Av
Mer metadata än ntfs
Refs verkar innehålla mer metadata än ntfs. Det märks eftersom en nyformaterad ntfs-volym har cirka 100 megabyte upptaget utrymme efter formatering, medan en refs-volym har cirka 192 megabyte upptaget efter formatering. Vi vet inte exakt vad metadata består av, men den ökade feltoleransen måste ju rimligen ha ett pris.
Trots alla de här skyddsmekanismerna kan förstås data fortfarande bli korrupt på disken av olika skäl, till exempel fabrikationsfel. Om refs upptäcker korrupta data och inte kan laga det, till exempel på grund av att man inte använder Storage Spaces, tas trasiga data bort utan att tillgängligheten till resten av volymen påverkas.
Det här innebär att en volym kan hållas konsistent trots enstaka felaktigheter utan att man behöver köra tidskrävande operationer, till exempel chkdsk, något som skulle kunna ta oerhört lång tid på riktigt stora refs-volymer.
Samma gränssnitt
Även om Microsoft har skapat ett helt nytt filsystem vad de gäller de lägre nivåerna behåller man många av de gränssnitt som används för att interagera med systemet. Alternativet vore att oerhört många program skulle sluta fungera och måste skrivas om i grunden. Detta vore troligen ödesdigert för Windows som operativsystem och därför behåller man kompatibiliteten med olika produkter i stort sett oförändrat.
Vissa produktkategorier kommer troligen ändå att påverkas oerhört mycket, till exempel produkter för defragmentering, virusskydd eller andra produkter som arbetar på låg nivå i filsystemet.
Det är däremot inte alla gränssnittsfunktioner som finns kvar i refs. De funktioner som tagits bort är named streams, object id:s, short names, komprimering, kryptering (efs), user data transactions, sparse, hard-links, extended attributes och quota. I hur stor utsträckning det här kommer att påverka olika produkter är i dag osäkert att säga, men val av filsystem kommer onekligen att bli viktigt i olika lösningar.
Klienterna påverkas inte
Klienter på nätverket kommer att kunna nå sina filer som vanligt, till exempel via delade mappar, oavsett vilket operativsystem de använder. Det kommer dock inte att gå att konvertera en befintlig volym från ntfs till refs, utan du måste skapa en ny refs-volym och sedan kopiera in data på den.
Windows Server 2012 innehåller en helt ny dedupliceringsfunktion som gör att likadana data bara tar plats en gång per volym och de andra förekomsterna av samma data ersätts med en pekare till den gemensamma plats där data sparas. Det här är en mycket bra funktion som kan spara en hel del diskutrymme, men den fungerar bara på ntfs och inte på refs. Det är mycket synd och lite märkligt att Microsoft inte byggde in stöd för en så bra funktion när de ändå bygger ett helt nytt filsystem från grunden.
Gränserna i filsystemet har utökats, och det rejält på vissa områden. Ntfs hade en inbyggd teoretisk begränsning på 16 exabyte. Det är en oerhört stor mängd data, men med tanke på att refs förväntas leva under mycket lång tid framöver har Microsoft tagit i från tårna och lagt den övre teoretiska gränsen för en refs-volym på 1 yobibyte, alltså den binärt korrekta mängden data korrigerat för den differens som traditionellt har accepterats då man anger datamängd. Vad betyder det? Jo, till exempel är 1 kilobyte egentligen 1 000 bytes, medan en kibibyte är det korrekta 1 024 bytes. Vid stora datamängder blir differensen stor och man bör därför använda yobibyte i stället för det traditionella namnet yottabyte.
Sida 3 / 4
