Flygfoton, cad-modeller och 3d-skrivare - så byggdes Stockholmsmodellen

På hösten 2005 fick modelltillverkarna Mitekgruppen i Stockholm sin största beställning någonsin. Inför valet 2006 ville Stockholms stad ha en modell av innerstaden i skala 1:1000, för att kunna visa upp hur mycket nytt som planerades i Stockholm. Den nya detaljplanen ”Vision 2030” innehöll bland annat nya spännande stadsdelar såsom Norra Djurgårdsstaden och Västra Kungsholmen. Borgarrådet Annika Billström hade sett en del av en modell av Tokyo på Arkitekturmuseet och bestämde sig för att visa upp sitt Stockholm på samma sätt, både för allmänhet och utländska gäster. Mitekgruppen kontaktades av Stadsbyggnadskontoret och ett halvår senare drog modelljobbet igång.

(klicka för större bild)

Kyrkan är uppbyggd av en mängd tunna lager. Tornet avslutas lite abrupt – man kan inte printa hur tunna saker som helst.

Din hobby – hans jobb

Martin Jonsson på Mitekgruppen i Stockholm är en av ett fåtal som får arbeta med hyperrealistiska modellbyggen dagarna i ända. Till sin hjälp har han avancerad datorteknik, Google Earth, cad och modelleringsverktyg. För att underlätta byggandet används en 3d-printer för friformsframställning, så kallad rapid prototyping.

Mitekgruppen ägnar sig normalt åt prototyper, filmrekvisita och mindre säljmodeller för till exempel nya bostadskvarter och shoppinggallerior. Nu fick man en beställning på det största man någonsin stött på. För att visualisera framtiden beslutade man att i modellen visa alla befintliga hus i sina riktiga färger, medan planerade hus skulle lämnas vita. Hela Stockholms innerstad, smaka på den. Hur många hus är det? Hur många träd? Broar? Tåg? Det hela krävde en hel del materialforskning, bland annat om hur man ska göra naturtroget vatten med vågor som blänker, i massupplaga.

– Vi fick ta oss en ordentlig funderare i början. Från att bara ha byggt småmodeller i alla år, som vi brukade skära ut i frigolit med glödtråd så skulle vi plötsligt göra en modell på 44 kvadratmeter. Det var i det skedet vi valde att övergå från traditionella metoder till att göra allt i cad-miljö och skaffa en 3d-printer. Några år tidigare hade vi gjort en modell av Kista på cirka 18 kvadratmeter, och då hade vi så många pappersritningar att vi höll på att drunkna.

Mitekgruppen hade hela tiden ett nära samarbete med Stadsbyggnadskontoret, som turligt nog några år tidigare hade börjat digitalisera alla ritningar och göra en ganska grov digital 3d-modell av alla byggnader. Man fick tillgång till allt material i form av Autocad-dwg-filer. Om hela Stockholm fanns i en enda fil skulle den bli allt för stor, varför staden är indelad i kartblad om
1 x 1,6 kilometer, bestående av markhöjdmätningar från flygplan med en upplösning i X-Y-Z-led på en meter, med husen inlagda. Det blev lite i noggrannaste laget, så för att få ned filstorleken på dwg-filerna gick man ned till femmetersupplösning.

Flödet vid modellbygget såg ut som vilken industriprocess som helst. Man gick från beslutet till att samla indata, skaffa material, framställa cad-ritningar, masstillverka och sätta samman.



Det tog två veckor att sätta tak på Gamla stan i Miteks cad-system. Bild: Olof Holdar.
(Klicka för större bild)

Skräp i maskineriet

Det var bara ett litet, litet problem. Byggnaderna stod på rätt plats, men de var ritade som tomma lådor utan botten och lock, med en del cad-skräp inuti, och utan fönster. De flesta hus hade dessutom samma höjd.

– För att kunna skrivas ut solida modeller var vi tvungna att ordna så att husen fick korrekt höjd, förse dem med korrekt modellerat tak och ta bort allt som fanns inuti husen, vilket annars skulle ha förvirrat skrivaren, berättar Martin Jonsson.

Att modellera tak på 10 000 hus är ingen lätt sak, men efter viss träning kunde man slå samman ett antal huskroppar till hela kvarter, rensa upp inuti och modellera tak på ett typiskt kvarter på ungefär två timmar. Printern kräver en solid, ”vattentät”, tom modell där alla ytor måste sitta ihop korrekt. Cad-skräpet fick elimineras manuellt. En person höll på med Gamla stan i två veckor.

"En person höll på med Gamla stan i två veckor."

Tillsammans med kunden beslutade Mitekgruppen att modellen fick bli mera visuell än bokstavligt korrekt. Ingen skulle märka om takvinklarna var fel här och där. Man använde sig av flygfoton, ortofoton (kartriktigt kompenserade flygfoton) och Google Earth för att få riktiga utseenden och färger. Men med färgerna fick man kompromissa – det finns hundratals olika nyanser av varje färg, och man kunde inte gå runt och kontrollera varje fasad.

– Vi skalade ned alla tänkbara färger till tio olika fasadfärger, som gul, persika eller grå, och fyra olika takfärger. Vi både bestämde färger från flygbilder och gick ut fysiskt på stan och tittade efter. Jag höll till exempel på en vecka med Vasastan i Google Sketchup och färglade alla hus från flygbilder och skrev färgnumren direkt i filen. När husen sedan blev utskrivna hade vi en mängd medarbetare här som handmålade dem, efter färgen på skärmen, säger Martin Jonsson.

Petig logistik

Logistiken var tung. Det var många hus att hålla reda på och de minsta var i kalaspuffstorlek. Alla hus fick ett nummer skrivet undertill, som passade mot en numrerad plats på markprofilen.

– Jag vet inte exakt hur många hus det blev. Vi har aldrig vågat räkna efter. Fler än 10 000. Vi hade vår egen 3d-printer men i och med att mängden husmodeller som skulle skrivas ut på två veckor var så stor fick vi hyra in ytterligare en 3d-printer, som bokstavligen fick gå dag och natt. Vi planerade in precis så många hus som utskriftsytan i printern tillät och fick ofta åka hit på nätterna och plocka ut modeller, så att jobbet kunde fortgå.

Byggjobb och byggmaterial

---

Klicka för större bild med bildtext.
Foto: Jörgen Städje.