Många mysiga mätfall
Men varför prata om instrumentet när man kan leka med det? Med Tektronix teknikers hjälp gick vi igenom en del knepiga mätfall, som i princip vore omöjliga att genomföra med en traditionell analysator, eller där den traditionella analysatorn iallafall skulle givit en betydligt stympad eller i många fall osann bild.
GSM-telefoni är besvärligt för traditionella spektrumanalysatorer, eftersom bärvågorna kommer och går och man vet egentligen inte när. Det är svårt att skilja bärvågorna från bruset (vyn till höger). I realtidsläge (vänster) visar analysatorn alla bärvågor som kommer och går och med mycket riktigare amplituder. Visningen är centrerad kring 950 MHz, i början av GSM-bandet.
Visningen är nu centrerad kring 2,453 GHz, alltså ISM-bandet där WLAN och blåtand arbetar, och vi ser hela 110 MHz. Den traditionella visnigen med en megahertz bandbredd är inte kapabel att hitta något alls, eftersom bärvågorna kommer så slumpmässigt. Realtidsvisnigen hugger allt som rör sig. De smala, höga topparna är en blåtandsutrustad mobiltelefon som söker kontakt, medan de lägre klumparna är en PC med WLAN som letar efter en accesspunkt.
Ytterligare ett knepigt fall i ISM-bandet som analysatorn löser elegant, med 11 MHz per delstreck. Blåtandstopparna känner du igen, liksom WLANet. Mitt i alltihop hittar vi (nja, vi kände till den) en fast bärvåg (gröna kanter) med nivåer långt under de båda andra. Här visar instrumentet sin förmåga att hitta signaler inuti andra signaler.
En sändare som vinglar
Här har vi en sändare, som man med traditionell analys nog skulle säga ligger på en fast frekvens av 2,44526 GHz. Men vid ytterst sällsynta fall gör den ett kast uppåt i frekvens, ja den sveper 5,5 MHz då och då. Ta valfri traditionell analysator och du skulle inte kunna se det, eller åtminstone inte kvantifiera det. Här tog det tio sekunder. Men tyvärr ger denna visning inga detaljer som kan användas vid felsökning. Vi behöver pulsbredder och repetitionsfrekvenser.
Låt oss gå över till triggad vattenfallsvisning. I rutan Spectrum bygger vi en trigg-mask runt den förment stabila bärvågen, och instrumentet triggar och börjar lagra data när energin kommer utanför masken. Det är naturligtvis den fenomenala snabbheten som gör att instrumentet över huvudtaget klarar av att upptäcka att något går utanför masken. Emellertid lagras hela området runt kring den tid då triggning föreligger, och visas upp i vattenfallet till vänster. Vattenfallet är 10 MHz brett och nu är det inga som helst problem att se vilka svängar sändaren gör i frekvensdomänen. Vi ser dessutom att det är en händelse som är cirka 500 us lång och att den inträffar ungefär en gång i sekunden, eftersom hela vattenfallet är cirka 2,6 sekunder långt. Det här är mycket cirka och cirka, men det göras ännu bättre, som i nästa exempel.
Fartradar
Teknikern Renaud Simper riktar en radarpistol av den typ som polisen använder för att hitta fortkörare, mot antennen.
Pistolen sänder korta pulser på 10,524 GHz med ungefär 135 mikrosekunders pulsrepetitionstid. Det ser man i Time Overview-fönstret. Låt oss leka att vi är en tillverkare eller frekvensmyndighet som ska kontrollera pulsernas karaktäristik. I Pulse Table, som är en numerisk sammanställning av pulsernas egenskaper, kan vi till exempel välja den första pulsen vi fångat. Den håller 20,79 mikrosekunders pulsbredd och en stigtid på 30,8 nanosekunder. Mätförloppet som instrumentet har spelat in, visas även som en vågform i rutan Pulse Trace för att man ska kunna se eventuella oegentligheter i till exempel flankerna. Det går bra att välja valfri puls i tabellen och dessutom se betydligt flera pulser och egenskaper än denna lilla skärmbild rymmer. Uteffekten i dBm är inte intressant här eftersom vi arbetar okalibrerat.
