ZFS


3. Skapa virtuell enhet
När vi har förberett vår hård-disk för att ingå i lagringsytan måste vi skapa det som zfs kallar för en virtuell enhet (virtual device), där vi infogar våra hårddiskar och anger om det ska skapar någon form av feltolerans i den virtuella enheten. Eftersom vi bara hade en enda disk att arbeta med infogade vi helt enkelt bara den.


"Administratörer med Unix-bakgrund känner igen sig"



4. Ange anslutningen

För att omvärlden ska kunna få tillgång till den lagringsyta vi har gjort i ordning måste den göras tillgänglig i filsystemet. I det här steget anger vi var i filsystemet ytan ska anslutas, så att vi i ett senare steg kan göra den tillgänglig.

För Windowsadministratörer kan det här steget kännas ovant, medan administratörer med Unixbakgrund troligen känner igen sig. Faktum är att vi även i Windows kan ansluta diskar i form av mappar i befintligt filsystem, men det är inte så vanligt att man gör så. Anger vi inga egna värden ansluts ytan under /mnt/.


NFS