Kristider har gjort att Linuxföretagen blomstrar och redovisar dubbelsiffrig procentuell tillväxt. Det finns hundratals Linuxdistributioner där ute, men som kandidater för ditt skrivbord kan bara runt tjugo räknas. Om du dessutom vill ha support och garantier för att operativsystemen ska fungera i en heterogen nätverksmiljö finns bara en handfull kvar.
I det här testet tänker vi oss att vår Linuxdistribution ska integreras i en miljö som bygger på Windows Server och Active Directory.
Suse Linux Enterprise Desktop 10
Det långa namnet på Novells kommersiella Linuxdistribution fortkortas SLED. Dvd-skivan som vi laddar hem rymmer 3,6 gigabyte och vi hittar versioner både för 32- och 64-bitarssystem. Om du även vill få tillgång till källkoden har du ytterligare en fullmatad dvd att ladda hem. För att komma åt utvärderingsversionen av SLED måste vi först registrera ett konto hos Novell och därmed godkänna att vi blir kontaktade av en säljare. När vi väl installerar är det många paket som läggs in på hårddisken – den första mjukvaruppdateringen tog nära en timme. Så ska det absolut inte behöva vara när man laddar hem en dvd. Standardinstallationen tog hela 4,3 gigabyte av hårddisken.
"Väl installerat står
det klart att allt som du
behöver finns med"
Väl installerat står det däremot klart att allt som du behöver finns med, även proprietära drivrutiner för ATI och Nvidia. Du har stöd för både Flash och Java direkt från start och de administrativa gränssnitten är enkla att jobba med.
Klicka för större bild.
Eget verktyg med kraft
Istället för att använda sig av de generella administrativa verktygen i Gnome har Novell/Suse utvecklat sitt eget hjälpmedel Yast (Yet another system tool). Det kan kännas lite långsamt att arbeta med, men det är väldigt kraftfullt och låter dig göra det mesta via trevliga grafiska gränssnitt. I Yast finns också ett gränssnitt som utvecklare kan använda för att skapa egna administrativa moduler.
SLED fungerar i en blandad miljö och är enkel att integrera med din katalogtjänst. Via Yast kan du välja att autentisera din klient mot både NIS, LDAP, Kerberos eller Samba/Active Directory. Verktygen finns där från start, du behöver inte leta efter dem på nätet.
En av fördelarna med SLED är att den version av Openoffice som följer med är preparerad med flera insticksmoduler från Novell, bland annat en som låter dig läsa Microsofts dokumentformat OpenXML. Novells variant av Openoffice har också bättre stöd för Excel-makron än communityversionen.
Logotypernas historia
Suse:s logga kallas ofta för en ödla men är i själva verket en kameleont. Loggan har följt med sedan Suse grundades 1992 i Nürnberg och är resultatet av en tävling som de fyra grundarna utlyste. Loggans exakta utseende har förändrats under åren.
Red Hat grundades 1994 av it-gurun Marc Ewing. Han hade under sin studietid vid Carnegie Mellon University blivit känd som ”mannen i den röda hatten” efter den huvudbonad han bar mellan föreläsningarna. Den röda hatten fick både ge namn och utgöra logotyp för distributionen.
Ubuntus logotyp har hängt med sedan första versionen av systemet och symboliserar den ”gemenskap” och ”medmänsklighet” som det afrikanska ordet Ubuntu betyder. Loggan har härmats otaliga gånger på nätet och en omodererad bildsökning på ”Ubuntu logo” ger dig garanterat en hel del oväntade resultat.
Mandrivas logotype är en stjärna med svans och har följt med sedan tiden då Linuxdistributionen kallades Mandrake. Till följd av en rättstvist med förlaget bakom seriefigursmagikern Mandrake tvingades bolaget till ett namnbyte. Det nya namnet blev Mandriva men logotypen förblev densamma.Snabbare än kickstart
SLED distribueras med den öppna varianten av Dotnet, Mono, och webbläsaren har Moonlight installerat så att du kan surfa på sidor som är utvecklade för Microsofts Silverlight. Med SLED följer även licenser för att spela multimediafiler som Windows Media Audio (WMA) och Windows Media Video (WMV). SLED har ett utmärkt verktyg för massinstallationer. Det kallas Autoyast och går igenom alla installerade paket samt hård- och mjukvaruinställningar och sparar ner konfigurationen i en fil med namnet autoyast.xml. Filen kan sedan användas vid nyinstallationer för att skapa så gott som identiska kopior av ditt operativsystem. Det är ett betydligt snabbare och trevligare sätt än det annars vedertagna verktyget kickstart. Alternativet till kickstart och Autoyast är att göra en avbildning av maskinen, men det kommer troligen att innebära problem. Även om Linuxdistributionerna generellt är bättre på hårdvarudrivrutiner än till exempel Windows XP blir det problem då bootloadern ska skrivas till den första sektorn på hårddisken (master boot record). Det blir ofta nödvändigt att gå in med en räddningsskiva i efterhand och ominstallera grub eller lilo.
SLED är stabilt men ger ett tråkigt intryck. Gränssnittet och de administrativa verktygen känns fyrkantiga i utformningen, men operativsystemet gör vad det är tänkt att göra och det tickar på som en klocka.
"SLED har ett utmärkt
verktyg för massinstallationer.
Det kallas Autoyast"
Budgetalternativet till SLED är communityversionen Opensuse som kan laddas hem gratis från www.opensuse.org eller köpas med manualer och installationsmedia för ungefär 560 kronor. Opensuse innehåller endast fria mjukvaror från start.
Mandriva 2010.0
Mandriva har fyra Linuxdistributioner i sitt sortiment. Tre av dem är avsedda för skrivbordet – Mandriva Free, Mandriva One och Mandriva Powerpack. Den fjärde heter Mandriva Directory Server och är till för serverbruk. Den kommer med en katalogtjänst som du kan använda för att autentisera dina övriga klienter. Tjänsten är en kombination av Open LDAP och Samba. Mandriva Directory Server kan spela samma roll som en Windows NT4 Server från Microsoft.
Standardinstallationen av Mandriva 2010.0 gick på tjugo minuter och var väldigt smidig. Du startar på en liveskiva och klickar dig snabbt igenom val av tangentbord, tidszon, partitionering och lösenord.
Mandriva är den enda av de distributioner vi testat som använder fönstermiljön KDE4 som standard. Mandriva 2010.0 kommer med KDE 4.3 som känns betydligt fräschare och mer Windowsliknande än konkurrenterna i testet, som i stället använder Gnome. Ikonuppsättningen känns behagligt välbalanserad och de Mandriva-utvecklade administrativa verktygen känns också betydligt mer genomarbetade än de som kommer med KDE4 som standard. Till exempel sorterar verktyget som du använder för att lägga till nya program automatiskt bort alla program som inte kommer med något grafiskt gränssnitt, vilket underlättar för alla de av er som inte är överförtjusta i att använda kommandoraden.
När vi skulle konfigurera Mandriva för Active Directory gick vi in i kontrollpanelen och valde ”Authentication” och ”Windows Domain”. Där fick vi felmeddelandet att paketet samba-client inte var installerat och inte heller gick att installera. Problemet bestod i att vi inte hade några mjukvarukällor konfigurerade. Efter lite trixande med att lägga till mjukvarukällor fick vi till slut in samba-client och kunde därefter ansluta vår klient till Active Directory genom det rudimentära gränssnittet.
Active directory
Efter lite trixande med mjukvaruuppdateraren kunde vi lägga in paketet samba-client för att därefter konfigurera Mandriva för Active Directory. Tyvärr är inställningsmöjligheterna inte så många.
Till skillnad från de övriga distributionerna i testet använder sig Ubuntu av mjukvaran Likewise Open för att ansluta klienten till Microsofts Active Directory. Företaget bakom, Likewise Software, erbjuder kommersiella klienter om du behöver avancerade funktioner, till exempel lagrade systemprinciper.
I Suse Linux hittar vi en mängd inställningsmöjligheter efter att vi anslutit oss till Microsofts Active Directory. Bland annat kan vi nu tala om att hemkataloger ska skapas om nya användare loggar in. Vi kan också ge användarna möjligheten att dela ut information i sina hemkataloger.
Du kan ansluta din Red Hat-klient till Active Directory, men det kräver att du använder dig av tjänsten Winbind och du måste veta att domäntypen är ADS.
Kontrollpanelen
Kontrollpanelen i Mandriva är stilig, och det är över lag det snyggaste Linuxdistributionen i testet. Men den egenutvecklade programuppdateraren urmpi verkar inte lika stabil som de hos konkurrenterna.
Panelen i Ubuntu känns ganska rörig. De administrativa verktygen är utspridda i flera menyer.
Suse Linux administrerar du från kontrollpanelen Yast. Det är inte speciellt snyggt, men det ger ett väldigt stabilt intryck och är helt tydligt utvecklat för att fungera i blandande miljöer.
Programvaran i Red Hat 5.4 är flera år gammal och gränssnittet ser ut därefter, fyrkantigt och fult. Vi håller tummarna för mer skönhet i Red Hat 6.x, planerat för släpp senare i år.
Företaget mår illa
Det rekommenderade sättet för massinstallationer av Mandriva är att starta en installation från nätverket med pxe. Tyvärr är pxe en miljö som kräver sin nätverksadministratör. Du måste sätta upp dhcp-, tftp- och ftp-server för att kunna massinstallera. Lösningen är betydligt mer komplex än kickstart eller Autoyast som övriga Linuxdistributioner använder sig av.
Men Mandriva står sig ändå väl bland konkurrenterna. Värre är det med det franska företaget som ligger bakom produkten. Det finansiella läget är inte stabilt och mellan 2003 och 2004 genomgick bolaget en rekonstruktion.
Red Hat 5.4
Att Red Hat fokuserar på servrar och inte arbetsstationer är tydligt. Red Hat säljer produktnycklar för begränsade versioner av Red Hat Server under namnen Red Hat Desktop och Red Hat Workstation, men mjukvaran är i grund och botten densamma. När du laddar ner en utvärderingsversion av Red Hat som är begränsad till två processorer är det samma mjukvara oavsett om det är Red Hat på skrivbordet eller Red Hat i serverhallen som du är intresserad av.
En obehaglig kostnad
Installationsmedia för Red Hat Linux går att köpa från svenska återförsäljare för cirka 400 kronor plus moms. Licensnycklarna som sedan skaffas från Red Hat kostar givetvis mer. En nyckel för en vanlig stationär dator med en processor begränsad till fyra gigabyte internminne kostar 560 kronor. Om du har fler processorkärnor eller mer internminne ska du ha en licensnyckel för en ”arbetsstation” som kostar 1 253 kronor. Om du behöver tillgång till virtualisering landar prislappen på minst 1 500 kronor. Alla nycklar måste sedan förnyas årsvis vilket ger en obehaglig kostnadsbild. Fördelen är då att du får ett operativsystem som garanterat har stöd under sju år framåt.
Installationen är rättfram och tar inte lång tid att genomföra. Standardmiljön är en ålderstigen version av Gnome, webbläsaren är Firefox 1.5 och det känns över lag som att man färdas flera år bakåt i tiden.
Red Hat 5.4 kan även det anslutas till Active Directory men då gäller det att känna till att tjänsten som du ska konfigurera heter ”Winbind”. Vi hittar den i det administrativa verktyget ”Authentication”. Där sätter vi värdet för Winbind domain, Security Model till ADS och talar om vad vår domänserver heter. Du måste också komma ihåg att ge dina användare ett skal, lämpligen /bin/bash.
"Red Hat ger intryck av att
inte vara speciellt intresserade
av skrivbordet"
Red Hat har utvecklat få administrativa gränssnitt själva utan lutar sig mestadels tillbaka på det som finns i Gnome, eller i KDE om du väljer att installera den fönsterhanteraren. När du väljer Red Hat kan du inte heller räkna med tillgång till den senaste mjukvaran. I Red Hat 5.4 är det Gnome 2.16 och Firefox 1.5 som gäller och vi kunde inte hitta Openoffice.org i mjukvaruarkivet. Varken Flash eller Java fungerade från start. Rent generellt ger Red Hat intryck av att inte vara speciellt intresserade av skrivbordet överhuvudtaget.
Massinstallationer av Red Hat gör du med fördel genom att skapa en så kallad kickstart-fil som innehåller information som språk, tangentbord, användare och vilka paket som ska installeras från start. Filen skapar du bäst genom verktyget system-config-kickstart som du hittar i mjukvaruarkivet under samma namn. Kickstart kan användas både för nyinstallationer och för uppgraderingar. Du kan också installera Red Hat över nätverket genom att kopiera över filerna från din dvd till en nfs- eller webbserver.
Om stabiliteten hos Red Hat lockar men prislappen får dig att rygga tillbaka är CentOS ett alternativ. CentOS är en kopia på Red Hat som distribuerar ut samma fixar fast med viss eftersläpning. Distributionen är dessutom strippad på alla Red Hats varumärken och du får inte några av de garantier eller den support som Red Hat erbjuder.
Red Hat må vara störst på Linuxservrar men som skrivbordsoperativ har de i dagsläget inte skuggan av chans – något som är underligt eftersom Red Hat är de som sponsrar Fedora, en öppen Linuxdistribution fullmatad med den senaste spjutspetsteknologin. Tyvärr är inte Fedora lämpat att rullas ut på arbetsstationerna eftersom distributionen är knepig att uppgradera mellan versioner och den höga utvecklingstakten gör att den bara stöds tolv månader efter det en ny version kommit ut.
Ubuntu 9.10
Till skillnad från sina konkurrenter har inte Canonical någon Linuxdistribution som de tar betalt för. Den Debian-baserade Linuxdistribution som du kan ladda ner gratis från Ubuntus hemsida är exakt samma distribution som Canonical stöder och där de tar betalt för support. Supporten köper du på ”lösvikt” i Ubuntu Shop där prislappen för att hjälpa dig med en enklare installation börjar på 420 kronor. Mer avancerade ärenden kostar 870 kronor.
Lever i 18 månader
Ubuntu släpper nya versioner var sjätte månad och varje version har en livslängd på 18 månader. Undantaget är vartannat år då det kommer en lts-version (long term support) där skrivbordsversionen uppdateras under de nästkommande tre åren. Den senaste lts-versionen var 8.04 och den som kommer härnäst är 10.04 med släppdatum i april. Lts-versionerna är de distributioner som lämpar sig för vanligt kontorsbruk.
"Det inger ett rörigt
intryck då alla verktyg är
utspridda i flera menyer."
I Ubuntu används väldigt få egenutvecklade program, utan man litar i stället på de administrativa verktyg som följer med varje fönsterhanterare. Det inger ett rörigt intryck då alla verktyg är utspridda i flera menyer. Undantaget är Ubuntus mjukvaruinstallerare som är riktigt trevlig att jobba med. Det är lätt att hitta nya program och du kan även se skärmdumpar som visar hur programmen ser ut.
Integration med externa katalogtjänster som Active Directory görs enklast med programmet Likewise Open 5 som du hittar i mjukvaruarkivet. En grafisk gränssnitt gör det enkelt att ansluta din Ubuntu-klient till ditt AD-nätverk och göra den till en fullvärdig medlem. Grundversionen av Likewise Open är gratis men om du vill ha tillgång till funktioner som full policystyrning kostar det pengar. Nackdelen med Likewise är att mjukvaran inte är standardiserad.
Trevligt snitt
Det rekommenderade sättet att massinstallera Ubuntu Desktop är att använda sig av en så kallad kickstart-fil. Den innehåller all nödvändig information som språk, tangentbord, hur hårddisken ska partitioneras, vilken tidszon du befinner dig i och vilka paket som ska installeras. Ubuntu kommer med ett trevligt grafiskt gränssnitt som låter dig skapa en kickstart-fil rätt enkelt. Paketet du installerar heter system-config-kickstart och ger dig väldigt många inställningsmöjligheter. Skulle du ändå behöva lägga till någon funktion som inte finns i det grafiska gränssnittet kan du efteråt gå in i kickstart-filen och ändra ännu fler inställningar för hand. Kickstart baseras nämligen på Debians motsvarighet ”preseed”.
För central administration har Canonical en molntjänst med namnet ”Landscape” som kan användas för att administrera ett större nätverk med Ubuntu-klienter. Till skillnad från Ubuntu är inte Landscape öppen källkod och priset ligger på 1200 kronor per klient och år. I häftigaste taget tycker vi.
Klicka för större bild.
Foto: Andreas Eklund Illustration & grafik: Jonas Englund
Vi tänker oss ett mindre eller medelstort företag som använder Windows men som stegvis vill lyfta in öppen källkod utan att behöva byta ut alla klienter på en gång. Ett krav är alltså att Linuxdistributionen ska gå att integrera med Active Directory utan större problem och att mjukvaran är kompatibel med existerande Windows-format. Gränssnittet bör också kännas familjärt och administratören ska inte behöva brottas med kommandoraden.
Vi tog hem utvärderingsversioner av de kommersiella Linuxdistributionerna som erbjuder garantier och support. Vi gjorde en grundinstallation av varje operativsystem för att se om all hårdvara identifierades korrekt och letade sedan upp de verktyg som krävdes för att integrera vårt system med en lokalt installerad Windowsserver med Active Directory.
Suse Linux är den Linuxdistribution som är enklast att integrera i en företagsmiljö och som bäst kan mäta sig med Microsoft Windows. SLED är uppbackad av ett företag med en världsomspännande supportorganisation och har en resonabel prislapp.
Tack vare uppdelningen med en communityversion där innovationen äger rum och en version för företagsanvändare som stöds under längre tid är SLED stabilare än sina konkurrenter, utan att vara för trist.
Samarbetet med Microsoft har givit Novell ett försprång gentemot konkurrerande Linuxdistributioner vad det gäller integrering i Windowsmiljöer.
Distributionen är kanske inte lika grafiskt tilltalande som Mandriva och kan kännas lite trött och långsam, men ett väl tilltaget batteri av program och administrativa verktyg blir avgörande för att SLED vinner vårt test.
Ubuntu gör det möjligt att sätta upp en Linuxmiljö parallellt med din Windowsmiljö utan att det behöver svida i plånboken. Uppdateringarna är gratis och du kan hitta proprietära avkodare på nätet som gör det möjligt att spela upp bland annat dvd, realaudio och flash. Support köper du efter behov. Ubuntu är ett fullgott alternativ om du kan lägga ned en del tid själv och vågar leta hjälp på nätet.
Alla Linuxdistributioner är inte tänkta att användas på skrivbordet. Exempelvis satsar Red Hat i stället hårt på serversidan och tar nästan lika bra betalt för sina skrivbordsoperativ som sina serveroperativ. Av den anledningen blir betyget inte heller det bästa.
Skillnaderna mellan distributionerna var större än vad vi trodde – inte bara vad det gäller funktion och pris, utan också programutbud och stabilitet. Varje distribution har sin funktion att fylla och om vårt perspektiv hade varit det minsta annorlunda är det inte alls säkert att Suse segrat.
Niklas Andersson,
niklas.andersson@techworld.se