Ram-minne på usb-pinne – funkar nya Vistafinessen?

Windows Vista har fått mycket uppmärksamhet för sina grafiska nyheter, men operativsystemet är fullt av nya, smarta funktioner. Vi ska testa två av dem.

Den första är Superfetch, som bygger vidare på Windows XP:s Prefetch. Med den funktionen håller Vista reda på vilka program du brukar starta och förekommer dig genom att ladda dem i minnet redan innan du valt att starta dem. På så sätt startar programmen upp mycket snabbare. Räcker inte ram-minnet till så läggs informationen i cachen på hårddisken.

Rent praktiskt fungerar Superfetch så här: När datorn startas börjar Vista direkt ladda in de program du brukar använda i minnet. Behövs minnet till andra program så är det inga problem – minnet skrivs då över med ny information, och när det återigen finns ledigt minne fylls det med det som Superfetch tror behövs.

Vill fylla till max

Detta är en stor skillnad mot Windows XP, som hela tiden strävade efter att ha så mycket ledigt minne som möjligt. Vista strävar efter det motsatta, att fylla minnet så mycket som det bara går.

Den andra funktionen vi ska titta på heter Readyboost. Den fungerar som ett komplement till Superfetch, när ram-minnet inte riktigt räcker till. I stället laddas dina vanligaste filer in till ett högpresterande usb2-minne, för att ligga beredda när du väl behöver dem.

Oavsett hur snabbt ett usb-minne är så är vanliga hårddiskar snabbare, så hur kan det här fungera undrar du säkert?

Svaret är att det handlar om accesstider. En hårddisk måste alltid flytta läshuvudet rent fysiskt, och är det inte sekventiell data som ska läsas så kommer dessutom läshuvudet att vara tvunget att flytta sig fram och tillbaka. Ett usb-minne har i princip ingen accesstid, och är väldigt snabbt vid små datamängder.

Fungerar det då? Både ja och nej. I våra tester använde vi några bärbara datorer och en stationär. De bärbara hade 512 megabyte och 1 gigabyte ram, den stationära 2 gigabyte.

Installerade program

Vi installerade några olika program och mätte hur lång tid det tog att starta dem. Sedan startade vi om datorerna, väntade tills hela minnescachen var full, startade programmen på nytt och upprepade proceduren några gånger.

På det här sättet lät vi alltså Superfetch analysera vårt användarmönster, vilket fick programmen att starta snabbare. När laddtiderna inte sjönk längre stoppade vi i ett snabbt usb-minne och aktiverade Readyboost. Omstartsprocedurerna fortsatte och vi klockade uppstarterna av programmen.

På den stationära datorn, med mycket ledigt minne, kunde vi inte mäta upp några direkta skillnader med eller utan Readyboost. Däremot såg vi stora skillnader mellan de allra första uppstarterna. Jämfört med att starta samma program i Windows XP sänktes laddtiderna med flera sekunder.

Superfetch gjorde alltså sitt jobb och fyllde ram-minnet med våra program, och det krävs rätt mycket för att fylla 2 gigabyte. Det tog dessutom ganska lång tid för Vista att fylla upp cachen, och under den tiden jobbar hårddisken.

Sänkte laddtiderna

På de bärbara datorerna med 512 megabyte ram lyckades där­emot Readyboost sänka ladd­tiderna med cirka 20 procent, men – och det här är ett stort men – om vi i stället satte i ytterligare ram-minne, till minst 1 gigabyte, sänktes laddtiderna med ytterligare 20–30 procent. Vista kräver såpass mycket minne i sig att 512 megabyte inte riktigt räcker till.

Alla data som skrivs till usb-minnet sparas samtidigt i cachen på hårddisken. Vistas Superfetch och Readyboost håller själva reda på hur de olika minnesfragmenten är fördelade och prioriterar det lagringsmedium som är snabbast – rycker man ut usb-minnet kommer Vista i stället att använda hårddiskcachen.

Kryptering med aes-128

Datan som finns på usb-minnet är krypterad med aes-128 för att det inte ska vara någon risk med att använda en lättstulen usb-pinne.

Enligt Microsoft ska det heller inte vara någon risk för minnet i sig att användas som Readyboost – slitaget ska vara minimalt och ett minne ska normalt fungera minst 10 år innan det slits ut. I nuläget går det bara att använda ett minne åt gången, men framtida versioner kommer antagligen att kunna använda sig av flera samtidiga minnen.

Microsoft rekommenderar att man använder ett usb-minne som motsvarar en till tre gånger ram-minnets storlek. Om man har 512 megabyte ram och sätter i ett 4 gigabytes flashminne, bör man använda mellan 512 megabyte och 1,5 gigabyte till Readyboost.

Cachen komprimeras dessutom, vilket oftast resulterar i en fördubbling av minnesmängden. Det minsta minnet som går att använda för Readyboost är 256 megabyte.

När man pluggar in ett usb-minne i en dator med Vista får man frågan vad som ska göras med filerna på minnet. Långt ned, nästan lite gömd, ligger valet att snabba upp datorn med Readyboost. Väljer man det så kommer Vista att analysera minnet och om det visar sig vara snabbt nog så får man använda det som cache-minne.

Finns i loggen

Man får inte upp någon information om hur snabbt det är, men den informationen kan man leta upp i systemloggarna genom att bläddra sig fram till Control Panel, Administrative Tools, Event Viewer, Applications and Services Logs, Microsoft, Windows, Readyboost, Operational och sen leta upp informationsraden när minnet testades. Inte helt lätt att hitta, men den finns där trots allt.

Vårt Kingston-minne rapporterade följande: ”The device (Kingston DataTraveler R) is suitable for a Readyboost cache. The recommended cache size is 1923072 KB. The random read speed is 4603 kilobit per sekundec. The sequential write speed is 9294 kilobit per sekundec.”.

Om Vista accepterar minnet kan man även läsa: ”A Readyboost cache was successfully created on the device (Kingston DataTraveler R) of size 1870 MB.” Som jämförelse mättes vårt Sandisk U3 Cruzer Micro upp till 3 249 kilobit per sekund för läshastigheten respektive 2 545 kilobit per sekund vid sekvensiell skrivning. I Windows XP går det bara att formatera usb-minnen som fat eller fat32, men Vista låter oss även formatera som ntfs. Vårt Kingston-minne uppmättes då i stället till 5 366 kilobit per sekund vid läsning och 8 247 kilobit per sekund vid skrivning.

Kravet från Microsoft är att minnet klarar av minst 2 500 kilobit per sekund vid slumpvis läsning av 4 kilobyte, och 1 750 kilobit per sekund för skrivning av 512 kilobyte.

Vårt stackars lågprisminne från Imation fick kalla handen vid Vistas testning och fick inte användas som cacheminne. Läshastigheten redovisades inte men skrivhastigheten låg på 974 kilobit per sekund. Genom att ta till ntfs-knepet fick vi upp skrivhastigheten till 1383 kilobit per sekund, dock fortfarande för lågt. Genom att bocka i komprimering lyckades vi lura Vista att tro att det hade en skrivhastighet på hela 38 791 kilobit per sekund, och läshastigheten redovisades nu som 3 618 kilobit per sekund.

Om det blir någon prestandavinst genom ett sådant förfarande är högst tveksamt, och vi märkte att det tog betydligt längre tid att förbereda minnet jämfört med de snabbare minnena.

Diod avslöjar febril aktivitet

Vista försöker utnyttja så mycket som möjligt av minnet, men sparar alltid några procent. Man kan även själv välja storleken, om man till exempel vill spara en viss minnesmängd för övriga dokument. Som vi märkte i våra tester så har en del usb-minnen både ett snabbt och ett långsamt flashminne. Vista kan i de fallen endast använda det snabba minnet, vilket gör att hela minnesmängden inte alltid kan användas.

På minnet skapas en fil, Readyboost.sfcache, som är förallokerad till den bestämda storleken. Man märker att datorn jobbar under tiden som den förbereder minnet för Readyboost – cpu-mätaren går upp och systemet hackar. Rycker man ut minnet måste systemet arbeta och likaså nästa gång man stoppar i minnet igen.

Jobb för hårddisken

Man märker det även varje gång datorn startas, därför att usb-minnets cache måste fyllas med information från hårddisken. Användare vana vid Windows XP kommer att reagera på att hårddisken jobbar länge efter inloggning i Vista, först ska ju det vanliga ram-minnet fyllas, sedan usb-minnet och hårddiskcachen. Samtidigt är det inget som riktigt märks. Övriga processer har förtur, så i praktiken är det bara smattrandet från hårddisken som man märker.

I fallet med vårt Kingston-minne ser man det även påtagligt på själva minnet. Det finns nämligen en liten blå lysdiod som indikerar när minnet arbetar, och det kan bli en hel del.

Flera andra minnen har också blinkande lampor, och det är väl bra när man exempelvis kopierar enstaka filer, men det blir väldigt störande i längden.

Satsa hellre på ram än usb

Vi kan alltså konstatera att även om det går att utnyttja ett usb-minne för att få ut lite extra prestanda ur Vista så ska man inte förvänta sig några jätte­skillnader.

Något som däremot lyfter är mera ram. Om man inte har möjlighet att utöka ram-minnet men har tillgång till ett snabbt usb2-minne så ser vi ingen anledning att inte använda det som Readyboost.