Vi säger det bara en gång: Servervirtualisering är hett! Vmware har i det närmaste blivit synonymt med servervirtualisering, vilket inte är förvånande men på senare tid kanske lite orättvist. Visst finns det alternativ – och bra sådana dessutom.

Inom öppenkällkodsvärlden har projektet Xensource gjort stora framsteg och den världen representeras i det här testet av Citrix Xen Server, som dock inte är gratis eftersom Citrix lägger på ett antal komponenter och funktioner av eget fabrikat. Xen Server är hypervisorbaserat med operativsystemet (Linux) och drivrutinerna i den första virtuella maskinen (Control Domain 0). Hypervisorn är alltså tunn och stödjer paravirtualisering, men kan inte installeras på 32-bitars värdmaskiner.


Plus för Vmotion – men vem märker avbrotten?


Vmware är med fog stolt över sina levande migreringar, men är de egentligen så värdefulla? Vid ett första påseende, ja, men den administratör som låter en kritisk tjänst snurra på en (1) virtuell maskin har antingen hål i huvudet eller behöver semester.

http://idg.se/polopoly_fs/1.169103.1213892808!imageManager/2821660006.gifI alla välbyggda system råder redundans i tjänster och tillämpningar mellan flera fysiska och/eller virtuella servrar. Att det i ett sådant sammanhang uppstår ett sekundlångt avbrott vid en flytt av den ena servern ser vi som obetydligt, tjänsten/tillämpningen som sådan lever ju. Ta till exempel en webbserver. Användaren måste sitta och klicka på ”Reload” i webbläsaren hela tiden för att möjligtvis märka en liten fördröjning i servertjänsten.

I allmänhet känns avbrotten som ett tillfälligt stopp i nätverket. I vår bedömning ger vi dock ett plus för att Vmotion-funktionen trots allt finns, den är onekligen bra att ha när den nu ändå finns där. För vissa applikationer som terminalservrar och högtillgängliga sql-servrar är varje avbrott dåligt.


Lars Dobos, testredaktör

Hyper-V endast för 64 bitar

Microsoft har i några år utvecklat ett eget hypervisorsystem som länge kallades Viridian. Hyper-V är det nya och slutgiltiga namnet på produkten, som ingår som en del i 64-bitarsverionen av Server 2008. Hyper-V ligger som en roll under Server Management.

Hyper-V är ett hypervisorbaserat servervirtualiseringssystem med ett upplägg som skiljer sig från Vmware ESX. Precis som Xen Server är Hyper-V tunt, i den meningen att det tar mindre plats, mycket tack vare att hypervisorn inte innehåller drivrutinerna till hårdvaran. Dessa ligger i stället i de operativsystem som installeras på de virtuella maskinerna. I Vmware ESX ligger de flesta drivrutinerna i hypervisorn. Det ger en liten fördel för Microsoft. Även om ESX ska fungera med en hel del hårdvara finns det inga garantier för att det fungerar med precis allt. Hyper-V tar sig runt det genom att låta hårdvaruleverantörerna stå för drivrutinerna. Kan Server 2008 installeras fungerar Hyper-V. I båda produkterna ligger operativsystemen i sina egna, om än mycket speciella, virtuella maskiner.

Vi har testat en release candidate 0-version av Hyper-V tillsammans med en första betaversion av Virtual Machine Manager, nedan kallad Vmm. Det frångår våra vanliga principer att inte jämföra betaversioner med skarpa, men eftersom vi fick en unik första möjlighet att testa Hyper-V, och Microsoft har självförtroende nog att låta oss testa den redan nu, har vi gjort ett undantag.

Microsoft Hyper-V

.

Tröskel
. Microsofts System Center Virtual Machine Manager har hög inlärningströskel, men du som använt
andra System Center-program kommer känna igen dig.
 




Mycket bra. Loggarna i Vmm är testets bästa. Vi får både sammanfattande och detaljerad information.

Särling endast för 2003

Parallels Virtuozzo Containers 4.0 (nedan Pvc) är onekligen särlingen i sammanhanget. Det är testets enda icke-hypervisorbaserade system och det använder inte ens virtuella maskiner i vanlig bemärkelse.

Pvc framstår som ett starkt alternativ för dem som vill kunna virtualisera ett enda operativsystem (i skrivande stund endast Windows Server 2003) i så stort antal instanser som möjligt. Serverhotell med stora parker av Server 2003 är potentiella kunder, men det är inte svårt att tänka sig andra organisationer med liknande behov.

Pvc skapar en behållare för varje virtuell maskin med vad som enklast kan beskrivas som en bunt pekare till värdmaskinens operativsystem. Varje virtuell maskin fungerar som en oberoende instans av värdoperativet och känns och fungerar som en egen maskin. Fördelen är att det blir mycket små virtuella maskiner med små resursbehov.

Vmware ESX 3.5 är ett hypervisorbaserat servervirtualiseringssystem som bör vara bekant för de flesta i dag. ESX är testets enda produkt med en full uppsättning funktioner som klarar att hantera migrering av virtuella maskiner utan avbrott, även från fysiska till virtuella maskiner. Köparen bör dock sätta sig in i licensieringen. Ett grundsystem har nämligen inga av de trevligaste finesserna – de kräver extra licenser.

 Parallels Virtuozzo Containers 4.0
.

Annorlunda. Parallels Management Console skiljer sig från de andra administrationssystemen. Frånvaron av flikar är det som märks direkt. De virtuella maskinerna listas i stället i huvudfönstret och nästan allt utförs via högerklicksmenyn.




Exempel. Här ser vi några exempelmaskiner i Pvc. Mycket av administrationen bygger på mallar och exempel. Med hjälp av dem får vi förinstallerade maskiner med operativsystem och tillämpningar på plats redan när maskinen skapas. Mycket praktiskt.

Migrering

En omtalad, omhuldad och mycket trevlig funktion är möjligheten att kunna flytta, eller migrera, virtuella maskiner mellan fysiska värdmaskiner, till vardags kallat v2v. Både Citrix och Vmware klarar det utan avbrott i tjänsterna på de virtuella maskinerna. Det går dessutom fort, 30 sekunder för Citrix och 26 sekunder för Vmware. Inte ett ping tappas. Vmware är ensamt i testet om att ha inbyggda verktyg för migrering av fysiska maskiner till virtuella (p2v) utan avbrott.

Xen Server klarar inte p2v-migrering, men löser det med tredjepartsverktyget Platespin Powerconvert. Det fungerar klockrent, om än långsamt. Hyper-V löser migreringen med Clusteringfunktionen. Flyttningar går mycket snabbt, men med ett litet avbrott på en ping. Pvc har funktioner för både p2v- och v2v-migrering, men det tar tid i båda fallen och med visst avbrott.

Pvc körs på Windows Server 2003 och klarar därmed inte att på ett enkelt sätt dela en san-volym. En virtuell maskins maskinfil måste därför flyttas fysiskt mellan två volymer. Det tar tid, men maskinen lever hela tiden utom ett kort ögonblick. Detsamma gäller p2v-migreringen.

I fallen Citrix och Vmware flyttas bara pekare till maskinfilerna och i fallet Hyper-V flyttas ägandeskapet av den volym som tillhör den virtuella maskinen. Här anas ett aber med Hyper-V: Varje virtuell maskin måste ha sin egen lagringsvolym. Det medför extra pillrande med lagringsvolymer och vi kan redan höra san-administratörens stön varje gång en ny virtuell maskin ska skapas.

En v2v-migrering tar 41 sekunder med Hyper-V och över två timmar med Pvc.

Att kunna flytta, eller kanske vi ska säga exportera, fysiska servrar till virtuella dito är troligen en engångsoperation, men icke desto mindre en viktig, i det närmaste magisk funktion. Microsoft, Parallels och Vmware tillhandahåller funktionen (även om den inte nödvändigtvis ingår i grundpaketet). Avbrottet i fallet Microsoft Hyper-V är mycket kort, lite längre är det med Pvc. Det är svårt att mäta men det rör sig om sekunder i båda fallen. Se diagram på sidan 32 för mätresultat.

Hyper-V och Vmware migrerar snabbast




Migreringarna blev en blandad historia. Hyper-V och Vmware utmärker sig med snabba migreringar, både p2v och v2v. Notera dock att det bara är Vmware som migrerar utan avbrott i båda fallen. Även Citrix migrerar utan avbrott i v2v-fallet. Citrix p2v-migrering skedde med tredjepartsverktyget Platespin och den långa tiden får stå för det, det ska inte belasta Citrix. Trist är det dock att Citrix inte skickar med något verktyg alls av detta slag.

Pvc:s v2v-migrering är bara en aning snabbare än den redan långsamma p2v-migreringen. Det hänger samman med att två Server 2003-maskiner inte kan dela på samma san-volym. Pvc flyttar alltså maskinfilen över nätverket. Det är möjligt att det går att lösa med någon sorts klustring. Det finns stöd för klustring i Pvc, men Parallels gjorde inget av detta i vår installation.

Tiderna är tagna från respektive systems loggar, men med både Microsoft och Vmware kunde vi sitta med och verifiera att tiderna stämde. Platespin och Pvc tittades till då och då och loggarnas tider stämde åtminstone hyggligt. Att maskinen verkligen var flyttad bekräftades med brutalavstängning av den fysiska maskinen så fort systemet indikerade att flytten var klar.

Prestanda

En del av argumenten mot virtualisering har handlat om prestandaförsämringar. Vi migrerade en fysisk Windows Server 2003 till en virtuell version av exakt samma server, med undantag för namnbyte och dylikt. Se faktarutan ”Så gjorde vi testet” på sidan 32 för information om vilken hårdvara vi använde. I samtliga fall började servern gå klart bättre som virtuell än vad den mäktade med på den gamla hårdvaran. Virtualiseringen gav alltså i detta fall en prestandavinst.

Vi testade två inställningar för de virtuella maskinerna, en med samma antal processorer och samma mängd minne som den fysiska versionen och en med bara en processor och 512 megabyte minne. Även i det senare fallet var de virtuella versionerna, för samtliga deltagare, snabbare än den fysiska förlagan, men med mindre marginaler.

Testservern på den gamla hårdvaran var sämst i samtliga fall. Generellt ser vi att det är på processorsidan de virtuella maskinerna förlorar överlägset mest. Tappet ligger runt 85 procent med små skillnader mellan de olika leverantörerna i fallet med en processor och 512 megabyte minne. Ökar vi till två processorer och 2 048 megabyte minne minskar tappet till cirka 70 procent, även här med marginella skillnader mellan leverantörerna. I processorracet vinner Citrix före Vmware, Microsoft och Parallels. Skillnaden mellan Citrix och Parallels är dock inte större än drygt tre procent.

Minnestestet med en processor och 512 megabyte minne ger minst skillnader mellan den fysiska maskinen och de virtuella. De virtuella maskinerna har nästan samma minnesprestanda som den fysiska. Tappet för den bästa virtuella maskinen, Citrix, är inte mer än tio procent. Tvåa ligger Parallels, trea Microsoft och sist Vmware. Skillnaden mellan Citrix och Vmware är cirka sju procent, små marginaler även här alltså.

Ökar vi till två processorer och 2 048 megabyte minne händer något mycket konstigt. Samtliga deltagares minnesprestanda sjunker. De sjunker mycket lite, men det är ändå märkligt. Mest sjunker prestanda för Microsoft (13 procent). Snabbast är Citrix, tvåa Vmware och trea Parallels. Skillnaden mellan Citrix och Microsoft är hela 25 procent.

Prestandatesten visar: Snåla inte på hårdvaran


Testresultat med samma hårdvarukonfiguration som den ursprungliga servern. Som synes går servern i samtliga fall bättre som virtuell maskin än som fysisk. Hyper-V:s extrema resultat i disktestet kan bero på flera faktorer, till exempel olika drivrutiner och olika storlek på lagringsvolymerna.

 

Testresultat med en snål hårdvarukonfiguration. Bortsett från tydliga skillnader i diskprestanda ligger alla virtuella maskiner i paritet med den ursprungliga, fysiska versionen. Hyper-V uppvisar även i det här testet extremt bra diskprestanda




Testresultat med Quest Softwares Benchmark Factory 5.5.1 for Databases. Vi ser ett märkligt resultat från Hyper-V, där antalet transaktioner sjunker med antalet användare.




Snål konfiguration. Här ligger i stort sett alla virtuella maskiner på ett snöre. Med så snål processortilldelning som i detta fall slår alla i ”processortaket” i stort sett med en gång..

Snabbare till disk

Diskintensiva tillämpningar ska inte virtualiseras, sägs det, men Server 2003 på Hyper-V är ändå otroligt bra i disktestet med en processor och en gigabyte minne. Skillnaden mot de övriga kan bero på flera faktorer: drivrutiner och skillnader i storlek på lagringsvolymerna är de troligaste, men vi kan inte vara helt säkra. Med två processorer och den större mängden minne går Hyper-V ännu lite snabbare, men framför allt är det Citrix som repar sig ordentligt (dubbelt så bra). Vmware ökar också bra, medan Pvc faktiskt minskar en del.

Databaser är en av de vanligaste tillämpningar på våra servrar och vi har givetvis även gjort ett databastest på de virtuella maskinerna. Vinsten går även här till Microsoft Hyper-V, men med viss tvekan på grund av uppförandet med mer generös hårdvarutilldelning.

Tack vare formidabla i/o-prestanda vinner Microsoft Hyper-V prestandatestet totalt, men om vi bara ska se till processor- och minnestestet vinner Citrix. Se diagrammen på sidan 30 för detaljerade resultat.

Så sparar du energi på virtualiseringen


Du har hört det många gånger nu. Virtualisering är en mycket stor del av miljötänket. Men stämmer det verkligen att de gamla, mindre servrarna tillsammans drar mer ström än den nya, stora? Den nya servern är rejält mycket större och låter som attan, kan det vara möjligt att den är snålare? Ja, i alla fall i vårt testexempel.

En av våra äldre Fujitsu Siemens Computers TX200 drar 120 Watt (0,122 kilowattimmar) och kostar därmed 1 069 kronor per år med en energikostnad på en krona per kilowattimme.

Den betydligt maffigare HP DL380 G5 drar 274 Watt (0,274 kilowattimmar) och kostar 2 400 kronor per år. Redan med tre gamla servrar inflyttade i en virtualiserad värld lönar det sig.

Det här gäller om båda systemen använder samma lagringslösning. Om du även behöver skaffa en lagringslösning tillsammans med dina nya servrar gäller det att du räknar in det i kalkylen.

Administration

Parallels Management Console 4.0 är det självklara arbetsverktyget i Pvc. I en trädstruktur till vänster ser vi bland annat värdmaskinerna, de virtuella maskinerna, mallarna och något vi kallar exempelmaskiner (samples). De virtuella maskinerna listas i huvudfältet, vilket gör att vi saknar de flikar vi är vana vid från de övriga systemen. I stället når vi all information och utför alla operationer på de virtuella maskinerna via högerklick.

Att skapa nya virtuella maskiner i Pvc är ett lätt jobb, men det kräver lite förarbete och fungerar lite annorlunda. Vi kan inte ansluta till virtuella maskiner via en direkt konsol, det går alltså inte att se något bios. Anslutning sker via rdp eller via Pvc:s egen Power Panel. I båda fallen måste den virtuella maskinen ha en ip-adress.

Eftersom virtuella maskiner är instanser av värdoperativet behöver vi inte komma åt maskinen i starten och ladda en installationsskiva eller iso-fil. I Pvc skapar vi en operativsystemsmall (template) från en iso-fil. Med den som utgångspunkt skapar vi en Container Sample, ett exempel på en virtuell maskin, som de virtuella maskinerna sedan skapas utifrån. De nya maskinerna blir då ”förinstallerade” med operativsystem och kan nås utan problem. På liknande sätt kan vi hantera tillämpningar, vilket gör att vi kan skapa en server med tillämpningar i ett nafs.

Pvc har en finess som de andra saknar: Det går att skapa nya, eller klona, många maskiner på ett bräde. Vi provade att klona en maskin i 50 exemplar, och visst tog det lite tid, men det gick. Att skapa, starta, stoppa och så vidare virtuella maskiner i stor mängd i Pvc känns helt naturligt, även om det tar tid eftersom operationerna sker i serie. På det hela taget är det mycket enkelt att sköta virtuella maskiner via Pvc:s administrationsgränssnitt.

Den enda operation som går att schemalägga är backup, men det går också mycket enkelt och snabbt. Pvc har en bra lösning, via webbverktyget Infrastructure Manager, för hur administratörer och andra hanterar värdmaskiner och virtuella maskiner med användarkonton och roller. Pvc har även en bra hantering av uppdateringar. Det är för övrigt inte sant att alla virtuella maskiner uppdateras bara för att värdmaskinen blir uppdaterad. Hur det ligger till med uppdateringarna kan kontrolleras via verktyget för uppdateringar och patchning. Enda nackdelen ur administratörssynpunkt är att felmeddelanden och loggar är kryptiska och lämnar användaren oförstående utan förslag till hjälpande åtgärder.

Vill du veta mer om virtualisering?

Omslag TechWorld 8-2008




I nummer 8-2008 av Techworld skriver hittar du det här testet och en artikel om olika typer av virtualisering. Missa inte det!


 


Artikeln finns också här på webben



Vmware sätter standard

Vmware har ett administrationsgränssnitt som satt en standard för hur det ska se ut i virtualiseringssystem. Gränssnittet, Vmware Infrastructure Client, är uppdelat i ett objektträd till vänster och ett huvudfönster med flikar till höger. Objekten är grupperade i kataloger som representerar ett kluster av värdmaskiner. Inom ett kluster kan de virtuella maskinerna migreras sömlöst, men inte mellan olika kluster.

Flikarna innehåller all information om den värd eller virtuella maskin som är utpekad, exempelvis en sammanfattning av status, prestanda, händelser, larm och så vidare. En ganska snygg finess är den karta som visar hur värdar, virtuella maskiner och lagring hänger ihop. Vmware är över huvud taget mycket för grafiska illustrationer av systemet.

Hantering och skötsel av virtuella maskiner sker nästan uteslutande med hjälp av guider, vilket bidrar till användarvänligheten. Vmware ESX är inte alls svårt och behöver inte nalkas med den respekt som vissa tillmäter produkten. Att skapa en virtuell maskin är en barnlek, allt vi behöver göra är att via ett högerklick gå igenom en guide där vi anger var maskinen ska ligga, vilken ”hårdvara” den ska ha tillgång till och vilket operativsystem den ska köra.

Kloning av en virtuell maskin kan ske till en ny maskin eller till en mall. Det sistnämnda förstör faktiskt inte maskinen som maskin, processen är reversibel. Om vi högerklickar på en mall har vi valet att konvertera mallen till en maskin eller använda den som mall för en ny maskin. Det här är mycket listigt och saknar motsvarighet i de övriga produkterna. Däremot kan vi inte som i Pvc skapa mallar utan att först ha en maskin att utgå ifrån.

Vmware har en mycket bra schemaläggare som klarar ett tiotal uppgifter, till exempel att exportera en maskin eller att skapa en ny. Händelseverktyget (hit hör även loggen) är också mycket bra med detaljerade, men ändå lättfattliga poster där vi kan få bra förklaringar. Dock får vi inga förslag till åtgärder.

Precis som Pvc och Hyper-V har Vmware ESX ett professionellt förhållande till användare och rättigheter. Vi kan detaljstyra exakt vad olika användare, grupper och roller ska få komma åt och vilka funktioner de ska få utföra. ESX har även ett verktyg för uppdateringar med så kallade Baselines.

Nackdelen är att Vmwares administrationsgränssnitt är ganska slött. Starten var mest enerverande, men även vissa operationer som att sätta värdmaskinerna i serviceläge eller att gå ur samma läge, tar en god stund. Kloning är också en funktion vi får vänta en stund på innan den är klar.

Vmware ESX 3.5 VI3 Enterprise
.

Klassiskt. En vy de flesta virtualiseringsmänniskor känner igen. Vi använde administrationsgränssnittet Infrastructure Client, ett användarvänligt verktyg.




Viktigt. En mycket viktig funktion för varje virtualiseringssystem är inställningarna för användare och roller. Saknas det kommer administratören antingen att få sköta minsta uppgift själv eller tvingas dela ut administratörsrättigheter till folk som inte ska ha sådana.

Användarvänligt i Xen Center

Citrix Xen Center är verktyget för att administrera värdmaskiner och virtuella maskiner i Xen Server. Användargränssnittet är till funktionen mycket likt Vmwares, men inte lika snyggt och pedagogiskt. I objektträdet till vänster skapar vi pooler (andra kallar det kluster) och migreringar sker inom en pool, inte mellan dem.

Nya virtuella maskiner skapas i en guide lik Vmwares. Det är bara att högerklicka och gå igenom guiden, där vi anger operativsystem, hårdvara och placering.

Mallar skapar vi genom att konvertera en existerande maskin. Processen är inte vändbar, men vi kan skapa en kopia och använda den som mall. Att sedan skapa virtuella maskiner från mallen är mycket enkelt. Migrering görs också via en enkel guide och migreringar inom poolen sker lika ”live” som i Vmware.

Xen Center har de flesta verktyg vi behöver. Här finns till exempel ett bra verktyg för att hantera uppdateringar av Xen Server-värdmaskinerna. Verktyget ser till att installera uppdateringarna och att kontrollera deras kompatibilitet. Vi kan dock inte se att verktyget kan skapa tillståndspunkter som vi kan rulla tillbaka till. Loggarna är inte alls i samma klass som hos Vmware eller Hyper-V – en kort information om operationen ifråga och felmeddelanden är allt som ges.

En annan, och viktig, nackdel med Xen Center är att vi helt saknar möjligheter att skapa olika administratörskonton med tillhörande rättigheter och roller. Det är ett problem som kan orsaka onödig belastning på administratören.

En eloge dock för Xen Centers snabbhet. Operationer på virtuella maskiner och värdmaskiner går mycket fort. Att till exempel försätta en värdmaskin i underhållsläge tar inte ens en sekund, i exempelvis Vmware tar det fingertrummande lång tid.


Ctrix Xen Server Enterprise Edition 4.1

.
Enkelt. Användarvänligheten är hög i Citrix Xen Center – det mesta sker med guider.



Dåligt. Loggfunktionen är en av de sämre bitarna i Xen Center, men den är åtminstone inte lika plottrig och svårtolkad som I Pvc.

Himmel eller helvete?

Det är inte lätt att förhålla sig till administrationsgränssnittet till Hyper-V, där Virtual Machine Manager (Vmm) är den viktigaste komponenten. Utöver Vmm behöver vi Cluster Manager för att få hög tillgänglighet och möjlighet att migrera virtuella maskiner mellan de fysiska dito. Sedan behövs System Center Operations Manager (SCOM), SQL Server, och naturligtvis Hyper-V aktiverad och konfigurerad.

Är du van vid Microsofts managementverktyg fungerar Vmm som en del av det system du hanterar varje dag. Annars är inlärningströskeln betydligt högre med Hyper-V än för de övriga i testet.

När Vmm väl är på plats är det dock grymt bra och lätt att använda. Det här är Microsofts egen gata, det märks! Att skapa nya virtuella maskiner, flytta dem, kopiera dem och säkerhetskopiera dem – allt sker med guider som är hur enkla som helst att hänga med i. Vmm använder ett bibliotek med objekt som byggstenar, det kan vara lagringsenheter, maskiner, mallar, sysprep-filer och hårdvaruprofiler.

Mallar skapar vi genom att helt enkelt flytta en existerande maskin till biblioteket. Operationen kan vändas. Vidare kan vi konvertera virtuella maskiner skapade i andra virtualiseringssystem eller låta Vmm administrera en Vmware Virtual Center-server. Den verkliga dräparen kommer dock i slutet på guiderna. Klickar vi på View Script öppnas ett fönster med det Powershell-skript som guiden genererar. Vmm fungerar som en framsida till Powershell, även om du givetvis kan utföra allt manuellt direkt i Powershell. Grymt bra, vi älskar sådant!

Microsoft har också sett till att Vmm har ett par viktiga funktioner på plats. Här finns testets bästa loggfunktion. Den ger inte bara sammanfattande eller detaljerad information om vad som har hänt, den ger även en realtidsvy över en pågående operation, inklusive dess delmoment. Skulle en operation gå åt pipan ger systemet förslag på åtgärder, som oftast är bra hjälp. Dessutom har Vmm en fullt fungerande och detaljerad funktion för administratörs- och användarkonton med tillhörande roller – mycket bra!

Fakta & betyg


Modell

Xen Server 4.1

Hyper-V RC0

Virtuozzo Containers 4.0

ESX 3.5
(Bäst i test)

Leverantör

Citrix

Microsoft

Parallels

Vmware

Cirkapris, grundsystem
(kr exkl moms)

Xen Server Express Edition: gratis

Server 2008 Enterprise Edition 64-bit: 24 200/server

8 250 kronor/processor

ESXi: 3 000/server

Cirkapris, testsystem
(kr exkl moms)

Xen Server Enterprise Edition: 18 200/server

Server 2008 EE 64-bit + SCS + VMM: 34 100

19 500 kronor (två processorer + adminverktyg)

ESX VI3 Enterprise 4CPU: 78 600/server

Adminverktyg

Xen Center Management Console 4.1.0

Virtual Machine Manager Beta 2.0.3194.0

Parallels Management Console 4.0.0

Virtual Center Server Foundation, Infrastructure Client 2.5.0

Hypervisor

64-bitars mikrokärna

64-bitars mikrokärna

nej

32-bitarskärna

Drivrutiner

i första virtuella maskinen (Control Domain 0)

i gäst-OS

i värd-OS

i hypervisorkärnan och gäst-OS

32 bitar/64 bitar värdmaskiner

nej/ja

nej/ja

ja/ja

ja/ja

32 bitar/64 bitar gästmaskiner

ja/ja

ja/ja

ja/ja

ja/ja

Max processorsocklar värdmaskin

4 enligt testlicens, upp till 32

64

32

4 enligt testlicens, max 32

Max ram-minne värdmaskin, GB

128

2 048

1 024

256

Max virtuella processorer

8

4

32

4

Max ram-minne per gäst, GB

32

64

1 024

64

Delat minne mellan gäster

nej

nej

ja

ja

Starta gäst från san

ja

ja

ja

ja

v2v-migrering/ avbrottsfritt

ja/nej

ja/nej

ja/nej

ja/ja

p2v-migrering/ avbrottsfritt

nej/nej

ja/nej

ja/nej

ja/ja

Max aktiva gästmaskiner

obegränsat

obegränsat

obegränsat

128

Usb-stöd i gästmaskiner

nej

nej

ja

nej

Backup av gäster

nej

VSS

Infrastructure Manager

Vmware Consolidated Backup

Dynamisk resursfördelning (drm)

nej

nej

nej

ja

Operativsystem i gästmaskiner

Windows 2000 SP4 eller bättre, XP SP2, Vista, Red Hat, Suse, CentOS4/5, Debian

Windows 2000 eller bättre, XP/Vista, Suse 10

Windows Server 2003

Windows NT och bättre, XP/Vista, Red Hat, Suse, Ubuntu, Netware, Solaris

Fördelar

Användarvänlig administration, bra prestanda och avbrottsfri v2v-migrering.

Mycket bra administration, snabb migrering, bra prestanda och backup.

Klarar många virtuella maskiner på samma hårdvara, användarvänligt och resurssnålt.

Många funktioner och finesser, avbrottsfria migreringar, användarvänligt, drm.

Nackdelar

Saknar konton och roller, p2v-migrering, backup och drm.

En lagringsvolym per vm, avbrott i migreringar, ingen drm.

Plattformsstödet, långsamma migreringar med avbrott.

Segt admingränssnitt, i vissa fall dåliga prestanda.

Prestanda, virtuella maskiner

20 av 30

22 av 30

20 av 30

19 av 20

Prestanda, v2v-migrering

9 av 10

8 av 10

2 av 10

9 av 10

Administration

20 av 30

26 av 30

20 av 30

22 av 30

Funktioner & finesser

15 av 30

20 av 30

18 av 30

28 av 30

Totalt

64 av 100

76 av 100

60 av 100

78 av 100

TechWorlds slutsats

Xen har setts som det stora hotet mot Vmware, men vi tycker inte riktigt att Xen Server lever upp till det. Det saknas lite för många funktioner och finesser. Vi är dock imponerade av användarvänligheten, de fina prestanda och den avbrottsfria v2v-migreringen.

Parallels Virtuozzo Containers har sin begränsning i plattformsstödet och långsamma migreringar, men för dem som bara behöver Server 2003 är Pvc ett lysande alternativ.

Hyper-V är den nya uppstickaren. Microsoft har skaffat sig ett mycket bra utgångsläge för framtiden, men systemet lider av egenheten att ha en lagringsvolym per virtuell maskin, något som snuvar Microsoft på vinsten. Microsoft måste helt enkelt se till att flera servrar kan dela samma san-volym. Annars imponerar Hyper-V med lysande administration och mycket bra prestanda.

Det är den sista punkten som ger Vmware vinsten. Systemet kan helt enkelt så mycket och gör allt så bra. Att sedan prestanda inte är bäst och att administrationsgränssnittet är segt kan vi tåla.

Länsstyrelsen har virtualiserat i fyra år – Danfo drar igång nu.


Vi har frågat tre organisationer hur det ser ut

med virtualisering hos dem.


Läs artikeln här




» Läs mer om virtualisering på vår specialsida!

Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund

Fakta

  • Ctrix Xen Server Enterprise Edition 4.1
  • Microsoft Hyper-V (Server 2008 x64 Enterprise Edition)
  • Parallels Virtuozzo Containers 4.0
  • Vmware ESX 3.5 VI3 Enterprise


.

I det här testet har vi försökt att efterlikna ett scenario som vi tror är ganska vanligt, åtminstone som exempel i virtualiseringsföretagens marknadsföring.

Du har ett koppel gamla servrar som drar mycket ström och är knöliga att administrera. Därför vill du migrera dem till virtuella maskiner, under drift, och få dem att leva vidare med lägre energiförbrukning och smidig administration.

Naturligtvis vill du även kolla att migreringen fungerar (under drift) mellan de nya värdmaskinerna, att prestanda inte blir lidande och att administrationen verkligen är så enkel som leverantörerna påstår

.

För att få en så bra testmiljö som möjligt har vi fått hjälp av HP, som ställt upp med två kraftfulla servrar, Proliant DL380 G5, och deras senaste san-enhet, EVA 4400. Servrarna var utrustade med fc-hba:er (nätverkskort) från Qlogic och via en san-växel från Brocade kopplades de till san:et, vars fc-diskar snurrade i 15 000 varv.

Varje server var utrustad med fem hårddiskar, så att vi kunde installera ett system per disk. Vi drog alltså i och ur diskarna när vi bytte till ett annat system. Varje virtualiseringssystem tilldelades en volym på 300 gigabyte, men eftersom systemen fungerade på olika sätt fick Pvc 150 gigabyte per server och Hyper-V en volym på 40 gigabyte per virtuell maskin.

Prestandamätningarna utfördes med Performancetest 6.1 från Passmark Software och med Benchmark Factory for Databases 5.5.1g. Mätvärdena ska ses som relativa, vi lägger inte något värde i de nominella värdena. Tidsåtgången vid migreringar kontrollerades i loggen på respektive system.

Givetvis har vi även bedömt administrationen, där hanteringen av de virtuella maskinerna har varit det viktigaste, men även saker som användare och roller, loggar och uppdateringar

.

Vi tycker fortfarande att Vmware har det bästa servervirtualiseringssystemet, men om inget händer inom kort kommer Hyper-V att ta över ledartröjan.

Det är framför allt tack vare mycket bra funktioner och finesser som Vmware vinner, och det har inte enbart med levande migreringar att göra. I stort sett allt man kan begära finns på plats, inte minst en bra hantering av användare och roller, dynamisk resurshantering, med mera.

Vi är dock övertygade om att Vmware kommer att få stora problem med Hyper-V i framtiden. Hyper-V har några nackdelar, som avbrott i migreringar, avsaknad av drm och framför allt tilltaget med en lagringsvolym per virtuell maskin. Det senare kommer att göra din san-administratör galen – varje gång du vill skapa en ny virtuell maskin måste du lyfta luren. Får Microsoft ordning på dessa nackdelar, något som envisa rykten säger är på gång, kommer Hyper-V att bli Hyper-Farligt.