Fakta
Namn: Anne-Marie Eklund Löwinder
Ålder: 54
Bor: Södermalm, Stockholm
Jobb: Kvalitets- och säkerhetschef på Punkt SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur)
Andra intressen: Massor!
Bäst just nu: Våren
Sämst just nu: Pollenallergi.
Ser fram emot: Nästa dnssec-nyckelceremoni i slutet av maj.
Hur kom du in på teknik och internet från början?

– Jag har alltid gillat teknik och apparater. Jag minns att jag tyckte Scribona och Telex var roligt när jag började som kontorsassistent på 70-talet. Efter att ha jobbat några år började jag läsa på systemvetenskaplig linje på Stockholms universitet.

Det var andra året den utbildningen fanns och den var inte så eftertraktat på den tiden, vi var färre än 30 studerande i gruppen.
Anledningen till att jag började plugga var att jag jobbade på Universitets- och högskoleämbetet och alla där uppmuntrade mig till att ta en examen.

När jag började visste jag ingenting om vad det var jag skulle läsa. Det som var roligt var att allt var nytt. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte att säkerhet var kul. Jag hade knappt sett en dator innan jag kom till universitetet, men det visade sig att jag hade en viss fallenhet för ämnet.

Varför blev det säkerhet som du föll för?


– Mycket har att göra med den här kittlande känslan av att det hela tiden är en kapplöpning mellan dem som försöker hitta på saker i till exempel ett system och dem som försöker hindra dem från att lyckas med det. För mig är säkerhetsfrågor lite av ett personlighetsdrag. Jag använder säkerhetsbälte och kontrollerar utrymningsvägar på hotell och sådana saker.

Vad arbetar du med på stiftelsen?


– Mitt dagliga jobb är att hålla koll på vår egen säkerhet i allt från fysiskt skydd till informationsskydd, men också att föra en diskussion kring säkerhet i samhället. Jag ansvarar för ett område där vi genomför mätningar av det vi kallar hälsoläget för internet i Sverige. Jag skulle vilja döpa om det till internets ekosystem, för det är vad det handlar om. Alla delar måste förhålla sig till varandra för att fungera på ett bra sätt.

Genom att mäta hur det står till inom olika områden så erbjuder vi en form av hjälp till självhjälp.

Öppenheten på internet är något vi värnar väldigt mycket om. Det är också en av de största framgångarna med internet. Vem som helst med en internetuppkoppling kan ansluta sig utan att behöva fråga om lov, och i alla fall i teorin kommunicera med vem som helst, var som helst. Jag har alltid tyckt att det är en hisnande känsla.

Finns det några stora problem i dag?

– Ett problem är att säker dns inte vuxit snabbare. Jag tror inte att dnssec löser allting, men det är en väldigt bra knuff framåt för andra saker. Med dnssec och signerad zondata får man en behållare för annan typ av säkerhetsinformation, till exempel publika nycklar och certifikat. Det skapar en säkrare miljö.

En annan stor fråga är säker identifiering på internet. Vi har E-legitimationsnämnden som försöker ta fram ett ramverk för den offentliga sektorn, men det är den privata sektorn som är den stora marknaden. Alla tjänster, alla som säljer något, banker och kreditupplysningsföretag, behöver ha ett bra sätt att identifiera varandra. Det är inte bara systemägaren som ska identifiera användaren utan tvärtom också. Jag som användare måste veta att jag verkligen pratar med till exempel banken.

Det här tycker jag också har gått långsamt. Även om det sägs att vi ligger långt framme så ligger vi efter vad gäller användbara, vettiga och billiga lösningar. De vi har i dag funkar väl sådär. De är inte plattformsoberoende, strular med vissa versioner av webbläsare och liknande.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning