Det är förståeligt om videokonferens inte har ”lyft”, med de begränsningar som vilar över tillställningen. Ska man verkligen vilja ge sig in på att spara pengar på att inte resa måste alternativet vara attraktivt.

Cisco har förstått det och skapat ett system där man utan besvär, inställningar och tekniker kan sitta ned vid ett ovalt bord och samtala med motparten på andra sidan bordet, fast andra sidan bordet i själva verket befinner sig på andra sidan jorden. Det enda som skvallrar om att motparten är någon annan stans är skylten på väggen bakom med stadens namn.

Det är inte längre små gubbar i en ruta, utan med tre 65-tums plasmaskärmar ser motparten normalstor ut.

Det är inte längre en liten ruta man tittar i och en liten kamera man måste sitta framför. Man måste uppleva det för att förstå att vi står inför ett paradigmskifte. Videokonferens är nu ett helt rum där ena väggen helt enkelt befinner sig i ett annat land. Du kan göra allt du är van vid runt ett konferensbord, röra om i kaffekoppen, skramla med en penna, hosta (och det hörs vem som hostar), böja dig ned och ta upp något ur portföljen, till och med gå runt i rummet, och så vidare.

För denna intervju sitter vi i Ciscos huvudkontor i Marievik (Stockholm) och pratar med Ciscos affärsutvecklare Ian Gander i London och det finns inga märkbara fördröjningar (och jag är kritisk, tro mig). Under vår entimmeskonversation låser sig bilden aldrig och ljudet flyter felfritt.

Från att ha varit något tämligen tröttsamt har Cisco förvandlat videokonferens till något man kan stå ut med i flera timmar utan att bli trött eller irriterad. Kanske beror det på att man fokuserar ögonen på ett par meters avstånd, vilket man normalt gör när man talar med någon mitt över bordet.

Färgerna är konsistenta mellan det lokala och det virtuella rummet och det bidrar säkert också till den avspända känslan. Man kan anmärka på småsaker som att 30 bilder per sekund är aningen hackigt när man rör sig snabbt, men i övrigt måste man säga att Cisco har gjort ett duktigt jobb med att komprimera HDTV till bara 5-6 Mbps med utmärkt bildkvalitet.


Den vita skärmen bakom bilderna ser till att hålla en någorlunda styrbar vitbalans på ansikten och kläder.

Ljudet är övertygande, och med tre riktmikrofoner inbyggda i bordet har man eliminerat rundgång och kan dessutom lokalisera ljudet till rätt ställe runt bordet. Det är också med hjälp av denna funktion man kopplar in nya konferenser automatiskt. Ljudet är så naturligt att man kan spela in alla konferensmedlemmar med en helt vanlig reporterbandspelare. Ljudelektroniken har också skärmats så att man slipper de numera så vanliga surrljuden från mobiltelefoner som identifierar sig.

5 meter x 85 centimeter är en övertygande storlek på en bildskärm. Cu-SeMe, Skype, MSN och alla liknande är bara dumheter med sina små gryniga bilder, men å andra sidan spelar Telepresence i en annan prisliga. Man kunde tro att de svarta ramarna mellan bildskärmarna skulle vara irriterande, men hjärnan är en stark maskin och efter ett tag märker man dem inte. Bildkvaliteten är så bra att man faktiskt kan ta bilder av den med en handhållen digitalkamera (som i det här reportaget).


Det är lite otäckt när man ser hur Ian Ganders Coca Cola-burk reflekteras i vårt lokala bord. Jag tror han ställde den där på pin kiv. Färgfelen i den här bilden beror snarare på digitalkamerans kinkighet med kontraster än på Telepresence-systemet.

Enkelt

Cisco har gjort det ordentligt enkelt att koppla upp sig. Det enda verktyget är en vanlig IP-telefon med display. En sådan kan användas till att styra i stort sett vad som helst, till exempel att tala om för telepresence-systemet vart det ska ”ringa”. Det låter som en engelsk kopplingston och plötsligt är man bara där.

Programmet Telepresence Manager kan användas för att styra bokningar med hjälp av e-post, Outlook och ett webbgränssnitt.

Det är lite magert med övriga inkopplingsmöjligheter. Det är inte möjligt att bryta sig in i den överförda bilden. Vill man visa datorbilder för varandra ansluter man istället en extern PC i en VGA-sladd och dess skärmbild projiceras på den vita duken nedanför TV-skärmarna, både lokalt och på fjärrsidan, av en vanlig videoprojektor. Allt du kan göra på PCn kan du visa på den andra sidan. Om de på andra sidan också ansluter en PC visas dess bild av samma projektor. Det blir den som trycker på någon tangent sist som ”vinner”. Varför göra det knepigare om det inte behövs?

Ska man visa dokument utan PC kan man skaffa en dokumentscanner som läser in dokumentet och visar det på samma projektor.

Bandbreddsmonster

Tre skärmar med HD som förbrukar 6 Mbps var i vardera riktningen blir 18 Mbps och quality of service måste vara på topp för att bilden inte ska frysa och ljudet hacka. Det klarar Cisco utan problem på sitt lokala nät och genom att använda en MPLS-förbindelse på fjärrnätet till motstationen. Internet används inte.

Systemet klarar 12 samtidigt anslutna konferenser med tre bildskärmar vardera (totalt 36 videoströmmar) med Ciscos Telepresence Multipoint Switch. Den som pratar sist får sin bildskärm inkopplad och det fungerar utmärkt tack vare att alla anslutna rum ser likadana ut. Alla skärmbilder blir en del av samma rum.

Naturligtvis kan man koppla till andra video-konferenssystem eftersom gränssnitten är standardiserade. Utrustningen använder sig av standardgränssnitt som H.323 varför man inte är låst till att bara kommunicera mellan Ciscos enheter, ja även deltagare med bara ljudanslutning kan vara med. Då fungerar naturligtvis inte bildväxlingen lika bra.

Repeterbarhet

Här kommer vi till något viktigt. Cisco har förstått vikten av att alla mötesrum måste se likadana ut så att alla som möts, oavsett var, tror sig sitta i samma rum.

Cisco har rekommendationer för hur rummet bör vara färgat, upplyst, luftkonditionerat och ekodämpat för att upplevelsen ska bli så bra som möjligt, samtidigt som rummet ska verka varmt och inbjudande. Man har arbetat länge för att få fram färger som passar så bra som möjligt mot hudfärger etc. Kunderna rekommenderas att alltid använda samma färgsättning i alla konferensrum för att upplevelsen ska bli så enhetlig som möjligt. Man bör undvika konst och mönster på väggarna för att förstärka upplevelsen av en enhetlig miljö.

För att en gång för alla eliminera allt prat om vad klockan är och ”Det måste vara sent hos er, va?” och så vidare rekommenderas inga klockor i rummen. Fönster får definitivt inte finnas. Cisco själva har bara en diskret skylt längst bak i rummet som meddelar vilken stad det rör sig om.

Framtiden

Cisco har för avsikt at börja ställa upp offentliga videokonferenser i större städer i världen, som man kan boka in sig på. Bildkvaliteten är tillräckligt bra för att läkare ska kunna fjärr-visa och diskutera röntgenbilder mm. En annan idé för bandbreddsrika länder som Sverige är bildväggar för kommunikation familjer emellan i hemmet. Redan SF-författaren George Orwell (1903-1950) spekulerade i hela väggar som kunde anslutas till varandra.

Ett annat scenario som redan infriats är ”tredimensionella” teleframträdanden, alltså att en person ser ut att stå på en scen tillsammans med andra, verkliga personer, fast han i själva verket finns någon annstans. Det har Cisco redan demonstrerat vid ett möte i Bangalore med holografisk projektion med utrustning från engelska Musion, projicerande en person som i själva verket befann sig i San José. Samtidigt använde man sig av flera stora bildskärmar och tog in telepresence-sessioner från andra delar av världen.


Han till höger är ett hologram

Om ditt företag funderat på att bli "grönare" och sluta flyga och åka bil och istället ägna sig åt videokonferenser, så är tekniken faktiskt mogen nu. Allt det tröttsamma är eliminerat.

Allmänna specifikationer Telepresence 3000 (3 skärmar)

Bandbredd: I medeltal 6-8 Mbps per skärm för (1080p) för IP med QoS
Protokoll: Cisco Discovery Protocol, SIP, IP, DHCP, SSH, 802.1p/q, RTP
Videostandard: H.264
Bildfrekvens: 30 bilder per sekund med H.264
Upplösning: 1920 x 1080
Ljudstandard: G.711 och AAC-LD (22 kHz)
Andra ljudegenskaper: dynamisk ekodämpning
Effektbehov: 7,4 kW

Ciscos HD-kamera
Sensor: CMOS 2/3 tum
Upplösning: 1080p 30 bps
Minsta belysning: 300 Lux


Systemet Telepresence 1000 har bara en bildskärm, men är i övrigt likt 3000.

Så går du vidare

Om Cisco Telepresence: www.cisco.com/en/US/products/ps7060/index.html, www.cisco.com/en/US/products/ps8333/index.html

Musions ”holografiska” folieprojektioner som använts av Cisco: www.musion.co.uk

Se holografiska mötet i Bangalore ”Cisco Telepresence Magic” på Youtube: www.youtube.com/watch?v=rcfNC_x0VvE

Min egen idé: Videoväggen


Det går att ta tele-närvaro mycket längre än vad Cisco har gjort och under min intervju riktade jag ett allvarligt förslag till dem. Om det accepteras kan det bli ett av de största projekten för människosläktets sammanhållnig, världsfreden och kommunikationen människor emellan, sedan telefonen.

Man borde bygga en bildvägg som täckte en kortvägg på exempelvis Stockholm Central och stod i direkt förbindelse med en motsvarande vägg på en järnvägsstation i London. Stod man på Centralen och tittade mot väggen skulle det se ut som om den fortsatte i London utan avbrott. Allt som hände i London sändes direkt hit och tvärt om. De båda världarna skulle förenas i realtid.

Ingen förbokning eller i förväg uppgjorda tider eller platser vore nödvändig, alla kunde bara mötas och kommunicera när man hade lust. Man kunde bygga ett kafé bredvid.

- Ska vi gå till väggen ikväll? Anna kanske är där?

Noggrannheten i överföringen skulle vara så god att man skulle kunna stå på nära håll och heja på en kamrat och inte märka (inte så det stör åtminstone) att det är en vägg. Håller kamraten upp en spegel ska man kunna spegla sig.

Varför en sådan vägg?

Är det inte den bästa idén hittills när det gäller folkens förbrödring? Människor kan träffas och utbyta idéer och samtala tvärs över världen utan att det kostar något. Kommunikationen blir omedelbar, kroppsspråk och alla ljud går fram obehindrat.

Älskande skulle kunna träffas och hälsa innan de går till jobbet i var sitt land. Skummisar skulle kunna träffas och utbyta mystiska tecken, för att inte tala om dövstumma som skulle kunna kommunicera fritt med kamrater var som helst på jorden utan problem. Man skulle till och med kunna tänka sig att de olika länderna höll skådespel och andra framträdande framför väggen vissa dagar. Kulturblandningen skulle bli total.

Varför begränsa sig till Stockholm och London? Varför inte ha väggutbyten med alla större städer i världen? Denna vecka byter vi vägg med Santiago, nästa vecka med Tokyo, Johannesburg osv. Fattiga länder med människor som aldrig ens skulle tänka tanken att resa ut i världen kunde bara gå till väggen och tala fritt med hela världen. Oavsett politiska åsikter så finns det positiva värden med en sådan vägg.

Vem skulle betala?

Bandbredden skulle inte vara gratis och utrustningen måste underhållas. Man kan tänka sig ett antal finansiärer. FN är en typisk sådan organisation som kämpar för världsfreden, som inte är direkt fattig. De järnvägsbolag eller flygbolag som hyser bildväggarna får betala lite för nöjet, men kan tänkas ha sin logotyp flytande omkring i bilden. Man kan tänka sig att någon filantropisk organisation skulle kunna vara med och sponsra. Cisco, om de bygger den, kan givetvis köra en video lite här och var. Då och då skulle väggen kunna användas för kommersiella budskap, för att tjäna in pengar på reklamtid.

I övrigt skulle man vara tvungen att kryptera förbindelserna så inte illasinnade organisationer eller regeringar skulle kunna förvränga eller dra nytta av kommunikationen.

Tekniska lösningar

Teknologin för att realisera väggen finns inte ännu. De tekniska lösningar som SAFA-organisationen utarbetat, av vilken undertecknad är medlem, till exempel gällande parallaxfri bild, flera oberoende ljudkanaler, förslag till massframställning mm, kan tillställas den som vill vara med och utveckla väggen.