Metall är som speglar
Vad är då en reflekterande yta? Radiovågor reflekteras bra på metallytor, de fungerar som en spegel. Precis som med ljus reflekterar olika metallytor också radiovågorna i ett trådlöst nätverk olika bra, det beror på ytskiktet.

Man talar ofta om stora metallskåp som störande i en wlan-miljö, men faktum är att det krävs betydligt mindre metalliska objekt än stora skåp för att signalen ska påverkas. För att ytan ska kunna reflektera en radiovåg ska dess storlek motsvara signalens våglängd. En 2,4 gigahertz-signal har i luft våglängden 12,5 centimeter vilket innebär att en yta på dryga decimetern reflekterar radiovågen. Men även halva våglängden och en fjärdedels våglängd kommer också reflekteras, om än svagare, vilket gör att metallytor ner till tre centimeter kommer påverka ett trådlöst nätverk.

Det motsatta gäller också. Om du har en metallyta med hål i kan vågor reflekteras eller gå rakt igenom beroende på våglängden och hålens storlek. Om hålen i den perforerade ytan är mindre än 1/10 av våglängden ”ser inte” radiovågorna att det är hål, utan reflekteras som om ytan saknade hål. Det är den effekten luckan i mikrovågsugnen använder för att du ska kunna se bullarna som värms utan att mikrovågorna ska sippra ut. Om hålen är större än våglängden passerar vågorna förbi obehindrat.




Även din egen accesspunkts reflekterade signaler kan bli en störkälla. Vill det sig riktigt illa kan det här släcka ut nyttosignalen helt och hållet.


"Är de två signalerna lika stora i amplitud kommer mottagaren över huvud taget inte ta emot någon energi."


Huvudsignalen släcks ut
Ett problem för mottagaren är när reflekterade signaler kommer fram fördröjt i jämförelse med den direkta huvudsignalen. De reflekterade signalerna kan då helt eller delvis släcka ut den starkaste signalen.

Tänkt dig att du har los och en metallyta en bit bort. Mottagaren kommer då ta emot signalen som når fram den kortaste vägen. Samma signal studsar också mot metallytan. Eftersom den reflekterade signalen färdats en något längre väg kommer den inte att ligga i fas med den direkta signalen. Den signal som mottagaren ser blir summan av den direkta signalen och den reflekterade signalen.

I värsta fall ligger den reflekterade signalen 180 grader ur fas, det vill säga när huvudsignalen når sitt maximum når den reflekterade signalen sitt minimum. Är de två signalerna lika stora i amplitud kommer mottagaren över huvud taget inte ta emot någon energi och ser därför ingen nyttosignal. Dessutom uppstår problem när flera reflekterade signaler läggs samman med den direkta signalen.

Den äldre 802.11-standarden siso, single-input and single-output, använde bara en sändare med tillhörande antenn och en mottagare. Den var känslig för placering av klienten, många som använde det här kommer säkert ihåg att bara genom att flytta datorn en decimeter kunde signalkvalitén ändras dramatiskt. Det var när tillverkarna införde mimo-tekniken, multiple-input and multiple output, som har flera sändare och mottagare, som man kom till rätta med reflekterande signaler. Med den mer avancerade modulationtekniken och de multipla antennerna kan i stället systemet dra nytta av de reflekterade signalerna och därmed göra kommunikationen mer robust.

Mimo infördes som extrafunktion av många tillverkare redan i 802.11g-standarden, men är en fastställd del av 802.11n-standarden, där systemet kan använda upp till fyra samtidiga mimo-strömmar.




Våglängden på en radiovåg räknas ut enligt formeln λ = c/f där: λ = en elektromagnetisk vågs våglängd (meter), c = ljusets hastighet = 299792458 (meter per sekund) och f = frekvens (hertz).


Små hål håller tätt



Tabellen visar hela och delar av våglängden för de två frekvensbanden som wlan använder sig av: 2,4 och 5 gigahertz. Inte bara ytor motsvarande en hel våglängd reflekterar, utan även halva och en fjärdedel. Ett hål som är mindre än 1/10 av våglängden släpper inte igenom radiovågor överhuvudtaget.


Sida 3 / 5
Föregående Nästa

Innehållsförteckning