Ubuntu väcker känslor. Alla har någon åsikt om mjukvaran med det afrikanska namnet som betyder medmänsklighet mot andra. Några väljer att älska det, andra tycker att de ligger efter andra distributioner, några gillar inte namnet men alla verkar gilla Mark Shuttleworth. Den sydafrikanske IT-pionjären som gjorde sig en förmögenhet på digitala certifikat och nu använder en stor del av pengarna att ytterligare höja värdet på öppen källkod.

Oavsett om man gillar Ubuntu eller inte så står det klart att de fått öppen källkod att öka pulsen och det med besked. Redan när andra distributioner hade släppcykler på nära två år valde Canonical och Ubuntu att släppa en ny version var sjätte månad.

Debian-projektet som utgör Ubuntus rötter fungerar ungefär som bussarna på den afrikanska vischan. Du ställer dig på busshållsplatsen någon gång på förmiddagen och väntar tills den dyker upp. Ibland kommer den vid lunchtid, ibland framåt kvällen - ibland aldrig. Ubuntu kan du i stort sett ställa klockan efter.

Ubuntu har puls

Ubuntus Gutsy Gibbon blir första versionen där 3D-skrivbordet är aktiverat från start i de fall grafikkortet mäktar med. Det som mest märks i den nya versionen är att allt kommandoradspill är borta. Du behöver inte längre vara någon Linuxhackare med pingvintröja för att få operativsystemet att lira. Främst grafiken har fått sig en ordentlig uppryckning. Drivrutiner som är stängda installeras efter ditt godkännande och codecs du behöver för att se på dina filmer laddas ned med automatik första gången du behöver dom.

När nya användare får frågan om vad de är mest imponerade över i Ubuntu är svaret i de flesta fall mjukvaruhanteringen och vi måste hålla med.

I Ubuntu använder du administrationsverktyget Synaptic för att installera de flesta program som finns i Canonicals mjukvaruarkiv. En av nyheterna i Gutsy Gibbon är att den här mjukvaruhanteraren nu även integrerar med Firefox. Du kan alltså även installera insticksmoduler till Firefox den vägen.

Vi som kör betan nu inför släppet har märkt en väldig aktivitet den senaste veckan. Var och varannan timme släpps uppdateringar som ytterligare förfinar operativsystemet. De här uppdateringarna kan du även (precis som i Windows) helt automatisera. Standardinställningarna är att du måste själv godkänna att ladda ner ny mjukvara och installera men du kan även välja alternativet att operativsystemet själv laddar hem och installerar ny mjukvara utan att du behöver lyfta ett finger. På så vis har du alltid den senaste och säkraste mjukvaran installerad.

Vi börjar också se en mer sömlös uppgradering mellan olika distributioner. Du behöver alltså inte fippla med skivor var sjätte månad det kommer en ny Ubuntu-version utan du kan uppgradera till nya versioner med hjälp av de uppdateringsverktyg du hittar i distributionen. Vi bör dock flagga för att det kan bli problem när det kommer en LTS-version (Long Term Support) av operativsystemet där Canonical levererar uppdateringar i hela fem år iställer för de vanliga 18 månaderna. Vi har i tidigare fall sett att det inte går att uppgradera till nyare versioner då du kör en LTS-version.

Två dagar kvar