Ett medelstort svenskt företag som har funnits i 50 år har hunnit införa och använda ett otal olika hårdvaru- och mjukvaruarkitekturer. Och frågan är om inte de flesta av de arkitekturerna lever kvar i verksamheten på ett eller annat sätt.

Vilka arkitekturer är det frågan om?

Det varierar naturligtvis. Men om vi tittar på ett genomsnittligt tillverkande företag som har legat på cirka 300 anställda under en 50-årsperiod, alltså sedan 1967, så skulle det kunna se ut som följer.

Vi antar att företaget i fråga, här kallat Företaget, har legat ganska långt fram vad gäller modern teknik under hela tidsperioden. Det vi undersöker är administrativa och tekniska it-lösningar, även produktionslösningar, inte specialiserade tillverkningslösningar. Håll till godo.

stordator

1. Den klassiska stordatorn

1967 var Företaget i full fart med att använda den första riktigt populära stordatorfamiljen från IBM, System/360 som introducerades 1964. För den gjordes egentligen ingen distinktion mellan hårdvara och mjukvara, i alla fall inte för systemprogram. Allt levererades i ett paket. Många av applikationerna utvecklades internt på Företaget. Kronan i applikationsjuvelen var ett egenutvecklat ekonomisystem, byggt i Cobol.

Parallella arkitekturer: 1.

2. Hängde på IBMs lanseringar

Nästa steg var förstås att byta till IBMs efterföljare System 370 som introducerades 1970, men det dröjde några år innan Företaget kom i gång på allvar. Vad gäller arkitekturer var strukturen den samma som för föregångaren System 360, hårdvara och systemprogram som operativsystem köptes och hanterades som ett paket. Även databashanterare sorterade under paraplyet systemprogram.

Parallella arkitekturer: 1.

Läs också: AMF lämnade stordatorn och sänkte avgifterna med 300 miljoner

3. Första omgången downsizing

Visst gillade man sin stordator på dataavdelningen. Men mot slutet av sjuttiotalet kändes det lite jobbigt att den senaste inköpta stordatorn faktiskt inte hade så hög beläggning. Man varken hann eller hade råd att bygga eller köpa in applikationer. Samtidigt började vissa ingenjörer att drömma om att skaffa en minidator av typen Vax från Digital, efter att ha hört före detta studiekamrater berätta om sådana på studentåterträffar.

1980 togs beslutet att satsa på den mindre ”stordatorn” 4341 från IBM som hade introducerats föregående år. 43xx-familjen beskrevs visserligen som kompatibel med System 370, men i praktiken fick man bekanta sig med ett nytt operativsystem (DOS/VSE). Det innebar bråda dagar för Företagets utvecklare.

Strategin blev att bara köra rent administrativa applikationer på den nya ”lilla stordatorn” och i stället köra de tekniska applikationerna på en helt annan maskin.

Parallella arkitekturer: 1.

vax

4. En parallell arkitektur införs

Ingenjörerna fick alltså som de vill. De var smarta nog att presentera en kalkyl för företagsledningen, i vilken fokus lades på skillnaderna i inköpspris, till minidatorns fördel. Belöningen blev en alldeles egen minidator att köra tekniska applikationer på, närmare bestämt en Vax-11/780 från Digital med operativsystemet VMS.

Eller Vax/VMS som de sura säljarna från IBM kallade det, det fanns ju trots allt ett ”riktigt” operativsystem som hette VM från IBM och man ville inte riskera en sammanblandning. Eller operativsystem förresten, i dag skulle man kanske kalla det för en ”hypervisor”.

Parallella arkitekturer: 2.

5. En tredje arkitektur smyger sig in

Nu var väl allt lugnt? Kamrererna hade en egen IBM-dator att köra ekonomisystem och andra administrativa system på och ingenjörerna hade sin Vax som de kunde köra både inköpta och egenutvecklade tekniska applikationer på. Båda de här arkitekturerna kom att leva kvar länge, genom inköp av nya datormodeller och uppgraderingar av systemprogram och applikationer.

Men alla var inte nöjda. Handläggare och annan administrativ personal, och framför allt de högljudda säljarna (”det är vi som drar in pengarna”), kände sig undanskuffade. Ekonomiavdelningen lade beslag på IBM-datorn och släppte möjligtvis in personalavdelningen på ett hörn. ”Ni har väl era kartotek för att hålla reda på kunderna”, var ett argument som säljarna inte nöjde sig med.

Det kom en lösning på problemet, i form av IBMs PC som introducerats 1981 och som började leta sig in på svenska företag på allvar 1985. Det var också året som den första pc:n köptes till företaget, av försäljningschefen som genast började ägna kvällarna åt att bygga en kunddatabas i kalkylprogrammet Lotus 1-2-3.

Det dröjde inte länge innan ”riktiga utvecklare” började intressera sig för pc:n. Det var framför allt en praktikant som sommaren 1986 hackade ihop ett säljsystem med pc-verktyget Dataflex. Säljarna var extatiska, tills de började tycka att det var jobbigt att alla säljare hade en varsin kunddatabas.

Ett pc-nätverk inköptes och praktikanten ägnade kvällarna åt att göra en fleranvändarversion av säljsystemet, samtidigt som han återvände till studierna på dagtid. Han missade flera tentor den höstterminen.

Datachefen såg vad som höll på att hända och insåg att han skulle bli förpassad till historiens skräphög om han inte agerade snabbt. Sagt och gjort, i januari 1987 tog han kommandot över pc-relaterad hårdvara, nätverksutrustning och systemutveckling. Nu hade han ansvar för tre olika parallella arkitekturer (IBM 43xx, Digital Vax och pc).

Och det skulle snart bli en fjärde.

Parallella arkitekturer: 3.

SPARCstation 1+
SPARCstation 1+

6. Även ingenjörer vill ha frihet

Mot slutet av åttiotalet kändes inte de minidatorer från Digital som användes så roliga längre. Ingenjörerna var avundsjuka på säljarna och även på sekreterarna som alla hade fått sina egna pc.

Det fanns en lösning. Sun Microsystems hade nått stora framgångar med Unixbaserade tekniska arbetsstationer som kunde köra samma typer av applikationer som hanterades av Digitals minidatorer, och fler därtill, både billigare och bättre.

1987 lanserade Sun den första arbetsstationen med den egna risc-processorn Sparc och 1990 kom den första leveransen av sådana till Företaget. Affären hade gått snabbt, eftersom de energiska Sunsäljarna hade fått vittring på ett behov hos Företagets ingenjörer och erbjöd attraktiva lösningar. Sunsäljarna var ökända för att gå i Digitalsäljarnas fotspår och sälja arbetsstationer till Vaxanvändare.

Parallella arkitekturer: 4.

7. Pc-nätverk på riktigt

I början på nittiotalet började stordatorn från IBM kännas mossig. Man ansåg sig inte kunna avveckla den, men tog ett principbeslut att inte utveckla eller köpa in några nya applikationer till den. Men Vaxdatorerna kändes inte heller som ett bra alternativ. Vad göra?

Räddningen kom i form av client-server-verktyget Sql Windows från Gupta med vilket applikationer som utnyttjade Oracles databas byggdes. Allt kördes i pc-nätverket, med både klienter och servrar som körde Windows. Det funkade inte perfekt, men det funkade.

Men ekonomisystemet på stordatorn från IBM, produktionssystem och annat på Vax-minidatorerna från Digital, säljsystemet i Dataflex som kördes på Dosbaserade pc i pc-nätverket och tekniska designprogram som kördes på arbetsstationerna från Sun fanns kvar och användes flitigt.

Så småningom fasades Sql Windows ut och man började bygga klientprogrammen för Windows med Microsofts Visual Basic i stället. De kopplades ofta till Microsofts databas Sql Server som kördes på Windowsservrar.

Läs också: 7 språk som vi älskar att hata – men inte kan leva utan

Fem parallella arkitekturer ska väl ändå räcka?

Nej, inte alls. Det skulle komma flera nya arkitekturer, huller om buller. Tillsammans ledde de till att man 2005 kunde pensionerna både stordatorn och minidatorerna. Det gjordes tidigare än vad många jämförbara företag klarade av.

Parallella arkitekturer: 5.

8. Internet

I slutet av nittiotalet insåg de flesta att internet inte var någon fluga, trots att det hävdades från politikerhåll. Men det var inte helt glasklart vad man kunde göra med webblösningar och annat som kunde köras på den nya världstäckande plattformen, samt även internt i så kallade intranät.

På Företaget fanns det i alla fall de som förstod hur webbapplikationer kunde utnyttjas, både för internt bruk, samt för partner och kunder. Till en början var det mest spridda skurar av applikationer och tjänster som kördes separat, tillsammans med existerande applikationer på äldre plattformar som blev kvar.

Inte sällan handlade det om ett funktionsrikt klientprogram i form av ett Windowsprogram, samt en enklare webbklient som kördes i en webbläsare. Men från cirka 2010 blev det legio att bara satsa på en webbklient.

Parallella arkitekturer: 6.

9. Linuxservrar

Med tiden hade ett ansenligt antal Linuxservrar smugit sig in på Företaget. Ibland var det serverdelarna av applikationer som krävde sådana, till exempel för att hantera produktionsdata och andra tekniska data. Ibland för att köra vissa databaser och inte sällan för specialiserade tekniska funktioner som blev allt vanligare när man byggde allt fler webbapplikationer.

Parallella arkitekturer: 7.

10. Fler Windows-system

Att klientprogrammen allt oftare byggdes och köptes in i form av webbapplikationer är en sak, men på serversidan levde Windows kvar i all välmåga. Vissa nya applikationer kördes på Windowsservrar och vissa äldre flyttades över till sådana. Det var ofta Microsofts Dotnetplattform som var basen, och ibland Javaplattformen.

Men det blev inte bara allt mer spretigt, vad gäller arkitekturer. 2005 pensionerades både stordatorn och den sista av Vaxmaskinerna. Antalet arkitekturer minskade för första gången på länge. Men det skulle inte vara särskilt länge.

Parallella arkitekturer: 5.

Iphone

11. Mobiler

Självklart har även Företaget skapat mobilappar för sina anställda, partner och kunder. Och man insåg tidigt att det inte räckte att hålla sig till Apples IOS. De sura minerna från kunder med Androidlurar blev allt för många.

Parallella arkitekturer: 7.

12. Molnet

Visst, när molnanvändningen tog fart så handlade det till en början mycket om att flytta existerande lösningar till Amazons molnplattform (AWS). Men kravet på kompetens för att köra existerande applikationer där var så stort att man kan kalla AWS vid en egen arkitektur.

Det här blir extra tydligt 2016 då allt fler egenutvecklade applikationer börjar köras i containrar.

Parallella arkitekturer: 8.

mac

13. Macen

Till sist den ultimata smygaren. På nittiotalet hade datachefen makt att bannlysa Macar på företaget. Men vid sekelskiftet när han gick i pension tog en kvinna över som började med att kräva ett byte av titel från datachef till CIO. Det andra hon gjorde var att utse driftchefen till it-chef och det tredje att godkänna inköp av Macar.

Först var det marknadsavdelningen som fick köpa Macar, sedan allt fler avdelningar. Eftersom klientprogrammen utvecklades med webbteknik vid det här laget så medförde det inga speciella problem. I dag ses det i princip som en bestraffning att vara tvungen att använda en pc, i stället för en Mac.

Parallella arkitekturer: 9.

Nästa arkitektur
Vad kommer härnäst? Säg det. Men det ryktas att den senaste praktikanten har bestämt sig för att lyckas köra klientdelen av produktionssystemet helt och hållet på sin Chromebook. Sedan hon återvände till studierna vid årsskiftet har hon ägnat en hel del kvällstid åt att finslipa lösningarna.

Vi får se hur många tentor hon missar den här terminen.