Retrofantaster och Commodore 64-experter återkommer ständigt till att det som mest av allt särskilde den populära 80-talsdatorn från konkurrensen var det som gav det omisskännliga C64-ljudet: sid-kretsen.

Sid, sound interface device, heter egentligen MOS Technology 6581 och utvecklades av Commodores legendariske ljudkretsdesigner Robert Yannes.
Egentligen ville han bygga in en komplett liten synthesizer i datorn, men på grund av tidsbrist och samtidens kretsdesign fanns det varken tid eller utrymme för hans storslagna planer. Resultatet blev ändå formidabelt och banade ny väg för musik och ljud i allmänhet i datorspel.


Tillverkas inte längre

I dag tillverkas inte sid-kretsar längre, men dagens synthkreatörer ser ingen anledning till att inte åtminstone halvvägs förverkliga Yannes drömmar.

I Göteborg tillverkade företaget Elektron under en tid Sidstation, en synth byggd på sid-kretsen i ett snyggt chassi med analoga rattar och kontroller. Den kommersiellt producerade synthen gick år 2003 ur produktion eftersom sid-kretsar blev allt svårare att få tag på men andra privata projekt har fortsatt utvecklingen mot den perfekta C64-synthen.


Engstrands C64-synth är liten och behändig, men har mängder av vred och rattar.

Robert Engstrand har gått ett steg längre och byggt en stereosynth med inte mindre än två sid-kretsar under huven. Med den kan han producera sid-ljud som 80- och 90-talets demoprogrammerare bara kunde drömma om.


Robert Engstrand är svensk, men bosatt i Helsingfors. Foto: Ville Nuoraho.

Bygg efter ramverk

Engstrands C64-synth, som ännu inte har ett namn, är konstruerad utifrån gör-det-själv-ramverket Midibox som bygger på öppen källkod samt PIC-serien, en familj mikrokontroller-kretsar från Microchip Technology.
Robert Engstrand och hans far Björn har med hjälp av ramverkets anvisningar och råd på nätforum skapat en C64-synth med mängder av egenskaper.

– För det första installerade vi en voltregulator, så att man kan använda sig av båda typerna av sid-kretsar som Commodore utvecklade, 6581 som är originalkretsen och 8580 som finns i den senare varianten av C64 och i C128. Kretsarna kräver olika spänningar, 12 volt respektive 9 volt, och för att smidigt kunna byta ut kretsarna var en sådan voltregulator nödvändig, förklarar Robert Engstrand.

Yannes sid-krets använder sig av både analog och digital kretsteknologi, och går än i dag inte att mjukvarumässigt emulera perfekt. Tillverkningsprocessen gjorde inte bara att de många olika revisionerna skiljer sig åt, utan även att vart och ett av de individuella sid-kretsarna har små variationer som gör att alla egentligen är unika – något som ställt till det för en del C64-musiker, men som i stället hjälpt Robert Engstrand på vägen.


Sid-kretsen är en av anledningarna till att så många minns 80-talets C64-musik.


Vid byte av sid-kretsar behöver man också byta kondensatorer, men det är ett enkelt ingrepp.

Valde dubbla kretsar

– Man kan säga att den största skillnaden mellan vår C64-synth och Elektron Sidstation är just att vi använder oss av dubbla sid-kretsar – upp till 8 stycken – och kan därmed producera enormt feta stereoeffekter. En dubbel vinst med detta är att en synth av det slaget aldrig producerar några fasfelsliknande ljud på grund av att ljuden är kliniskt identiska i båda högtalarna, eftersom varje sid-krets är helt unik beroende på sättet det tillverkades. Är ljuden identiska riskerar de annars att slå ut varandra.

Engstrands C64-synth går att styra via musikgränssnittet midi från en vanlig dator. Far och son Engstrand såg dessutom till att installera det antal vred och reglage anvisningarna tillåter så att det går att kontrollera synthen i realtid – för exempelvis livespelningar.

– För maximal känsla, även i en icke-kommersiell produkt som den här, såg vi till att konstruera även frontpanelen i detalj. Vi gjorde ritningarna och skickade dem till ett tyskt bolag som skar ut, borrade och skrev ut hela panelen – med Commodore-logga och allt.

Commodore 64 Stereo Synthesizer

Klart på ett halvår

Att bygga synthen tog cirka ett halvår från det att efterforskningarna kring vad som skulle behövas var gjorda tills det att den stod färdig att använda. Pappa Björn Engstrand är elektronikingenjör och hobbyelektriker och bistod med sina expertkunskaper och sonen Robert Engstrand är uppvuxen med C64 och stod för research på nätet.

– Vi sprang på en del rejäla nitar på vägen, som man ofta gör, men till slut gick det faktiskt. I somras blev jag dessutom kontaktad av det japanska skivbolaget Cheapbeats som erbjöd mig att göra ett album. De hade på något vis hittat till min låt ”Blipster Attack” på Soundcloud, den är gjord uteslutande med vår C64 synth. Jag har precis börjat arbeta med nytt material till albumet.
Robert Yannes, som själv var med om att grunda synthmärket Ensoniq, hade varit stolt.

Sid:s beståndsdelar:
- Tre separata programmerbara oscillatorer med 8 oktavers omfång, ungefär 16–4000 hertz
- Fyra olika vågformer på varje oscillator (sågtandsvåg, triangelvåg, fyrkantsvåg och brus)
- Ett filter med flerkanalsmöjligheter och olika typer av kombinerbara filter (lågpassfilter, högpassfilter, bandpassfilter och notch-filter) med 12 decibel per oktav roll-off
- Tre konturgeneratorer (adsr – attack, decay, sustain, release), en för varje oscillator
- Tre ringmodulatorer
- Oscillatorsynkning för varje oscillator
- Två 8-bits analog-till-digital-omvandlare, vanligen använd för spelkontroller
- Extern ljudingång (för ljudmix av externa ljudkällor)
- Slumpmässig moduleringsgenerator

Mer på nätet:

Ramverket Midibox SID V2:
tinytw.se/midibox
”Blipster Attack” med enbart ljud från Robert Engstrands synth:
tinytw.se/blipster
Robert Engstrands artist-Facebooksida:
www.facebook.com/engstrandrobert
tinytw.se/csaguide