ingång-lösnäsa


Alla likheter med verkliga personer, företag och kända brott är en ren slump.


Ett avlångt styrelserum, fredag eftermiddag lokal tid:
Mötet har pågått alldeles för länge. Fönstren på fjortonde våningen går inte att öppna, den stillastående luften känns unken. Den sista punkten på dagordningen gäller ett utvecklingsprojekt på ett företag i det avlägsna Sverige som ser ut att kunna bli en farlig konkurrent. En styrelsemedlem föreslår att deras vanliga externa firma för omvärldsbevakning får i uppdrag att ta reda på mer.

Utan diskussion godkänner styrelsen förslaget. Mötet avslutas, det är fredag och alla vill hem till sina familjer.


Ett kontor i utkanten av Stockholm, fredag, runt 14.00:

En krypterad telefon ringer. Personen som svarar känner igen rösten som en av sina uppdragsgivare, trots att de aldrig mötts i verkliga livet. Uppdragsgivaren vill veta så mycket som möjligt om ett visst projekt på företaget Jeru Teknikutveckling i Solna. Han vill även ha en allmän provtryckning av Jerus säkerhet för en eventuell fortsättning. Den vanliga betalningen, rapport om en vecka, inget behov av att vara diskret. Mannen i Stockholm accepterar uppdraget.

Ett par timmar senare stänger han sitt kontor. Då har han noga studerat Jerus webbsida, främst angående vilken kompetens man efterfrågar i sina jobbannonser. Visserligen är tiden för knapp för att gå på anställningsintervju, men han har ändå skickat in en ansökan i ett av de namn han förfogar över, för framtida bruk. Han har också kontaktat ett par av sina underleverantörer. I en låst skrivbordslåda ligger en handskriven plan.


Solna, måndag 08.10:
En hyrbil parkerar utanför Jerus kontor. Mannen som löser p-biljett stödjer sig mot biljettautomaten. När han tar bort sin hand ligger ett usb-minne på maskinens ovansida. Minnet är märkt med texten: Ledningsgruppens löner 2012.

En stund senare ringer det inne på it-avdelningen. Mannen i bilen ser hur en blond yngling svarar i telefonen.

– Tyvärr har vi redan ett avtal med en firma som tar hand om begagnad it-utrustning, svarar ynglingen.

Nästa samtal är till personalchefen och gäller de lediga jobben som utvecklare på Jeru. Efter att ha ringt ett halvdussin samtal till olika personer på företaget vet mannen mycket mer om företagets rutiner och olika avdelningars placering i byggnaden. Han sitter kvar i bilen och betraktar fasaden, dess fönster och personerna som passerar in och ut. Han vet vilka andra bolag som finns i huset och försöker gissa vem som jobbar var.

Runt nio går han till Seveneleven-butiken i närheten, köper cigaretter och en kopp kaffe. Efter en stund kommer tre personer med passerkort från Jeru också in i butiken. Han håller upp dörren för dem på väg ut och slår följe med dem, under oskyldigt småprat. De håller upp dörren för honom på väg in till kontoret, men när männen viker in till Jeru fortsätter han upp i trapphuset. När han kommit högst upp sätter han sig vid dörren till hissrummet och börjar skriva ner namnen på de vakt- och larmbolag vars klisterlappar på dörrarna han memorerat på vägen upp. På vägen ner korrigerar han snabbt det som blev fel. Utanför ytterdörren tänder han en cigarett och röker långsamt.

– Går ert nät sakta i dag också? frågar han en av de Jeru-anställda som också röker.

– Jo, Telia suger, svarar hon och tar ett långt bloss på cigaretten.

– Hm, du är väldigt olik dig på passerkortet, säger han och studerar det noga.