Bakom XO står den ideella organisationen One Laptop Per Child (OLPC), vars syfte är att skapa bättre förutsättningar till utbildning för barn i tredje världen. Hängivna entusiaster över hela världen har dreglat över den gröna datorn, som från början endast var tänkt att säljas i storpack direkt till intresserade länder.

När organisationen strax före jul erbjöd vanliga människor i USA och Kanada att köpa en dator till priset av två (totalt 399 dollar, cirka 2 500 kronor) var det därför en glad nyhet för många. Över 150 000 nappade på erbjudandet och genom att betala för två skänktes en dator till tredje världen, medan den andra levererades till donatorn själv.

Det är genom det här erbjudandet vi på TechWorld har fått tag i vår dator. Den beställdes till en amerikansk adress och skickades därefter vidare till Sverige. Till de 399 dollarna lades 43 dollar i frakt samt moms och tullavgifter, vilket gav en sammanlagd summa på strax under 4 000 kronor. Var det värt det?

Handvev, pedal eller jojo


Datorn har en 433-megahertzprocessor från AMD med 256 megabyte ram, 1 gigabyte flashminne för lagring, 7,5-tumsskärm, ljudkort, mikrofon, webbkamera, trådlöst nätverkskort och Linux som operativsystem.

XO levereras med ett blad med instruktioner för att komma igång och en nätadapter. De tidigare prototyperna av datorn hade även en vev för att kunna ladda batteriet även utan tillgång till ett eluttag, men trots att det blev en omtalad gimmick valde man att senare plocka bort den. Den lever kvar som ett av flera tillbehör för att använda datorn utan elnät och de datorer som skickas till utvecklingsländer levereras med antingen vev, pedal eller jojo. Ingen av dessa kan beställas av vanliga slutkunder, men det finns pedaler och solceller som saluförs av fristående företag.

Att XO är en annorlunda dator märks redan på utsidan. Det är en färgglad maskin med mjuka former och ett hölje i grått och klargrönt som skär sig rejält med slipsar och mörka kostymer på affärsmiddagen.

Trots att datorn är mycket mindre än de allra flesta bärbara är den med sina 1,5 kilo (inklusive batteri) tyngre än vad den ser ut att vara. En förklaring är att den är robust byggd och även om höljet är av plast känns ett ord som plastig främmande att använda i sammanhanget.

Vatten- och stötskyddad


Datorn är skyddad mot smuts och stötar och tangentbordet är vattenskyddat. Vi ville inte förstöra vårt testobjekt genom att testa hur väl skyddet fungerar, men vi kan i alla fall konstatera att tangentbordet utgörs av ett enda stycke formgjutet grönt gummi.

De två antennerna som är anslutna till det trådlösa nätverkskortet fungerar också i nedfällt läge som ett skyddande lock för alla anslutningar. Enligt tester som OLPC har gjort klarar datorn fall från 1,5 meters höjd mot ett stålgolv. Tangentbordet ska klara 10 minuter under vatten. Datorn ger ett imponerande hållbart intryck och hade någon sagt att den fungerar även som skottsäker väst hade vi säkert gått på det också.

En smart detalj är att datorn till skillnad från vanliga bärbara har hela moderkortet monterat på skärmens bakstycke och inte under tangentbordet. Det gör att komponenterna på moderkortet är bättre skyddade från smuts och vätska som tenderar att hamna just på tangentbordet. Dessutom blir inte datorns undersida varm.

Gummi inget för längre text


Tangenterna är mindre än på ett fullstort tangentbord. Längdmässigt är det omkring 60 procent av ett fullstort tangentbord utan numerisk del och med lite övning går det att skriva med en hyfsad fingersättning.

Det största problemet är materialet. Gummit är varken skönt att trycka på eller ger distinkta nedslag, vilket gör det svårt att få upp skrivhastigheten. Jämfört med tangentborden på små handdatorer är det dock förstås mycket lättare att skriva på XO, men ska man skriva längre texter går det inte att undvika en klump av oro i magen inför uppgiften. Någon inbyggd belysning av tangenterna finns inte heller och det är definitivt något vi saknar.

Musplattan är tredelad och nästan lika lång som tangentbordet. Mittdelen fungerar som en vanlig musplatta, medan sektionerna till vänster och höger om den är motståndskänsliga och ska kunna användas tillsammans med en ritpenna. Det finns dock ännu inget programstöd för de motståndskänsliga plattorna.

Musplattan är irriterande känslig och ibland drar pekaren iväg på utflykt någon helt annanstans än där man förväntar sig. Har du den minsta tendens till handsvett är den en ren mardröm.

Anslutningar och ingångar


XO har tre usb-kontakter, mikrofoningång, högtalarutgång och en sd-kortplats. Alla anslutningar är placerade under nätverksantennerna med undantag för sd-läsaren, som i stället sitter något knöligt placerad på skärmens undersida.

Att ansluta extern mus och tangentbord är inga problem, det är bara att koppla in och köra. Vi har också testat med ett antal usb-lagringsenheter utan problem. Eftersom det är en Linuxdistribution i botten kan man räkna med att det mesta som vanligen fungerar under Linux även kan hanteras av XO.

Linux och Sugar


Det första vi slås av när vi startar datorn är att den är precis lika tyst påslagen som avstängd. XO har inga rörliga delar på insidan, varken väsnande fläktar eller snurrande diskar.
Från start till att datorn är redo att använda dröjer det 1 minut och 50 sekunder, vilket kan ses som fullt acceptabelt om vi jämför en jämförelse med en vanlig bärbar. I jämförelse med 20 sekunder på Asus Eee, en dator som XO ofta jämförs med, är det en evighet.

Operativsystemet är en anpassad variant av Linuxdistributionen Fedora och användargränssnittet är specialutvecklat för datorn. Det heter Sugar och liknar inget vi är vana vid. Det tar en stund att lära sig, men det är svårt att veta om det är lättare att ta till sig än Windows eller Mac OS för någon som aldrig sett en dator tidigare.

I Sugar existerar inte konceptet filer och i stället för filhanterare finns Journalen, som kronologiskt loggar använda program och ”filer”. Det blir lite som att ha alla filer i en och samma katalog. Det kan fungera om filerna är få till antalet, men när antalet lagrade filer stiger gör sig avsaknaden av katalogstruktur påmind.

Program för att lära


Bland de program som medföljer XO återfinner vi bland annat en webbläsare, en enkel ordbehandlare och program för inspelning av ljud, video och bilder. De flesta programmen är inriktade på lärande och inte vad en västerländsk vuxen normalt är ute efter. Exempelvis har datorn varken e-postklient eller mediespelare. Vi prövade att på egen hand installera Mplayer och spela några mp3-filer och Flash-videoklipp, och det gick alldeles utmärkt.

Programmen är enkla och har relativt få funktioner. Webbläsaren har exempelvis varken flikhantering eller inbyggda kortkommandon. I alla program finns möjlighet att samarbeta med andra i nätverk, men eftersom tekniken bygger på att det finns flera XO-datorer i närheten blir det tämligen uddlöst här i Sverige.

Den riktiga akilleshälen när det gäller XO är prestanda. Datorn är långsam, rentav sjukt långsam. Att starta webbläsaren tar 15 sekunder, ordbehandlaren 13 sekunder. Vi provade att öppna www.idg.se i webbläsaren och först efter 40 sekunder är sidan färdigladdad, Flashanimationerna exkluderade. Och så där håller det på, att jobba med XO resulterar i många och långa stunder av navelskådning, skrapande med foten och bitande på naglarna.

Batteritiden är hyfsad, men inte mer. Ambitionen har varit att bygga en dator som kan användas i upp till sex timmar på en laddning, men där är den inte än. Med skärmens bakgrundsbelysning inställd på max räcker batteriet i tre och en halv timme om man inte gör något alls och i det monokroma läget klarar den fyra timmar och fyrtio minuter. Om datorn används aktivt sjunker förstås drifttiden ytterligare.

TechWorlds slutsats


Det är svårt att recensera den här datorn, eftersom målgruppen är barn som aldrig tidigare har haft tillgång till en dator. Vi har därför valt att bortse från den aspekten och i stället se till vad en XO kan göra för en västerlänning som är ute efter en enkel, tålig och billig dator.

Det är rätt uppenbart att OLPC har satt prislappen i första rummet, tätt följt av hållbarheten. Du kan med lätthet få en betydligt snabbare dator för samma pengar, men då är den knappast lika robust och genuin som XO. På många sätt är det en unik dator med flera positiva egenskaper.

Tyvärr har pengarna inte räckt till allt och det är prestanda som har fått stryka på foten. XO är en dator som håller för oaktsam behandling, men den är frustrerande långsam vid långvarigt användande. För en sommardag i en park är den toppen, men inte för något mer än enklare sysslor. Det är en dator som man med tanke på det goda ideella syftet bakom gärna vill tycka om, men det går det inte att älska XO ohämmat.

Det pris på 4 000 kronor som vi fick betala är helt klart i överkant. Om man samtidigt tänker på att kostnaden har betalat för två datorer och givit ett fattigt barn en chans till en ljusare framtid känns summan genast ganska betydelselös.

Foto: Andreas Eklund

» Läs mer om bärbara datorer och smartphones på vår specialsida!
Efter att ha läst testet, köper du en OLPC nu?
Det är inte längre tillåtet att rösta.

Fakta


Produkt:
XO-1
Tillverkare:
OLPC
Pris:
399 dollar (ca 2 500 kr) i Give 1 Get 1-kampanjen. Kan nu endast beställas i paket med minst 100 st för 299 dollar styck. Begagnade på Ebay för cirka 600 dollar.
Processor:
AMD Geode-LX700, 433 MHz med inbyggd grafikprocessor
Minne:
256 MB dram
Lagring:
1024 MB nand-flash
Skärm:
7,5 tum tft (maxupplösning 1 200x900)
Anslutningar:
högtalarutgång, mikrofoningång, trådlöst nätverk 820.11b/g, 3 usb, sd-läsare
Mått/vikt:
242 x 228 x 32 mm/1,5 kg med batteri
Övrigt:
inbyggda högtalare, webbkamera, motståndskänslig tryckplatta
Effektmätning:
13 Watt (under användning, med skärmens bakgrundsbelysning på starkaste läget)
Fördelar:
Genomtänkt, hållbar, bra skärm.
Nackdelar:
Långsam, svårtanvänt tangentbord och musplatta.
 
Betyg
Miljö- och omvärldshänsyn:
19 av 20
Prestanda:
4 av 20
Hållbarhet:
18 av 18
Batteridrifttid:
7 av 17
Program:
3 av 10
Vikt:
7 av 10
Ljudnivå:
5 av 5

Totalt:

63 av 100



Organisationen Epeat betygsätter elektroniska produkter baserat på deras inverkan på miljön. I skrivande stund har 13 stycken bärbara datorer tilldelats organisationens guldutmärkelse och OLPC XO är en av dem.

De kriterier som Epeat tar hänsyn till är bland annat huruvida miljöfarligt material används i produkterna och hur de tas om hand när de är uttjänta.

Det i kombination med vår uppmätta effektförbrukning samt möjligheten att ladda och använda datorn med handkraft gör tveklöst XO till ett grönt datorval och den får vår utmärkelse TechWorld Grönt it.


Sedan Give 1 Get 1-programmet avslutades vid årsskiftet säljer inte organisationen OLPC längre några enskilda datorer direkt till konsumenter. Organisationen har dock antytt att liknande kampanjer kan tänkas återkomma i framtiden och bland annat nämnt ett antal länder i Europa som möjlig målgrupp för en ny kampanj inför julen 2008.

Det minsta antal datorer man kan beställa genom OLPC och få dem skickade till valfri adress är 100 stycken. Dessutom auktioneras det ut en och annan XO på Ebay och liknande sajter. Priset där brukar ligga på cirka 600 dollar (cirka 3 800 kronor).


Skärmen är tveklöst det mest briljanta med XO-datorn. Den kan växla mellan två lägen: ett i färg som kan visa 262 000 färger i 800x600 och ett monokromt läge där upplösningen höjs till 1200x900.

1200x900 på en 7,5-turmsskärm ger en rejäl pixeldensitet (200 punkter per tum). I färgläget är upplösningen variabel och beror på det omgivande ljuset och den valda styrkan på bakgrundsbelysningen. I praktiken blir den dock alltid minst 800x600 i ett mörkt rum.

Det monokroma läget ska fungera utmärkt även utomhus under soliga sommardagar och även om inte årstiden tillåter några djupare studier av det var inte vintersolen något motstånd för vår XO-skärm. Den matta ytan och höga pixeltätheten är fantastiskt behaglig att titta på och ger snarare illusionen av tryckt grafik på en platta än en bildskärm.

Skärmen är ingen pekskärm, så för att kunna användas när den har fällts ned ovanpå tangentbordet utnyttjas särskilda navigeringsknappar. En rotationsknapp vrider skärmbilden 90 grader.

Hjärnan bakom den helt nya skärmtekniken, chefstekniker Mary Lou Jepsen, har nu lämnat OLPC-projektet för att i sitt eget företag Pixel QI ta fram kommersiella produkter baserade på samma teknik.