Fakta:

Namn: Maria Häll.
Ålder: 50.
Bor: Stockholm.
Gör: Föreståndare för Sunet Andra intressen: Skidåkning, spela piano, klättring, gymma, laga mat och vara med min familj och våra vänner.
Bäst just nu: Internetutvecklingen med alla tjänster och allt som man mer och mer kan göra på nätet. Sämst just nu: Utvecklingen mot ett fragmenterat internet.
Ser fram emot: Att få vara med och utveckla Sunet så att det lever upp till ökade krav och utmaningar.
 


Hur vaknade ditt intresse för it och teknik?
– Jag har alltid varit väldigt teknikintresserad. Det har funnits med ända sedan jag var barn och tittade på stjärnor med stjärnkikare. Jag läste mycket astronomi och har alltid tyckt om matematik, fysik och kemi.

När jag blev lite äldre gick jag från att vilja bli vetenskapskvinna och astronaut och allt sådant, till att vilja bli läkare. Jag gick tekniskt gymnasium och la till extra biologi för att förbereda mig. Tyvärr misslyckades jag på en laboration och spillde ut vätska som frätte upp färgen på dragskåp­et jag satt vid. Då påpekade min lärare att det var klantigt gjort, vilket gav mig en liten tankeställare. Jag ville ju bli kirurg, och en klantig kirurg kändes inte som något bra.


Vad gjorde du då?

– Jag började omvärdera mitt mål och min pappa föreslog att jag skulle söka in på en helt ny linje där man lärde sig datorer. Det var hösten 1982, och jag minns att han sa till mig att det där med datorer och datavetenskap, det kommer att bli stort.

Så jag började läsa till civilingenjör i datateknik, som enda tjejen i klassen. De flesta andra hade haft ABC-80-maskiner och liknande, medan jag inte hade någon erfarenhet alls av datorer eller programmering, men det lärde jag mig.
Efter utbildningen jobbade jag inom industrin som systemerare och programmerare, både på SSAB i Luleå och sedan på Ovako Steel i Hofors.
Efter några år behövde Sandvikens kommun en adb-samordnare, nu kallas det väl it-chef. Jag fick ett rekryteringsbrev hem och sökte jobbet mest på kul. Jag hade ingen aning om vad en kommun gör men tyckte att det lät spännande.

När jag sedan kallades till intervju och träffade dem blev jag fascinerad över vilken stor verksamhet det var, och att de hade så många områden de skulle sköta. Allt från barnomsorg, skolor och äldreomsorg till vägar och energiverk. Och de ville att jag skulle ta hand om hela it-verksamheten. Jag tackade ja och det var så jag kom in i offentlig sektor.

Vad hände sedan?
– Jag jobbade nästan tio år på Sandvikens kommun med att bygga ut it-systemen, och senare också det fiberoptiska nätet som vi och några kommuner till hade börjat bygga. Vi insåg ganska snabbt att det blev väldigt dyrt att betala Telia för att bygga isdn-anslutningar för att koppla upp skolor och andra funktioner i kommunen. Vi beslutade oss för att bygga eget fibernät i stället. Efter ett tag sålde vi nätet till Sandviken energi som fortfarande driver det som Sandvikens stadsnät Sandnet.

Snart ville Gävle kommun göra likadant, och jag anställdes som projektledare för Gavlenet. Jag fick ett antal miljoner att använda och samlade ihop systemerare, tekniker, marknadsförare och alla vi behövde för att genomföra projektet. Där arbetade jag i några år innan jag gick vidare och började som projektledare och it-strateg på kommunförbundet, med att hjälpa andra kommuner med vad de skulle tänka på när de byggde sina stadsnät.

Efter några år i den rådgivande rollen ringde dåvarande it-ministern Ulrica Messing och erbjöd mig att bli politiskt sakkunnig på Näringsdepartementet. Efter ett år ville vi bilda en grupp som kunde ge regeringen råd i it-frågor, så då blev jag kanslichef för den it-politiska strategigruppen. När sossarna förlorade valet 2006 fortsatte jag att jobba åt den nya regeringen med främst bredbands- och internetfrågor.

För ett och ett halvt år fick jag reda på att de sökte en ny chef här på Sunet, Sveriges universitetsnätverk. Jag fick en förfrågan om att sprida den annonsen i mitt nätverk, men jag kände att detta också kunde vara nåt för mig! Och på den vägen är det. I dag är jag alltså chef för Sunet.