windows server 2012-skolan


I den här tredje och sista delen i serien kring Windows Server 2012 ska vi titta på de sista nyheterna som inte riktigt passat in i tidigare artiklar. Låt oss börja med en nyhet som brukar väcka mycket känslor, nämligen det nya gränssnittet som även hittat in i serveroperativsystemet.


Nytt gränssnitt
En av de största förändringarna man noterar efter installationen är att startknappen är borta i Server 2012, precis som den är i klienten Windows 8. Det är ovant, men eftersom vi hunnit bli vana vid Windows 8 tar det bara några minuter innan vi arbetar effektivt med det nya gränssnittet.

För att få tillgång till det kompletta gränssnittet med Windows Store och Aero-utseende måste vi installera Desk­top Experience-funktionen i Server 2012, den är som standard avstängd för att inte ta kraft i onödan.


Smidigt med samma kod
Det finns troligen flera anledningar till att det nya gränssnittet används även på serversidan, Microsoft vill kanske hålla ihop kodbasen för att kunna utfärda gemensamma servicepaket till både Windows 8 och Server 2012.

En annan anledning är att ge en sammanhållen användarupplevelse för administratörer och användare av terminaltjänsterna oavsett vilket os som används.

Det nya gränssnittet kallades fram tills helt nyligen för Metro och de nya applikationerna som kördes i det läget kallades för Metro-apps. Efter en namntvist med ett företag i Europa har Microsoft valt att sluta använda det namnet och det är i dag lite oklart vad det nya namnet blir, om något nytt namn alls införs.

Det är inte så troligt att du kommer att använda en pekskärm för att köra Server 2012, och det är därför viktigt att lära sig att effektivt navigera med hjälp av musen. Precis som i Windows 8 har skärmens hörn fått en utökad och viktig betydelse, och när vi för musen upp till höger fälls ett funktionsfält ut som ser ut precis som i Windows 8. Därifrån kan vi ta oss till startskärmen och där finns också genvägar till bland annat kontrollpanelen och andra vyer där man gör inställningar.

Inställningarna görs fortfarande i det traditionella skrivbordsläget, så vi får en känsla av ett os med personlighetsklyvning när vi byter mellan olika lägen som inte alls känns lika intuitiva som på klienten Windows 8 med sin förhållandevis rika uppsättning Metro-apps (som vi ändå fortsätter kalla dem, för att kunna skilja de båda världarna åt).