Utvecklingen inom virtualisering går snabbt. Dagens produkter kan till exempel flytta virtuella maskiner mellan servrar utan avbrott i driften. Detta bleknar dock i jämförelse med det genombrott som svenska forskare åstadkommit efter nära två års intensivt arbete.

I forskningsprojektet Virtuell Arbetskraft, som sedan hösten 2007 innefattar ett samarbete mellan flera svenska universitet, har forskare inom området kaologi, även kallad kaosforskning, tillsammans med studenter inom datavetenskap lyckats skapa den första virtuella datoranvändaren.

Projektet leds av kaologprofessorn Kurt Kalkyl, som de senaste åren undersökt hur slumpmässiga fenomen i naturen kan kopplas till virtualiserande mjukvaror för att göra dessa självanpassande och autonoma i virtuella miljöer.

De första datorprogrammen har visat på viss potential, men det är först det senaste halvåret som utvecklingen inom hårdvara gjort att projektet kunnat bära frukt på allvar då mjukvaran är beräkningsintensiv.

– Den senaste versionen använder över 1200 parametrar, som tilldelas slumpvärden varje sekund för att ge mjukvaran ett holistiskt och varierat handlingsmönster snarlikt det vi associerar med mänskligt beteende. Resultatet är en virtuell användare som tillsammans med rätt algoritmer och drivrutiner fungerar för självständigt arbete i vanliga kontorsmiljöer, säger Kalkyl till Techworld.

Enligt uppgift kan den virtuella användaren utföra samma arbeten som sina fysiska kollegor, till exempel jobba med Office-dokument, mejla, göra utskrifter och svara i telefon. Den största skillnaden är att man inte ser någon fysisk person bakom tangentbordet och att allt utförs av en självständig mjukvara, förklarar forskarna.

Den affärsnytta som är intressant i sammanhanget är förstås rejäla besparingar när det gäller personalkostnader och krav på kontorsstolar. Andra fördelar är mindre lunchträngsel vid mikrovågsugnen, färre personer som stjäl pennor och en billigare nota vid personalfester, poängterar Kalkyl.

Helt utan buggar är dock inte lösningen. Av någon anledning brakar hela den virtuella miljön samman varje gång Mac-baserade virtuella användare och Windows-baserade motsvarigheter tvingas till samarbete. Vad detta beror på är en gåta för forskarna. En teori är dock att instabiliteten orsakas av en naturkraft som inte kan övervinnas genom programmering.

– All ny teknik har sina barnsjukdomar. Man måste ändå tänka positivt. Om inte annat kan man byta ut akronymen sbt (skit bakom tangentbordet) till lbt - luft bakom tangentbordet, skämtar Kalkyl och refererar till en incident där två virtuella Mac- och Windows-användare kom för nära varandra och spontant förvandlades till ledigt utrymme.

Den senaste versionen fungerar trots problemen relativt stabilt och ser ut att kunna revolutionera hur vi förhåller oss till virtualisering. Det lär framöver också bli intressant att se hur aktörer som Vmware och Microsoft tar sig an detta i kommande produkter.

LÄS MER: