyra gigabit ethernetportar som dessutom kan trunkas till en och samma logiska port. Den som inte nöjer sig med grundkonfigurationen har fem pci-expressplatser att tillgå för expansion, bland annat 10 gigabit ethernet.
Det är bara inom själva lagringsbiten vi kan se begränsningar. Storage 7110 är alltid fullpackad med 14 2,5-tums sas-diskar på 10 000 varv per minut och ger därmed en lagringskapacitet på upp till 4,2 terabyte. Det är dock det enda alternativet kunden ges. Vi kan inte välja vare sig långsammare eller snabbare diskar, bara två storlekar (146 och 300 gigabyte).
En annan svaghet är att vi inte kan utöka systemet med fler diskhyllor via till exempel iscsi. Sun hänvisar till storebröderna i 7000-serien om det är ett måste för dig. Ytterligare smolk i glädjebägaren är att vi bara kan få en kontrollenhet (inbyggd) till maskinen, och även här hänvisar Sun till större modeller.
Sun Storage 7110 klarar nfs 3, nfs 4, cifs (smb 1), http, webdav och ftp. På blocknivå fungerar iscsi så att 7110 kan ingå i ett san. Diskarna kan grupperas med raid 0, raid 1 och raid-z dp (raid 5, 6). Raidgrupperna kallas Pools i Suns värld.
”Tillvägagångssättet är lite upp- och
nervända världen för dem som är vana
vid klassisk san-miljö.”
Med det upplägg Sun har valt till 7110 läggs alla volymer över alla diskar. Tillvägagångssättet är lite upp- och nervända världen för dem som är vana vid klassisk lagringskonfiguration i san-miljö, men med zfs måste vi tänka om – i positiv bemärkelse. Zfs i sig har inbyggt stöd för raid-sets, volymer och lun:ar. Inte nog med det, zfs är dessutom från början skapat med funktioner för snapshots och kloning.
Skapandet av utdelade volymer, snapshots med mera är direktverkande utan minsta betänketid från maskinen. Utdelade volymer (shares) skapas under en logiskt högre belägen enhet som förvirrande nog kallas File System. Dessa bor, i sin tur, under ett Project, som närmast är att betrakta som en administrativ enhet. Projekten kan tilldelas egna administrationskonton. I ett projekt sätts dessutom ett antal parametrar som ärvs av volymerna. Det är mycket smidigt, men vi kan även göra undantag.
Samma volym (File System) kan tilldelas flera filnivåprotokoll på samma gång, och inom ramen för vart och ett av filnivåprotokollen definieras vad Sun kallar ett Share (utdelad volym). Förvirrande? Lägg till att om vi vill använda iscsi heter dessa Luns. Stön! I grundutförandet ges en volym funktion för både cifs och nfs (ett arv från projektet), det går givetvis att ändra på det. Volymerna kan även skapas i tunna versioner (thin provisioning). Att ta en snapshot av en volym är rena barnleken. Funktionen kan också schemaläggas för till exempel återkommande säkerhetskopiering. Innehållet i snapshotfilen kan göras läsbart om så önskas.
Konfigurationsmöjligheterna i övrigt låter inte skämmas för sig de heller. Klickar vi på Configuration upptäcker vi att i stort sett varje aspekt av de tjänster och protokoll, användare och administratörer, hårdvara, nätverk, klustring och larm och rapporter som systemet har, kan konfigureras på detaljnivå.
Extra nämnvärt är det som döljs under Analytics. Här kan vi skapa så kallade Worksheets som övervakar olika delar av systemet på hårdvaru- eller programnivå. Övervakningen sker i realtid och vi kan borra oss ned riktigt djupt i olika detaljer. Det är bra!
Sun Storage 7110
Prestanda
Det är viktigt att en professionell nas är snabb. Den måste kunna hantera många samtidiga transaktioner från åtskilliga användare. Även med diskar med hastigheten 15 000 varv per minut utgör själva disken flaskhalsen, åtminstone så länge det är få användare i nätverket. Antalet spindlar och spinnhastigheten spelar alltså stor roll.
Sun Storage har en något annorlunda konfiguration jämfört med maskinerna från HP och EMC, den har sas-diskar i 2,5-tumsstorlek med hastigheten 10 000 varv per minut. HP har 3,5-tums sas-diskar som snurrar i 15 000 varv per minut och EMC blandar sata-diskar med hastigheten 15 000 varv per minut med 3,5-tums sas-diskar. I det senare fallet körde vi naturligtvis prestandamätningarna mot sas-diskarna.
Till prestandatestet använde vi Iometer och två volymkonfigurationer per produkt – en liten med liten testfil och en stor med stor testfil. Se faktarutan ”Så gjorde vi testet” här nedanför för fler detaljer. I det första deltestet testade vi antalet i/o-operationer per sekund mot både disk och buffertminne. I testet mot disk blandar sig dock buffertminnet in också, men eftersom testfilen är större än buffertminnet kommer mycket jobb att gå till diskskrivningar (och läsningar).
Det här är en förklaring till att Sun Storage 7110 är snabbast i antal i/o-operationer mot disk, trots att den har långsammare diskar än de övriga två. Detta i kombination med att Storage 7110 sprider sina volymer över alla diskar bidrar till resultatet. Fler spindlar ger högre prestanda tack vare parallelliteten.
Samma test mot buffertminnet visar att HP är snabbast, men det är med knapp marginal till Sun. I båda fallen ligger EMC en bit efter – inte mycket men klart efter. När vi tittar på den genomsnittliga responstiden vid i/o-operationerna visar det sig att EMC och Sun har relativt långa responstider vid operationer mot disk, men tänk på att det här är genomsnittstider. Det kan vara enstaka tröga operationer som höjer snittet. HP ligger på låga värden rakt över.
Till sist tittade vi på hur många megabyte per sekund varje produkt kan skyffla till och från den server vi använde till testet. Här visar det sig att EMC är den maskin som bäst skyfflar rena megabyte mot disk.
Tydligen gillar EMC-maskinen större partier data åt gången, snarare än många små operationer, men i samma test mot buffertminnet kastas resultatet om och nu är det återigen Sun som är snabbast, tätt följd av HP. För EMC:s del spelar det inte så stor roll om det här testet körs mot disk eller buffertminnet och troligtvis sker operationerna mest mot buffertminnet även när vi försöker stressa diskarna.
HP är lite efter i operationerna mot disk och stora data, men tar igen det vid operationer mot buffertminnet. Sun hänger med bra i båda fallen och är snabbast mot buffertminnet.
Sammantaget tycker vi att Sun Storage 7110 uppvisar bästa prestanda, trots att maskinen bara kan utrustas med diskar med hastigheten 10 000 varv per minut. Till detta ska läggas att vi kan trunkera fyra ethernetportar (vilket även EMC klarar), samt att produkten kan extrautrustas med exempelvis 10-gigabitsportar. Inte illa. Om EMC:s kontrollenheter konfigureras att arbeta parallellt kan prestanda komma i en annan dager, men då tappar vi redundansen i systemet.
Smart spridning. Sun är snabbast i läsning mot disk och håller jämnt med HP i testet mot buffertminnet. Sun utnyttjar många spindlar genom att sprida volymerna över alla diskar, använda smarta buffertalgoritmer och genom att buffertminnet används delvis även vid körningar med stora filer.
Svarar snabbt. HP har korta responstider överlag. Håll dock i minnet att det här är genomsnittstider och att enstaka dåliga responstider kan ”smutsa ned” Suns och EMC:s tider.
TechWorlds slutsats
Det är tre ganska varierande resultat som utkristalliserar sig efter testet. EMC är det modulära proffssystemet med mycket bra möjligheter till konfiguration, bra djup i inställningarna, långtgående möjligheter till utbyggnad samt med många funktioner och finesser. EMC Celerra MX4:s glans mattas dock av en snårig administration och inte helt klockrena prestanda. Det blir inte bättre av att det modulära och 5U stora systemet drar mer än dubbelt så mycket ström som de båda andra testdeltagarna.
HP bjuder på en Windowsserver anpassad för lagring med allt vad det innebär av möjligheter till utbyggnad och tredjepartsprogram, bra prestanda och enkel administration. HP Storage Server brister dock en del i detaljrikedomen och mängden funktioner och finesser.
Sun Storage 7110 tar hem segern tack vare mycket bra prestanda, fina utbyggnadsmöjligheter i grundenheten, många funktioner och finesser, djupgående konfigurationsmöjligheter och inte minst ett lysande administrationssystem.
På ett sätt tar det emot att kora Sun Storage 7110 till vinnare. Ett professionellt nas-system kan bara med stor tvekan bära namnet professionellt system om det inte går att bygga ut med mer lagringsyta. Det är den stora nackdelen med Storage 7110 (till skillnad från storebröderna i serien) och något du som köpare verkligen ska ta dig en funderare på innan du slår till.
Slukar ström. EMC:n är faktiskt relativt sval, men värmeutvecklingen sprids mellan flera enheter. Den totala effekten ligger på hela 735 watt på tomgång.
Fläktar fint. HP:s maskin har en riktig fön från strömaggregaten, samt en hel del värme från det inbyggda kontrollkortet. Total effekt är 323 watt på tomgång.
Fakta & Betyg
|
Produkt |
Celerra MX4 |
Storage 7110 |
Storage Server DL 185 G5 |
|
Tillverkare |
EMC Corporation |
Sun Microsystems, Inc. |
Hewlett-Packard Development Company, L.P. |
|
Cirkapris, kr |
Från 149 000, testad konfiguration 245 000 |
Testad konfiguration 71 960 |
Från 37 600, testad konfiguration 70 600 |
|
Programversion |
5.6.40-3 |
2008.11.20.2.1,1-1.9 |
Windows Storage Server 2003 R2 SP2 x64 |
|
Administrationsverktyg |
Celerra Manager 5.6, ssh |
webbgränssnitt, ssh, https |
HP Storage Server Management 1.1.22, telnet, rdp, https |
|
Smb/smb 2/nfs 3/nfs 4 |
ja/nej/ja/ja |
ja/nej/ja/ja | ja/nej/ja/nej |
|
Http/ftp/webdav/iscsi/fc |
nej/ja/nej/ja/ja |
ja/ja/ja/ja/tillval |
ja/ja/ja/tillval/tillval |
|
Max antal diskar i grundlåda/totalt |
12/60 |
14/14 |
12/108* |
|
Disktyp |
3,5 tums sata eller sas upp till 15 000 vpm |
2,5 tums sas med 10 000 vpm |
3,5 tums sata eller sas upp till 15 000 vpm |
|
Blandade disktyper i samma låda |
ja |
nej |
nej |
|
Snapshots |
ja | ja | ja |
|
Kloning/Replikering |
ja | ja | tillval |
|
Komprimering av blockdatatrafik |
nej |
ja | nej |
|
Tunna volymer (thin provisioning) |
ja |
ja |
nej |
|
Antivirus |
tillval |
ja | tillval |
|
Hba/scsi till bandbackup |
ja/nej |
tillval/tillval | tillval |
|
Nätverksportar |
2 st 1 Gb/s ethernet per kontrollenhet |
4 st 1 Gb/s ethernet | 2 st 1 Gb/s ethernet |
|
Ethernet porttrunkning |
ja |
ja |
nej. |
| Expansionsplatser |
- |
5 |
1 |
| Processor |
2 st 2,8 GHz Intel Pentium 4 per kontrollenhet |
AMD Opteron 2347 HE 1,77 GHz |
AMD Opteron 2354 2,2 GHz |
| Max antal processorer |
2 |
2 |
2 |
| Arbetsminne/buffertminne |
4 GB, 266 MHz per kontrollenhet |
8 GB ddr 2, 667 MHz |
4 GB ddr 2, 667 MHz |
| Max arbetsminne |
4 GB, 266 MHz per kontrollenhet |
64 GB per processor |
32 GB |
| Energiförbrukning, W |
735 |
279 |
323 |
| Årskostnad energi, kr (1 kr per kWh) |
6 350 |
2 550 |
2 920 |
| Fördelar |
Professionell, djup konfiguration, bra utbyggnadsmöjligheter, modulär. |
Mycket bra, djup och flexibel administration, bra prestanda. |
Enkel administration, bra prestanda och utbyggnadsmöjligheter. |
| Nackdelar |
Snårig administration, prestanda håller inte riktigt toppklass, strömslukare. |
Kan inte utökas med fler disklådor. |
Inte så djup och flexibel i konfigurationen, saknar en del funktioner och finesser. |
| Prestanda |
15 av 20 |
18 av 20 |
16 av 20 |
| Expansion |
16 av 20 |
10 av 20 |
18 av 20 |
| Konfiguration |
18 av 20 | 18 av 20 | 15 av 20 |
| Administration |
14 av 20 |
19 av 20 |
16 av 20 |
| Funktioner och finesser |
18 av 20 |
18 av 20 |
16 av 20 |
| Totalt |
81 av 100 |
83 av 100 |
81 av 100 |
Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund
Bortser vi från att Sun Storage 7110 inte går att bygga ut med fler diskhyllor är den ganska överlägsen i det här testet. På grund av den bristen är det med viss tvekan vi tilldelar Sun vinnarpokalen, men produkten är så bra i övrigt att vi inte kan hålla oss. Administration, funktioner och finesser, prestanda samt djupet i konfigurationen gör att segern tillfaller Sun Microsystems.
Inte oväntat - (Me, myself and I) 2009-07-04 11:14
(Inlägget är borttaget av moderator) 2009-07-04 11:18
Netapp ?? - (DevPac) 2009-07-04 11:32
Inte oväntat - (kebabbert) 2009-07-04 11:49
Inte oväntat - (hans.pedersen) 2009-07-04 13:51
Netapp ?? - (viktor.gustavsson) 2009-07-04 15:01
Netapp ?? - (Domi) 2009-07-05 02:47
Netapp ?? - (RidgidC.) 2009-07-05 12:54
Inte oväntat - (kebabbert) 2009-07-05 17:01
Inte oväntat - (hans.pedersen) 2009-07-05 18:59