Det är torsdag förmiddag i östra London och en dag återstår till OS-invigningen. I en anonym tegelbyggnad intill barerna på Brick Lane pågår febril aktivitet. Här ligger Interxions centrala datacenter. En väsentlig del av kunderna är mediaföretag som inför spelen har trappat upp kapaciteten för att klara anstormningen av tittare.

Richard Warner låser upp en av dörrarna in i anläggningen. Som marknadschef har han tillräckligt hög säkerhetsklassning för att gå genom en vanlig dörr. Vanliga besökare som ska titta till sina servrar måste passera en luftsluss som bara öppnar sig efter att personens fingeravtryck har avlästs.

När vi har gått igenom ytterligare en dörr hörs det välbekanta surret från fläktar som kyler rackskåpen som är fullproppade med kundernas utrustning.

De närmaste veckorna kommer belastningen på dem öka rejält. Omkring 20 procent av Interxions kunder är medieföretag, som använder datacentret för att strömma OS till tittare över hela världen.

– I den delen kommer vi se en ökning. De förbereder sig på peaken nu, säger Richard Warner.

Och det lär behövas. OS 2012 kan mycket väl slå världsrekord i i strömmad video. BBC uppskattade nyligen att bara deras egna webbsändningar kommer kräva en terabit per sekund när belastningen är som störst. Interxions egna undersökningar tyder på att omkring en femtedel av britterna kommer följa OS via liveströmmar på nätet.

– Om tittarna betalar per månad så får inte bilden hacka. Det kommer kräva mer bandbredd.

Inför OS har Interxion stresstestat sina system. Men de insåg snart att problemen under spelen inte bara handlar om robust teknik. Lika viktigt är att ha personal på plats hela tiden. Det är ingen vågad gissning att trafiken i London kommer göra det svårt att ta sig till och från jobbet.

Lösningen: Låt teknikerna stanna kvar på jobbet. Dygnet runt om så behövs.

För det syftet köptes sovkapslar in. Nu står fem stycken uppradade i två våningar. Väggarnas ljusa plast silar ljuset, och surret från serverhallens fläktar hörs tyst i bakgrunden.

– Om de har jobbat ett långt pass och har svårt att komma hem så ska de kunna sova här några timmar, säger Richard Warner och öppnar en av dörrarna med ett mynt.

En tekniker har redan skrivit sitt namn på kapseln. Där inne finns ett eluttag. En Ipad-laddare ligger kvarglömd på madrassen och rummet har ett trådlöst nätverk.

– De verkar gilla det.

Datacentrets bandbredd kommer från inte mindre än 50 operatörer. Många datacenter köper in redundanta uppkopplingar, men att så många nätföretag finns anslutna handlar snarare om att vissa av företagen som hyr sin sig måste använda de operatörer de har kontrakt med.

Vi kommer in till rackskåpen och Richard Warner visar stolt upp en design som han säger ska sänka kostnaden för kylning dramatiskt. Det kallas kylkorridorer och bygger på att varje rad av serverskåp kläs med tak och dörrar som håller den kalla luften kvar där den behövs – på servrarnas framsida. Utan detta skal så skulle den kalla luften som stiger från marken virvla runt i rummet och slösas bort. Så ser det dock bara ut i anläggningens mer offentliga delar. Strax intill ligger de privata områden i burar av svartlackerat stål dit bara kunderna själva har tillträde.

Utanför dörrarna är asfalten uppriven. Byggarbetare i gula västar lägger ny fiberkabel. När den är plats ska den ansluta centrets nybyggda del, kallat London 2, till den gemensamma infrastrukturen. Med den nya ytan blir centret nära 7 000 kvadratmeter stort. Och det är inga billiga kvadratmeter, här mitt i centrala London. Förklaringen är att de som köper serverplats här bryr sig mer om korta svarstider och uppkoppling från rätt operatör.

– Ingen lägger sitt vanliga backoffice här, säger Richard Warner.