Mot slutet av 1980-talet hade de flesta hemanvändare ersatt sin 8-bitarsdator med en Amiga 500 eller Atari ST. Användningsområdet styrde ofta valet av märke, men rivaliteten mellan lägren började redan på utvecklarnivå.
1982 ville Atari-utvecklaren Jay Miner bygga en 16-bitars speldator och startade tillsammans med några kollegor företaget Hi-Toro, som senare blev Amiga Corporation. Lånade pengar gjorde dock att Atari skulle få rättigheterna till tekniken.
Amiga 500. Utöver de här anslutningarna fanns även en expansionsport i botten av datorn för batteriklocka och extra minne. Foto: amiga-hardware.com
Vilt uppköpsrace
Just detta var något som Commodore-avhopparen Jack Tramiel ville dra nytta av när han 1984 köpte upp Atari. Men Commodore hann aningen före, köpte Amiga och löste lånet.
Det blev alltså så att den första Amigan byggdes av folk som lämnat Atari, medan Atari ST till stor del skapades av före detta Commodore-anställda. För att Atari 520 ST skulle hinna nå marknaden innan Amiga, producerades den på rekordtid.
Året var 1985. Midi-portarna gjorde snabbt datorn till en populär musikmaskin och många förbättrade modeller följde. Den kraftfulla hårdvaran i Amiga 1000 imponerade stort, men det rejäla genombrottet kom först 1987 med hemanvändarmodellen Amiga 500. Fler modeller släpptes också (Amiga 600, 1200, 4000), men dålig ekonomi ledde så småningom till konkurs.
1996 kastade även Atari in handduken på hårdvarumarknaden, efter en misslyckad satsning på spelkonsolen Jaguar.
Mer retroläsning här: ZX Spectrum vs Commodore 64
Atari 520. Midi-portarna gav Atari ST ett långt liv bland både hobby- och proffsmusiker.
