Fri, inte fri, mittemellan
När man planerar sin radiomiljö och tittar på en planritning över utrymmet där det trådlösa nätverket ska installeras är det tre viktiga begrepp som man bör känna till: los, nlos och olos.

I en ideal värld har du en sändare i den fria rymden. En bit bort finns mottagaren. Inga väggar, inga golv, inga skåp. Men bara en svensk har jobbat i en sådan miljö, alltså i rymden, och han var inte där för att installera trådlöst nätverk. Vi har alltid störande element att ta hänsyn till – väggar, möbler och en massa annat.

Det är viktigt att förstå hur signalen färdas från sändaren till mottagaren. Om det är fri sikt, det vill säga ingenting som hindrar signalen på dess väg i luften mellan sändare och mottagare, har vi man som kallas line of sight, los.

Finns det ett stort objekt i vägen för den kortaste sträckan mellan sändare och mottagare har vi istället non-light of sight, nlos.




Radiovågor har antingen fri sikt mellan sändare och mottagare (los), störd sikt med något stort i vägen (nlos) eller något mittemellan, där radiovågen kan kröka sig runt hörn (olos).


Kan klara gipsväggen
Är det bara ett tunt objekt, som en gipsvägg, som blockerar kan radiovågor nå fram den kortaste vägen, men då i försvagat skick. Beroende på materialets beskaffenhet och tjocklek absorberas olika stor del av signalen på dess väg fram till mottagaren.

Är det en tjock tegelvägg eller metallyta i vägen kommer ingen del av signalen fram den kortaste vägen – ingen los alltså.

Ibland kan signalen ta sig fram trots nlos, genom att studsa på reflekterande ytor. Den reflekterande ytan måste vara tillräckligt stor i förhållande till signalens våglängd för att den ska kunna reflekteras.

Utöver det här finns det ett mellanting kallat obstructed line of sight, olos. Det innebär att den kortaste vägen blockeras av ett i förhållande till radiosignalens våglängd mindre objekt med relativt skarpa kanter, till exempel mindre stolpar eller dylika konstruktioner, tack vara en effekt som kallas knivseggsdiffraktion där radiovågen böjs av vid kanten av objektet och svänger runt hörnet en smula. Radiovågen kan därför nå mottagaren med i stort sett samma signalkvalitet som om vi hade haft los. Blir objektet för stort eller kanterna för avrundade övergår olos till nlos.

Radiovågor beter sig i mångt och mycket som ljus. Båda är elektromagnetisk strålning, men i olika frekvenser. Det är därför ganska lätt att förstå hur radiovågor beter sig till exempel vid reflektion. När en wlan-signal träffar en reflekterande yta kommer den att reflekteras på samma sätt som ljuset i en spegel. Radiovågen kommer träffa ytan i en vinkel och falla ut på andra sidan i samma vinkel.




Radiovågor reflekteras mot en metall-yta på samma sätt som ljuset i en spegel.


Standarder för wlan – så skiljer de sig åt




IEEE-standarden 802 har under åren utvecklats och finns i många varianter. I dag används i huvudsak 802.11g och 802.11n.


Sida 2 / 5
Föregående Nästa

Innehållsförteckning