Hypervisorbaserad virtualiseringsteknik har på kort tid ritat om kartan avseende installationer av servrar. Många företag installerar i dag fysiska servrar endast i undantagsfall, och då av mycket specifika anledningar.
Många av de fördelar som ligger till grund för den här utvecklingen kan också appliceras på företagets klienter, även om ett flertal nya problem också dyker upp. Tekniken att köra sina klienter i serverhallen kallas för virtual desktop infrastructure (vdi).
Det bästa av två världar
Tanken att köra även klienter i serverhallen är långt ifrån ny. Företag har länge funnit nytta i att hantera även sina klienter centralt, både i gamla tiders terminaler och i dagens lösningar baserade på Remote Desktop Services eller Xenapp. Men vad är det då som vdi tillför när vi har haft serverbaserade terminalserverlösningar i Windowsvärlden i över tio år? Eftersom hela världen inte gått över till den typen av lösning finns uppenbarligen en alltför stor skillnad i funktionalitet mellan lokalt installerade os på fysiska klienter och terminalmiljöer till vilka man ansluter från feta eller tunna klienter. Man kan sagt säga att vdi passar in ganska bra i det glappet och försöker fylla det på bästa sätt. Både terminalserverlösningar och fysiska klienter har sina styrkor och svagheter. Vdi försöker plocka det bästa från respektive teknik, och det kan ofta vara en smakfull lösning genom att man drar nytta av den virtualiseringslösningen som redan finns i många företag.
Fungerar smärtfritt
Med vdi kan man också, liksom med terminaltjänsten, komma åt sin serverbaserade vdi-klient från var som helst, både internt och externt, och med både feta och tunna klienter. Borta är den tid då vi tvingades flytta runt en fysisk pc för att få användarnas alla filer och inställningar att följa med. Lika naturligt som vi förväntar oss kunna nå ett e-post via en pc, webbläsare eller mobiltelefon kommer vi troligen i framtiden att kunna nå hela vår pc via samma enheter. Det här sättet att betrakta sin pc kallas för desktop as a service (daas) och kan erbjudas internt eller av en extern aktör i det så kallade molnet.
"Vdi kan definieras som
möjligheten att köra från varandra isolerade virtuella datorer som nyttjar
ett klientoperativsystem till vilket användarna ansluter och arbetar."
Vdi kan definieras som möjligheten att köra från varandra isolerade virtuella datorer som nyttjar ett klient-operativsystem till vilket användarna ansluter och arbetar. Eftersom den virtuella klient som användaren ansluter till kör ett klient-os som till exempel XP, Vista eller Windows 7 kommer han att känna igen sig fullständigt och det är högst troligt att applikationerna kommer att fungera smärtfritt. Även om det inte är en önskad situation så kan användaren också, eftersom han kör i en egen dedikerad klient, tillåtas vara lokal administratör på den virtuella klienten om han eller hon så skulle önska. Detta är inte tänkbart i en terminalservermiljö eftersom en enstaka användare då kan förstöra för många användare.
Enkla centrala backuper
En vdi-lösning delar egenskaper med en terminalserverlösning på flera punkter. Det handlar i båda fallen om att vi har en central lösning till vilken användarna ansluter med någon form av skärmöverföringsprotokoll (rdp, ica/hdx, rgs, pcoip) och att vi får en mer lättskött lösning ju hårdare användarens miljö definieras. Vi får också lättare att ta centrala backuper och användarna får snabb tillgång till serverdata eftersom deras klient finns i direkt anslutning till serverparken. I båda fallen går det också mycket snabbt att ge en ny användare tillgång till it-miljön. Med vdi skapas en ny klient på sekunder och användaren kan därefter ansluta och börja arbeta.
"En vdi-lösning delar egenskaper
med en terminalserverlösning på
flera punkter."
De båda lösningarna delar också en svaghet: att man ofta behöver ha en ständig uppkoppling för att komma åt sin klient. Ingen av lösningarna är heller gjord för tung grafisk hantering, även om produktleverantörerna med optimerade skärmöverföringsprotokoll i dag har arbetat sig upp till en nivå som trots allt ger en god upplevelse för de allra flesta användare, även över lite sämre förbindelser.
För att maximera nyttan av en vdi-lösning behöver man tänka på hur applikationer ska levereras och förpackas samt hur användarnas profiler, alltså deras unika inställningar, ska hanteras för att inte gå förlorade i de fall vi väljer att en användare ska få en helt ny vdi-klient vid varje inloggning. Alla tre leverantörer som vi tittat på löser detta på olika sätt. Både Citrix och Vmware har också lösningar för att låta en användare ladda ner en vdi-klient och köra den offline. Alla tre lösningarna bygger i grunden på att man skapar en mallklient (master image) varifrån våra vdi-klienter sedan ”föds” för varje användare.
Det finns ett flertal leverantörer av vdi-lösningar men vi har här valt att titta närmare på tre av dem; Citrix Xendesktop, Vmware View samt Microsofts vdi-lösning som är inbyggd i operativsystemet Windows Server 2008 R2. Den här är inget test utan en överblick av de viktigaste egenskaperna i produkterna.
