Index A-Z
Nyhetsbrev
RSS
Av
Kanske är säkerhetskopiering (backup) it-världens längsta följe-tong. Det finns gott om leverantörer som vill hjälpa till, alla med produkter som lovar leverera den ultimata lösningen. Marknaden har två läger med en djup skyttegrav emellan: de som satsar på fil-kopiering och de som förespråkar diskkopiering. Acronis Backup and Recovery 10 tillhör det senare lägret.
Den tidigare versionen kallades True Image, och var ett system för att göra avbildningar av diskar, partitioner med mera. Att avbildningar kan fungera som säkerhetskopiering har nog de flesta upptäckt, men Acronis har valt att poängtera det med ett namnbyte. Backup and Recovery är helt enkelt senaste versionen av True Image.
Kräver eftertanke
Installationen av Backup and Recovery är inte svår, men kräver lite eftertanke. Som bas installerar vi Acronis Management Server, AMS, på en maskin med Windows Server 2003 eller Server 2008. Vi valde att lägga AMS på vår dc-server, men det är inte ett måste.
Vidare behöver vi en administrationsklient. Den kan, men behöver inte, ligga på samma maskin som AMS. Dessutom behöver vi installera ett eller flera så kallade vaults, vilket är platser där kopiorna ska placeras. Även det kan vara på samma maskin, men behöver inte vara det.
Backup and Recovery 10 måste även ha en databas för att fungera. Acronis skickar med SQL Server Express, men det går givetvis lika bra med en befintlig SQL Server.
Kopierar virtuella maskiner
En mycket användbar funktion i Acronis Backup and Recovery är möjligheten att kopiera virtuella maskiner. Kopior går att göra i alla virtuella miljöer om varje virtuell maskin har en agent installerad. Det som är riktigt bra är att även agentlös säkerhetskopiering fungerar i miljöer som använder Vmware ESX/ESXi eller Hyper-V. För att den klientlösa varianten ska fungera måste vi installera en virtuell Linuxmaskin i form av en färdig virtuell lösning (virtual appliance) som ska hålla reda på de virtuella maskinerna. Det är också ett krav för att vi ska kunna ta kopior av hela ESX- eller Hyper V-servern.
När allt är installerat och vi öppnar administrationskonsolen möts vi av ett gränssnitt som är väldigt bra. Knappar för navigering framåt och bakåt gör att det ser ut som ett webbgränssnitt, men samtidigt fungerar högerklick och liknande fullt ut.
Gränssnittet är enkelt att navigera och hitta i, uppdelningen mellan ramarna är logisk och vi kan till viss del anpassa gränssnittet så att det bara visar det vi vill se. Det kan vi göra genom att dölja alla ramar som samlas i fönstret. Det är mycket smidigt att öka ytan på det som är viktigt för stunden genom att dölja något som inte behövs just då.
Konfigurationsvyer och uppgifter kan nås på olika sätt, som genom högerklick eller helt enkelt från menyn högst upp. Den ram vi oftast vill ha framme är navigationen uppe till vänster. Här når vi alla delar av konfigurationen och här finns en vy över våra datorer, både fysiska och virtuella.
Ett mycket lättnavigerat, logiskt och användbart administrationsgränssnitt bidrar till den positiva upplevelsen. Vi uppskattar att arbetsytan är anpassningsbar. Ramar som vi inte behöver se för tillfället kan vi till exempel minimera med pilarna, på bilden markerade med rött.
Koll på vad du gjort
Vidare finns här möjligheter att nå inställningarna för kopieringspolicys, platser där kopior lagras samt funktioner som loggar, lagringsnoder och rapporter. Under Tasks finns även en historik över alla jobb vi har utfört tidigare, med många detaljer om jobbens funktioner och inställningar. Alla tidigare jobb är alltså sparade. Vi kan göra inställningar i dem i efterhand och köra dem igen.
Vaults, platser för säkerhetskopior, kan och bör man skapa fler stycken av, för till exempel olika operativsystem eller enheter. Platserna skapas lokalt på administrationsservern eller på annan plats. Det gör att det dels är lätt att placera kopiorna på lämpligt ställe, dels blir mycket enkelt att hitta dem igen.
Import från ad
Vi kan lägga till maskiner på flera sätt. Vi kan skapa dem manuellt genom att mata in ip-adress samt användarnamn och lösenord eller importera dem från en lista. Framför allt kan vi importera dem från active directory. Tyvärr saknas generellt stöd för ldap. Importen är snabb och smidig, i synnerhet om man redan har en bra indelning av datorerna i olika enheter. Efter import måste vi installera Acronis agenter för att maskinerna ska gå att hantera i adminstrationskonsolen.
Agenterna är lätta att installera, men det finns många att välja på. Det finns sådana för olika operativsystem, för server- och klientversioner och för en virtuell klient eller dito server. Sedan behövs åtminstone tre agenter för att få säkerhetskopiorna att fungera till fullo. Då är det bra att vi kan skicka ut flera agenter inom samma installation.
Själva installationen är en enkel historia där vi väljer en eller flera maskiner och vilka agentversioner som ska installeras. Det är lite struligt att mata in alla uppgifter korrekt. Irritationen beror mest på att systemet inte minns vad vi skrev sist. Det vore smidigt med ett ”minne” eller att vi kunde välja ur en lista med tidigare val.
Om vi kontrollerar oss mot en registrerad klient eller startar en tom maskin med cd-skiva eller pxe-server kommer vi till den här vyn. Vi kan även se vyn från administrationskonsolen mot en tom maskin som just har startat med Acronis startskiva eller pxe-server. Vi kan göra ganska mycket här-ifrån, exempelvis hantera diskar.
Görs bara en gång
Med agenterna på plats kan vi lägga datorerna till vår administrationsvy så att de dyker upp i alla listor och annat. Låter det krångligt? Det är inte det inte, det mesta är varken svårt eller speciellt tidsödande och framför allt behöver vi bara utföra importen och installationerna en gång. Sedan har vi total kontroll över alla klienter.
Säkerhetskopieringen i Acronis Backup and Recovery 10 görs lämpligast med den inbyggda guiden. Först bör man förstås skapa scheman för jobben. Eftersom Acronis klarar inkrementell säkerhetskopiering och då kopieringen går väldigt fort kan man ha ganska täta intervaller på jobben.
Vi ser inga direkta hinder för att ta kopior av viktiga system mer än en gång om dagen, speciellt inte med tanke på att det knappt märks att en kopiering pågår. Vi testade att strömma en film från Youtube på en virtuell maskin samtidigt som ett kopieringsjobb kördes i bakgrunden. Det blir inte ett enda hack i filmen. Möjligen kan ett jobb ta längre tid om datorn samtidigt används.
En nackdel är att användarna inte kan starta kopiering på eget bevåg, om de inte har administrationskonsolen installerad på sin maskin. Agenterna som installeras på klientdatorerna syns inte i klientens operativsystem. Den process som hör till agenten ägs av domänadministratören eller den administratör som har gjort installationen. Om det kan man tycka både bu och bä, men det hade inte varit fel med en liten klientkonsol, med begränsade funktioner, där en vanlig användare kan ta säkerhetskopior när han eller hon vill.
Det är inte alltid lätt att illustrera saker som är enkla. Här har vi startat en funktion för att importera befintliga maskiner från active directory. Vi anger helt enkelt domänen och vips finns alla maskiner tillgängliga för import. Vi kan välja alla eller några och skjuta ut agentprogrammen på alla maskiner i hela gruppen, i ett svep.
Brukar ni köra säkerhetskopieringen på natten för att inte
störa arbetet? Det behövs inte längre. Kör mitt i ett Youtube-klipp i stället. Vi testade det, och märkte inte ett enda hack, trots att vi använde en virtuell maskin.
Gör om till virtuell maskin
En grymt bra finess är att vi i alla sammanhang kan välja att konvertera en fysisk maskin till en virtuell dito. Det sker genom att avbildningen görs om till en fil som kan importeras i Vmware Workstation, Server och ESX/ESXi, till Microsoft Virtual
Server samt till Parallells. Det är lite synd att det inte finns stöd för Hyper-V, men å andra sidan klarar Acronis ovf-formatet. De vanliga avbildningarna kan öppnas för både läsning och skrivning och vi kan till exempel ta bort eller lägga till filer och ändra i dem.
Backup and Recovery kan återskapa en avbildad maskin på annan hårdvara än originalet, det klaras med bravur dessutom. Lite manuellt jobb med vissa drivrutiner krävs, men det går hur bra som helst att få maskinen att starta och komma åt nätverket. Det går till och med att göra samma operation med en virtuell maskin som original och en fysisk maskin som måltavla.
Likadant fast tvärtom
Återställarna, då? Jo, de sker med en snarlik guide fast tvärtom, så att säga. Vi pekar ut den avbildning som ska återställas och vilken maskin som den ska återställas på. Sedan är det i princip bara att tuta och köra.
Återigen är det irriterande att systemet inte minns våra tidigare val. Speciellt dumt är det att sökvägen till avbildningarna inte är så lätt att förstå sig på. Det som presenteras är ett katalogträd med allt det som systemet kommer åt. Vi börjar klicka oss fram till den nätverksenhet där avbildningen ligger, men om vi bara matar in csp://<server>/ <katalog> kommer vi till rätt plats direkt. Det finns ingen information om det knepet någonstans.
Både säkerhetskopiering och återställning går som sagt relativt fort. Under vårt test provade vi med fysiska maskiner med en hårddisk på 80 gigabyte och med virtuella maskiner med en ”hårddisk” på 10 till 15 gigabyte. Skillnaden var i båda fallen endast en dryg kvart för både säkerhetskopiering och återställning.
Här ser vi den guide som hjälper oss att göra en återställning. Det hela är synnerligen logiskt och enkelt tack vare frågorna om vad, vart, när och vilka tillägg vi vill använda. Guiden för säkerhetskopiering ser ungefär likadan ut.
Alla delar av administrationen är inte lika klockrena. Felmeddelanden av den här typen dyker upp när något misslyckats, i det här fallet en återställning. Det går att utforska vad som gick snett, eller i alla fall i vilket steg som det strular, men vi skulle uppskatta en mer pedagogisk presentation.
Rullar gärna ut
Backup and Recovery 10 kan även fungera som utrullningsverktyg. Vi tänker inte gå så långt som att påstå att Backup and Recovery 10 kan ersätta produkter som Altiris eller WDS, men vi kan ”återställa” en avbildning till en helt tom maskin. Det finns två metoder för att göra det: pxe och en uppstartsskiva. Vi testade det senare, eftersom vi redan hade en pxe-server igång i testlabbet.
Utrullningsskivan kan skapas med Windows PE eller Linux, det senare även med inbyggt Windowsförstånd sett till diskhantering och enhetsbeteckningar. Eftersom Linuxvarianten är betydligt lättare att ordna föredrar vi den. När den tomma maskinen har startats från skivan kan vi enkelt nå administrationssystemet och ladda in en avbildning. Vi måste berömma Acronis för hur tillverkaren har lyckats komma runt problemet med olika hårdvara. I vårt testfall rörde det sig om två datorer med olika ljudkort, grafikkort och nätverkskort.
Drivrutinerna laddas inte automatiskt, men maskinen kommer i alla fall igång. Windows hittar sedan ny hårdvara och installerar de drivrutinerna. Det kräver en tilläggskomponent (agent) som heter Universal Restore. Den ser till att avbildningen får stöd för olika hårdvara och håller reda på processorer och kretsar. Det lär till och med fungera mellan Intel- och AMD-baserade system.
Klarar många plattformar
I den klientkonsol som vi får upp när vi startar från startskivan når vi de flesta nödvändiga funktioner som diskhantering, nätverk och förstås säkerhetskopiering och återställning. Konsolen ser likadan ut om vi i stället kontaktar maskinen från administrationskonsolen.
Acronis Backup and Recovery har ett bra plattformsstöd och klarar alla varianter av Windows från 2000 SP4+ och framåt, både server- och skrivbordsversioner. Dessutom klarar den alla Linuxdistributioner med 2.4.18-kärnan och glibc 2.3.2 och framåt. Tidigare har vi även nämnt stödet för Vmware ESX och Microsoft Hyper-V.
Stödet för olika filsystem är inte heller dumt: fat 16/32, ntfs, ext 2/3, Reiser FS3/4, xfs, jfs och Linux swap. Vidare klarar Acronis alla upptänkliga disktyper, nätverksenheter och media som Zip och Rev, usb- och firewireenheter samt cd och dvd. Det finns även speciellt stöd för säkerhetskopiering av Exchange- och SQL Server-installationer.
Till listan över funktioner kan vi lägga deduplicering (både för skriv- och läsoperationer), kompression, exkludering av filer även vid avbildningskopiering, automatisk uppdelning av säkerhetskopiorna i exempelvis 700-megabytesbitar för lagring på cd samt händelsebaserad säkerhetskopiering. Även säkerhetskopiering av filer (filbackup) finns.
TechWorlds slutsats
Det är inte någon tvekan om att Backup and Recovery är ett mycket bra säkerhetskopieringssystem. Eftersom vi är arbetsskadade av allt jobb i testlabbet kan vi inte annat än uppskatta avbildningshanteringen. Det är ett bra verktyg för att till exempel ”blåsa rent” maskiner och spara olika uppsättningar av samma maskin.
Vi kan inte komma på någon annan produkt som löser avbildning med sådan elegans och enkelhet.
Foto: Andreas Eklund Illustration: Jonas Englund
Den tidigare versionen kallades True Image, och var ett system för att göra avbildningar av diskar, partitioner med mera. Att avbildningar kan fungera som säkerhetskopiering har nog de flesta upptäckt, men Acronis har valt att poängtera det med ett namnbyte. Backup and Recovery är helt enkelt senaste versionen av True Image.
Kräver eftertanke
Installationen av Backup and Recovery är inte svår, men kräver lite eftertanke. Som bas installerar vi Acronis Management Server, AMS, på en maskin med Windows Server 2003 eller Server 2008. Vi valde att lägga AMS på vår dc-server, men det är inte ett måste.
Vidare behöver vi en administrationsklient. Den kan, men behöver inte, ligga på samma maskin som AMS. Dessutom behöver vi installera ett eller flera så kallade vaults, vilket är platser där kopiorna ska placeras. Även det kan vara på samma maskin, men behöver inte vara det.
Backup and Recovery 10 måste även ha en databas för att fungera. Acronis skickar med SQL Server Express, men det går givetvis lika bra med en befintlig SQL Server.
Kopierar virtuella maskiner
En mycket användbar funktion i Acronis Backup and Recovery är möjligheten att kopiera virtuella maskiner. Kopior går att göra i alla virtuella miljöer om varje virtuell maskin har en agent installerad. Det som är riktigt bra är att även agentlös säkerhetskopiering fungerar i miljöer som använder Vmware ESX/ESXi eller Hyper-V. För att den klientlösa varianten ska fungera måste vi installera en virtuell Linuxmaskin i form av en färdig virtuell lösning (virtual appliance) som ska hålla reda på de virtuella maskinerna. Det är också ett krav för att vi ska kunna ta kopior av hela ESX- eller Hyper V-servern.
"Kopior går att göra i alla
virtuella miljöer om varje
maskin har en agent."
När allt är installerat och vi öppnar administrationskonsolen möts vi av ett gränssnitt som är väldigt bra. Knappar för navigering framåt och bakåt gör att det ser ut som ett webbgränssnitt, men samtidigt fungerar högerklick och liknande fullt ut.
Gränssnittet är enkelt att navigera och hitta i, uppdelningen mellan ramarna är logisk och vi kan till viss del anpassa gränssnittet så att det bara visar det vi vill se. Det kan vi göra genom att dölja alla ramar som samlas i fönstret. Det är mycket smidigt att öka ytan på det som är viktigt för stunden genom att dölja något som inte behövs just då.
Konfigurationsvyer och uppgifter kan nås på olika sätt, som genom högerklick eller helt enkelt från menyn högst upp. Den ram vi oftast vill ha framme är navigationen uppe till vänster. Här når vi alla delar av konfigurationen och här finns en vy över våra datorer, både fysiska och virtuella.
Ett mycket lättnavigerat, logiskt och användbart administrationsgränssnitt bidrar till den positiva upplevelsen. Vi uppskattar att arbetsytan är anpassningsbar. Ramar som vi inte behöver se för tillfället kan vi till exempel minimera med pilarna, på bilden markerade med rött.
Koll på vad du gjort
Vidare finns här möjligheter att nå inställningarna för kopieringspolicys, platser där kopior lagras samt funktioner som loggar, lagringsnoder och rapporter. Under Tasks finns även en historik över alla jobb vi har utfört tidigare, med många detaljer om jobbens funktioner och inställningar. Alla tidigare jobb är alltså sparade. Vi kan göra inställningar i dem i efterhand och köra dem igen.
Vaults, platser för säkerhetskopior, kan och bör man skapa fler stycken av, för till exempel olika operativsystem eller enheter. Platserna skapas lokalt på administrationsservern eller på annan plats. Det gör att det dels är lätt att placera kopiorna på lämpligt ställe, dels blir mycket enkelt att hitta dem igen.
Import från ad
Vi kan lägga till maskiner på flera sätt. Vi kan skapa dem manuellt genom att mata in ip-adress samt användarnamn och lösenord eller importera dem från en lista. Framför allt kan vi importera dem från active directory. Tyvärr saknas generellt stöd för ldap. Importen är snabb och smidig, i synnerhet om man redan har en bra indelning av datorerna i olika enheter. Efter import måste vi installera Acronis agenter för att maskinerna ska gå att hantera i adminstrationskonsolen.
Agenterna är lätta att installera, men det finns många att välja på. Det finns sådana för olika operativsystem, för server- och klientversioner och för en virtuell klient eller dito server. Sedan behövs åtminstone tre agenter för att få säkerhetskopiorna att fungera till fullo. Då är det bra att vi kan skicka ut flera agenter inom samma installation.
Själva installationen är en enkel historia där vi väljer en eller flera maskiner och vilka agentversioner som ska installeras. Det är lite struligt att mata in alla uppgifter korrekt. Irritationen beror mest på att systemet inte minns vad vi skrev sist. Det vore smidigt med ett ”minne” eller att vi kunde välja ur en lista med tidigare val.
Om vi kontrollerar oss mot en registrerad klient eller startar en tom maskin med cd-skiva eller pxe-server kommer vi till den här vyn. Vi kan även se vyn från administrationskonsolen mot en tom maskin som just har startat med Acronis startskiva eller pxe-server. Vi kan göra ganska mycket här-ifrån, exempelvis hantera diskar.
Görs bara en gång
Med agenterna på plats kan vi lägga datorerna till vår administrationsvy så att de dyker upp i alla listor och annat. Låter det krångligt? Det är inte det inte, det mesta är varken svårt eller speciellt tidsödande och framför allt behöver vi bara utföra importen och installationerna en gång. Sedan har vi total kontroll över alla klienter.
Säkerhetskopieringen i Acronis Backup and Recovery 10 görs lämpligast med den inbyggda guiden. Först bör man förstås skapa scheman för jobben. Eftersom Acronis klarar inkrementell säkerhetskopiering och då kopieringen går väldigt fort kan man ha ganska täta intervaller på jobben.
Vi ser inga direkta hinder för att ta kopior av viktiga system mer än en gång om dagen, speciellt inte med tanke på att det knappt märks att en kopiering pågår. Vi testade att strömma en film från Youtube på en virtuell maskin samtidigt som ett kopieringsjobb kördes i bakgrunden. Det blir inte ett enda hack i filmen. Möjligen kan ett jobb ta längre tid om datorn samtidigt används.
En nackdel är att användarna inte kan starta kopiering på eget bevåg, om de inte har administrationskonsolen installerad på sin maskin. Agenterna som installeras på klientdatorerna syns inte i klientens operativsystem. Den process som hör till agenten ägs av domänadministratören eller den administratör som har gjort installationen. Om det kan man tycka både bu och bä, men det hade inte varit fel med en liten klientkonsol, med begränsade funktioner, där en vanlig användare kan ta säkerhetskopior när han eller hon vill.
Det är inte alltid lätt att illustrera saker som är enkla. Här har vi startat en funktion för att importera befintliga maskiner från active directory. Vi anger helt enkelt domänen och vips finns alla maskiner tillgängliga för import. Vi kan välja alla eller några och skjuta ut agentprogrammen på alla maskiner i hela gruppen, i ett svep.
Brukar ni köra säkerhetskopieringen på natten för att inte
störa arbetet? Det behövs inte längre. Kör mitt i ett Youtube-klipp i stället. Vi testade det, och märkte inte ett enda hack, trots att vi använde en virtuell maskin.
Gör om till virtuell maskin
En grymt bra finess är att vi i alla sammanhang kan välja att konvertera en fysisk maskin till en virtuell dito. Det sker genom att avbildningen görs om till en fil som kan importeras i Vmware Workstation, Server och ESX/ESXi, till Microsoft Virtual
Server samt till Parallells. Det är lite synd att det inte finns stöd för Hyper-V, men å andra sidan klarar Acronis ovf-formatet. De vanliga avbildningarna kan öppnas för både läsning och skrivning och vi kan till exempel ta bort eller lägga till filer och ändra i dem.
Backup and Recovery kan återskapa en avbildad maskin på annan hårdvara än originalet, det klaras med bravur dessutom. Lite manuellt jobb med vissa drivrutiner krävs, men det går hur bra som helst att få maskinen att starta och komma åt nätverket. Det går till och med att göra samma operation med en virtuell maskin som original och en fysisk maskin som måltavla.
Likadant fast tvärtom
Återställarna, då? Jo, de sker med en snarlik guide fast tvärtom, så att säga. Vi pekar ut den avbildning som ska återställas och vilken maskin som den ska återställas på. Sedan är det i princip bara att tuta och köra.
Återigen är det irriterande att systemet inte minns våra tidigare val. Speciellt dumt är det att sökvägen till avbildningarna inte är så lätt att förstå sig på. Det som presenteras är ett katalogträd med allt det som systemet kommer åt. Vi börjar klicka oss fram till den nätverksenhet där avbildningen ligger, men om vi bara matar in csp://<server>/ <katalog> kommer vi till rätt plats direkt. Det finns ingen information om det knepet någonstans.
Både säkerhetskopiering och återställning går som sagt relativt fort. Under vårt test provade vi med fysiska maskiner med en hårddisk på 80 gigabyte och med virtuella maskiner med en ”hårddisk” på 10 till 15 gigabyte. Skillnaden var i båda fallen endast en dryg kvart för både säkerhetskopiering och återställning.
Här ser vi den guide som hjälper oss att göra en återställning. Det hela är synnerligen logiskt och enkelt tack vare frågorna om vad, vart, när och vilka tillägg vi vill använda. Guiden för säkerhetskopiering ser ungefär likadan ut.
Alla delar av administrationen är inte lika klockrena. Felmeddelanden av den här typen dyker upp när något misslyckats, i det här fallet en återställning. Det går att utforska vad som gick snett, eller i alla fall i vilket steg som det strular, men vi skulle uppskatta en mer pedagogisk presentation.
Rullar gärna ut
Backup and Recovery 10 kan även fungera som utrullningsverktyg. Vi tänker inte gå så långt som att påstå att Backup and Recovery 10 kan ersätta produkter som Altiris eller WDS, men vi kan ”återställa” en avbildning till en helt tom maskin. Det finns två metoder för att göra det: pxe och en uppstartsskiva. Vi testade det senare, eftersom vi redan hade en pxe-server igång i testlabbet.
"Backup and Recovery
10 kan även fungera som
utrullningsverktyg."
Utrullningsskivan kan skapas med Windows PE eller Linux, det senare även med inbyggt Windowsförstånd sett till diskhantering och enhetsbeteckningar. Eftersom Linuxvarianten är betydligt lättare att ordna föredrar vi den. När den tomma maskinen har startats från skivan kan vi enkelt nå administrationssystemet och ladda in en avbildning. Vi måste berömma Acronis för hur tillverkaren har lyckats komma runt problemet med olika hårdvara. I vårt testfall rörde det sig om två datorer med olika ljudkort, grafikkort och nätverkskort.
Drivrutinerna laddas inte automatiskt, men maskinen kommer i alla fall igång. Windows hittar sedan ny hårdvara och installerar de drivrutinerna. Det kräver en tilläggskomponent (agent) som heter Universal Restore. Den ser till att avbildningen får stöd för olika hårdvara och håller reda på processorer och kretsar. Det lär till och med fungera mellan Intel- och AMD-baserade system.
Klarar många plattformar
I den klientkonsol som vi får upp när vi startar från startskivan når vi de flesta nödvändiga funktioner som diskhantering, nätverk och förstås säkerhetskopiering och återställning. Konsolen ser likadan ut om vi i stället kontaktar maskinen från administrationskonsolen.
Acronis Backup and Recovery har ett bra plattformsstöd och klarar alla varianter av Windows från 2000 SP4+ och framåt, både server- och skrivbordsversioner. Dessutom klarar den alla Linuxdistributioner med 2.4.18-kärnan och glibc 2.3.2 och framåt. Tidigare har vi även nämnt stödet för Vmware ESX och Microsoft Hyper-V.
Stödet för olika filsystem är inte heller dumt: fat 16/32, ntfs, ext 2/3, Reiser FS3/4, xfs, jfs och Linux swap. Vidare klarar Acronis alla upptänkliga disktyper, nätverksenheter och media som Zip och Rev, usb- och firewireenheter samt cd och dvd. Det finns även speciellt stöd för säkerhetskopiering av Exchange- och SQL Server-installationer.
Till listan över funktioner kan vi lägga deduplicering (både för skriv- och läsoperationer), kompression, exkludering av filer även vid avbildningskopiering, automatisk uppdelning av säkerhetskopiorna i exempelvis 700-megabytesbitar för lagring på cd samt händelsebaserad säkerhetskopiering. Även säkerhetskopiering av filer (filbackup) finns.
TechWorlds slutsats
Det är inte någon tvekan om att Backup and Recovery är ett mycket bra säkerhetskopieringssystem. Eftersom vi är arbetsskadade av allt jobb i testlabbet kan vi inte annat än uppskatta avbildningshanteringen. Det är ett bra verktyg för att till exempel ”blåsa rent” maskiner och spara olika uppsättningar av samma maskin.
Vi kan inte komma på någon annan produkt som löser avbildning med sådan elegans och enkelhet.
Foto: Andreas Eklund Illustration: Jonas Englund
Frälst - (Larry Ellison) 2010-05-03 18:03
Nackdelen - (Martin X) 2010-05-03 19:25
Redan frälst - (Homer Hemp) 2010-05-03 21:00
Kaka på Kaka - (SienceCenter) 2010-05-04 05:34
Acronis bra och riktigt dåligt - (Yesiree) 2010-05-04 07:52
Acronis kan rädda många datorer - (NetIntegrate) 2010-05-04 07:49
CDP science fiction? - (Henke (A)) 2010-05-04 08:07
Kaka på Kaka - (Barbapappa) 2010-05-04 09:00
Kaka på Kaka - (SienceCenter) 2010-05-04 09:21
Pris? - (Kung Knut) 2010-05-04 09:50