Vi har sagt det förut – mellansegmentet av lagringsenheter är ett område där det händer mycket. Det är en lukrativ marknad där många vill in, både tunga leverantörer som HDS, EMC och Netapp som tar sig in ”ovanifrån” och de leverantörer som traditionellt förser de mindre företagen med lagringsprodukter ser till att släppa större modeller med mer disk. TechWorld har testet fyra modeller från den senare kategorin, Iomega Storcenter ix12-300r, Lacie 12big Network, Netgear Readynas 4200 och Thecus N12000, och en modell från jätten HP – Storageworks X1600 G2. Vi har delat in testet i fyra ronder: administration, funktioner och finesser, konfiguration och expansion samt prestanda.


hårddiskar

Scenario

Ett företag i mellanstorlek har vuxit ur sin nuvarande lagring och behöver något rejält mycket större. De vill ha både fillagring för användarna och blocklagring för deras virtualiseringssystem. Prestanda är viktiga, speciellt över iscsi eftersom virtualiseringen kräver det. Systemet ska vara enkelt att administrera och ha många användbara och nyttiga funktioner. Systemet ska gärna vara enkelt att expandera om före-taget växer ännu mer.


Administration

De fem produkterna kan indelas i två läger. Tre av dem – Iomega, Netgear och Thecus – bygger på ”egna” operativsystem med Linux i botten, medan HP och Lacie bygger på Windows Storage Server. Versionerna i den senare kategorin är 2008 x64 i Lacie och 2008 R2 (också x64) i HP-maskinen. Det finns för- och nackdelar med bägge uppläggen.

De Linux-baserade produkterna är slutna, i den bemärkelsen att vi inte kan lägga till mjukvara på eget bevåg. Det finns ett antal moduler med extra funktioner som kan läggas till de redan befintliga, speciellt i fallet Thecus, men det hänger på att leverantörerna tar fram de modulerna, alternativt att de tillåter oberoende utvecklargrupper att göra det.

Windows Storage Server är förstås ett operativsystem öppet för installation av mjukvara i samma grad som alla andra versioner av Windows, så det finns intressanta möjligheter. Dessutom kan vi installera hårdvara i de lediga expansionsplatserna i HP- och Lacie-produkterna.


hp_dump

Automated Storage Manager heter ett av de verktyg som HP skickar med sin lagringsprodukt – ett utmärkt hjälpmedel när vi vill skapa logiska volymer av definierbar storlek.


hp_dump

Verktyget Automated Storage Manager lägger in sig som en modul i Server Manager, och ger oss möjligheter att skapa speciella lagringsvolymer för Exchange och SQL Server. Då skapar systemet dessa volymer med parametrar som optimerar volymer för de applikationerna. Smart.


Ska skyddas av brandvägg
Man bör inte ha några särskilda säkerhetsbetänkligheter när det gäller Windowssystemen – produkter som de här ska självklart inte exponeras utanför en brandvägg, och vill man så kan man installera säkerhetssystem på dem och slå på Windowsbrandväggen.

Vi bedömer att administrationssystemen i Netgear och Thecus är likvärdiga och bäst bland de Linuxbaserade systemen. Båda är webbaserade, lättnavigerade med logiska menysystem och namn på funktioner. De här systemen ska inte vålla problem för någon. Iomegas administration är även den webbaserad, men man tar sig dit via en lokalt installerad applikation som hittar maskinen i nätverket och kopplar upp en webbläsare. Iomegas administration är visserligen enkel, men vi tycker att de ägnar sig åt onödig förenkling av användargränssnittet som inte ökar användarupplevelsen, och de namnger ofta funktioner på ett icke vedertaget sätt.


Utmärkt styrning
Administrationen i Windows Storage Server fungerar mycket bra, och till det ska läggas de program och moduler i Server Manager som både Lacie och HP skickar med i paketet. Lacies program sträcker sig mest till raid-konfigurationsverktyg från antingen 3ware, som i vårt fall då vi hade ett tämligen åldrat demoexemplar inne, eller ett motsvarande från LSI. Eftersom vårt raid-kort var av den äldre modellen kunde vi inte använda LSI:s version till annat än systemdiskarna. Men det verkar som att LSI-varianten är ett stort steg framåt jämfört med det otroligt sega verktyget från 3ware.

HP skickar med en diger lunta hjälpmedel både för servern i sig och specifikt för lagringen. Det här rör sig om högklassiga program som tillfredställer de högsta kraven. I vissa fall dubblerar HP verktyg som redan finns i Windows, och vilket man vill använda är en smaksak. HP har ett ypperligt verktyg för diskhantering med fysiska och logiska volymer – det är man ensamma om i det här testet.


Så gjorde vi testet

En central roll i det här testet spelar lagringstest-verktyget Iometer. Vi testar med Iometer med olika konfigurationer och metoder över både cifs och iscsi, mot buffertminnet och diskarna. I samtliga fall utom

de generella fil- och webbservertesterna försöker vi optimera två parametrar för att få ut maximala prestanda ur produkterna. De parametrarna anger antalet samtida öppna sessioner mellan klient och server, respektive antal transaktioner per varje sådan session.

I varje produkt skapar vi en stor raid 6-volym över samtliga diskar, vi delar ut en katalog och skapar en iscsi-volym på 100 gigabyte. Vi använder inga till-gängliga optimeringar utom att vi slår av säker skrivbuffring.

Förklaringar:
Iops – Input/output-operationer per sekund. Vi använder små mängder transaktionsdata (512 byte), 80 procent slump och 50/50 skriv/läs, och maximerar parametrarna för högsta möjliga transaktionsmängd per sekund.

MBps – megabyte per sekund. Vi använder stora mängder transaktionsdata (32 megabyte), 20 procent slump och 50/50 skriv/läs, och maximerar parametrarna för högsta möjliga genomströmning.

Tester mot buffert. Vi använder en testfil på tio megabyte som alltså utan problem får plats i buffert/ram. Detta testar reaktionsförmågan i buffertminnet, och mycket lite mot diskarna.

Tester mot disk.
Vi använder en testfil som är 50 procent större än buffertminnet/ram-minnet. Transaktionsdata får inte plats i bufferten och måste skrivas/läsas till och från disk. Det testar diskarnas prestanda, men även bufferten spelar in då en del av transaktionsdata får plats i bufferten. Det här testet i kombination med iops-test ger maximal stress på diskkontrollkretsarna, och i kombination med MBps-test maximal stress på diskarna i sig.