I Sverige befinner sig många företag i en test- och experimentfas men vi har fortfarande en bit kvar till utbrett användande av virtualisering i produktionsmiljö.

En viktig anledning är att de flesta inte vet hur nätverk och applikationer kommer att reagera när försöken skalas upp till produktionsnivå och 40 fysiska servrar ska bli 400 virtuella.

Hur ska du styra trafikflödena till alla nya IP-adresser och måste du göra om alla kopplingar till underliggande lagring och databaser när nya maskiner adderas?

Med alla fördelar som virtualisering medför är det lätt att glömma att tekniken också är komplex och för med sig nya utmaningar. Utan anpassning av de omgivande systemen kan fördelarna med virtualisering överskuggas av oförutsedda problem, antingen med en gång eller så kommer trubbel smygande över en längre tid.

Kunskap är det första steget för att minska risken för att något sådant ska hända och här följer en presentation av sju viktiga utmaningar som syns mer eller mindre tydligt vid varje migrering till en virtuell miljö:

  1. Problem med prestanda och tillgänglighet – Virtualisering flyttar många I/O-operationer till mjukvara och I/O-intensiva tillämpningar som SSL-kryptering riskerar att fungera sämre i en virtualiserad miljö. Överutnyttjande, för många virtuella maskiner med olika tillämpningar på en fysisk server, kan leda till att andra resurser som lagring och bandbredd uttöms oväntat snabbt.
  2. Bristande applikationsanpassning – En svaghet med hypervisor-baserad virtualisering är att den endast hanterar operatisystemet helt utan anpassning till programmen som körs. Med ett extra mjukvarulager, hypervisorn, mellan applikation och fysisk hårdvara riskerar prestanda att försämras.
  3. Oförutsedda kostnader – Det finns en risk att kostnadsreducering genom konsolidering av hårdvara kan ätas upp av ökade personal- och licenskostnader när alla moment i migreringen räknas med.
  4. Outnyttjade funktioner – Det är inte ovanligt att tekniken inte skalar väl från labb- till produktionsmiljö. Främst gäller att nätverkslagring är en förutsättning för “live machine migration” då direktanslutna diskar bara fungerar för lokala virtuella maskiner.
  5. Explosionsartad datatillväxt – Virtuella diskar blir stora platta filer på fysisk disk. En typisk installation av Vista Ultimate tar lätt 15 GB diskyta enbart för OS:et och tillväxten kan snabbt bli svårhanterlig när antalet maskiner växer.
  6. Överbelastning av lagringsnätverk – Större omflyttning av virtuella maskiner och oövervakade virtuella maskiner kan få nätverket att gå på knäna snabbare än förutsett.
  7. Komplex administration – Beroende på hur systemen i datacentret övervakas före virtualiseringen kan flytten till den nya miljön kräva större eller mindre anpassningar av administration och övervakning.

Att ta fram och rulla ut en applikation över webben i större skala handlar inte bara om funktioner. Problem kan uppstå på grund av dålig kommunikation mellan exempelvis utvecklare och säkerhetsansvariga eller mellan lagrings- och nätverkspersonal. Sådana organisatoriska barriärer är av större vikt att riva.

En lyckad övergång till en virtualiserad miljö är ingen omöjlighet om man ser till att ha ovanstående punkter i åtanke före, under och efter implementeringen.

I slutändan kommer det att leda till en infrastruktur som klarar hundra- eller tusentals nya servrar, IP-adresser, nätverkskonfigurationer, diskar, filer och lagringsservrar – tillfälliga eller permanenta, virtuella eller fysiska.

Håller du med debattören?
Det är inte längre tillåtet att rösta.