Peugeot gör det, franska polisen gör det, Ericsson gör det. Det finns gott om exempel på stora organisationer som valt Linux med positiva effekter som resultat. Oavsett varför du migrerar från Windows till Linux är det en väg kantad med problem och utmaningar. Vilken Linuxdistribution du väljer är upp till dig, men i den här artikeln utgår vi från Suse Linux Enterprise Desktop som vann testet i kategorin Linuxdistributioner för företagsskrivbordet i TechWorld 3/2010.

Varför Linux?
Innan du ens börjar planera en migrering är det viktigt att reda ut varför ni ska migrera och vilka effekter ni vill uppnå. Är det kostnadsbesparingar som är största drivkraften ska du först göra en analys av vilka kostnader ni har i dag för den miljö du tänker migrera. Ha sedan den siffran med dig när du utvärderar vilket Linuxsystem som passar er bäst och hur den kostnadsbilden kommer se ut.

Det är i dagsläget inte möjligt att sätta upp en Linuxmiljö som integrerar fullt ut med Windows och Active Directory utan att behövera köpa in proprietära komponenter. Ofta är de licenskostnaderna så höga att de suddar ut de eventuella ekonomiska fördelar du räknat med på inköpssidan. Däremot finns det ingen anledning att misströsta. Klarar du dig utan avancerad styrning av systemprinciper och är duktig på skriptbaserad administrering, så kan du hålla nere kostnaderna och beroendet av stängd mjukvara. Vilka eventuella proprietära komponenter du kan tänkas behöva kommer att utkristallisera sig när det är dags för piloten.

Det är inte alltid som licenskostnaderna är drivkraften. Ibland är Linux helt enkelt förstahandsvalet. Så var det för Ericsson, som har den störst installerade basen av Suse Linux i Sverige med tusentals arbetsstationer. Där är de flesta anställda väl it-bevandrade ingenjörer och utvecklare. Teknikmognaden hos dina användare är en väldigt viktig faktor vid en migrering.

Innan allt annat: inventera
Gör en analys av vilka program som används i dag – ta reda på exakt vem som kör vad. Se över vilka motsvarigheterna skulle vara under Linux. Datorer för vanligt kontorsbruk är oftast inga problem.
Däremot kan det bli krångel med bokföringsprogram, specialprogram eller egenutvecklad mjukvara. Photoshop är till exempel inte någon höjdare under Linux.

Du kan hamna i ett läge där en grupp användare klarar sig utmärkt med enbart öppna program, en annan grupp användare behöver köra Windowsprogram med hjälp av Wine och en tredje grupp kanske inte går att migrera överhuvudtaget.

Men låt inte de här problemen hindra dig. När det är dags för piloten kan du utvärdera olika sätt att jobba runt svårigheterna.

Egenutvecklade program skapade i dotnet kan du troligtvis få att fungera under Mono, en öppen implementering av dotnet. Skulle ett program inte fungera under Wine eller Mono kan du alltid köra det virtuellt – åtminstone så länge inte programmet kräver högpresterande hårdvaruaccelererad 3d.

1. Smyg igång migreringen


En Linuxmigrering kan börja flera år innan
användarna faktiskt har en Linuxdistribution
på sin klient och ge enorma ekonomiska fördelar på vägen, åtminstone om du tänker storskaligt och långsiktigt. Franska polisen som började sin Linuxmigrering redan 2005, har bara kommit halvvägs men har redan sparat in uppemot en halv miljard svenska kronor i licenskostnader enligt en EU-rapport. Planen är att hela 90 000 av myndighetens datorer ska köra Ubuntu är 2015.

Första steget som franska polisen tog var att se över vilka öppna mjukvaror som de skulle standardisera och distribuera ut på den existerande Windowsplattformen. Microsoft Office byttes ut mot Openoffice, Outlook mot e-postprogrammet Thunderbird och Internet Explorer mot Firefox. Genom att migrera stegvis på det här sättet lindras motståndet hos de användare med lägre teknikmognad som annars skulle gnälla. Andra fördelar med att smyga igång en migrering är att du inte utsätter dig för lika stor risk. Det är skillnad på att byta ut en webbläsare och hela den underliggande infrastrukturen.


Du kan smyga igång en migrering genom att börja distribuera ut öppna program på den befintliga Windowsplattformen, till exempel Openoffice.

2. Välj rätt distribution


Vilken Linuxdistribution du väljer bestäms till stor
del av vilken Linuxkompetens som finns inom er organisation, hur stor del som priset spelar i valet av distribution och hur tätt du vill integrera Linuxmiljön med en event-uell Windowsmiljö. Utvärdera gärna olika alternativ under piloten.

I dag finns egentligen bara tre alternativ för Linux på skrivbordet om du vill ha support: Suse Linux Enterprise Desktop, Red Hat Professional Workstation och Ubuntu. Alla de här distributionerna stöds under flera år framåt utan att du behöver uppgradera, men notera att med Ubuntu är bara var fjärde distribution är en så kalla lts-version (long term support), där skrivbordsversionen stöds under tre år. Senaste lts-version av Ubuntu var Ubuntu 10.04 som släpptes i april det här året. Fördelar med Ubuntu är att distributionen är helt gratis och supporten köps separat.

Suse Linux Enterprise Desktop blev TechWorlds test-vinnare av Linuxoperativ för skrivbordet mycket på grund av den goda integrationen med Windows. Om du är en erfaren Linuxadministratör och känner att du inte behöver support utifrån är Debian ett stabilt alternativ. Debian 6 kommer troligtvis att släppas i slutet av 2010.


Valet av Linuxdistribution är upp till dig, men vi använder Suse som exempel, eftersom det var vår testvinnare i kategorin Linuxdistributioner för skrivbordet.

3. Grundinstallationen


När du fastnat för en viss Linuxinstallation är det dags att skapa den grundinstallation som du tror kommer att utgöra bottenplattan i din infrastruktur. Här har återigen Suse bäst verktyg som gör det enkelt och snabbt att komma igång. Via webbplatsen www.susestudio.com kan du skapa en skräddarsydd distribution för skrivbordet preparerad med de mjukvaror du behöver. Du har också möjlighet att lägga in egna skript, sätta bakgrundsbilder och i efterhand gå in och peta i distributionen. Den skapade distributionen kan startas upp och köras direkt från webbläsaren. När du tycker du är färdig kan du skapa en version som antingen körs virtuellt eller från ett usb-minne.

Vill du inte jobba över nätet finns andra Suse-verktyg för att skapa en anpassad distribution, till exempel Kiwi Product Creator som jobbar med xml-mallar. Kiwi passar bra för den som vill anpassa sin distribution via skript. Du hittar programmet i Suses mjukvarubibliotek genom att söka på product-creator. Ytterligare program för att skapa en kopia är programmet Autoyast. Det passar om du har en egen installation som du vill klona för att använda som mall.


Grundinstallationen är den du först anpassar för att sedan testa och till sist distribuera ut. Använd vattenfallsmodellen – skapa, testa, utvärdera, ändra, och upprepa.

4. Rulla ut program och anpassa dem


När installationerna väl är ute och rullar i organisationen är det
viktigt att ha en strategi för hur ny mjukvara ska installeras, hur användarna ska servas och hur maskinerna ska felsökas. Här finns en stor mängd alternativ. Några är gratis, andra kostar pengar. Novell har sin produktportfölj Zenworks som används för massadministration av Linuxdatorer såväl som Windowsdatorer. Ubuntu har molnmjukvaran Landscape för att hantera ett stort nät av Ubuntu-maskiner. Men båda de mjukvarorna är stängda och kostar pengar. Ett öppet alternativ är Puppet som har stöd för bland annat Red Hat, Ubuntu och Suse. Puppet gör det möjligt att hantera konfiguration centralt och sedan trycka ut förändringar till klienterna. Puppet klarar också av att schemalägga jobb, och det kan användas både på server- och klientsidan.

Sedan har du givetvis alltid möjligheten att administrera dina klienter via secure shell, ssh. Med ssh har du obegränsad möjlighet att trycka ut skript eller på annat sätt fjärrstyra din maskinpark. Ssh ställer däremot högre krav på administratören som måste vara bevandrad i kommandoterminal och skript. En ny funktion i Suse som bör nämnas är Webyast. Med Webyast kan en administratör gå in på en klient eller server via webbläsaren och sköta alla inställningar precis som om han suttit vid konsolen.

Så länge du arbetar med program som finns i Linuxdistributionens mjukvarubibliotek kommer allt gå som en dans. Behöver du däremot trycka ut egenutvecklade program eller program som inte stöds via de vanliga mjukvarukällorna lär du få problem. Då måste du lära dig hur du sätter upp en egen mjukvarukälla och paketera program i rpm-formatet. Mjukvarupaketering är inte helt trivialt och du får räkna med många misslyckade försök innan du får det att fungera. Testa först i en sluten miljö innan du distribuerar ut dina paket till klienterna.


Puppet är en populär och öppen mjukvara för att underhålla hundratals maskiner.

5. Leva med Windows


I de flesta migreringsscenarion måste du ta hänsyn till den existerande infrastrukturen, som sannolikt är Windowsbaserad.

Linux har i dag väldigt bra öppna mjukvaror för att integrera i ett Windowsnätverk. I Suse och övriga Linuxdistributioner hittar du inställningsmöjligheter för att användare i ett Active Directory ska kunna logga in även på dina Linuxmaskiner.

Du kan också ha speciella inloggningsskript som körs för
Linuxmaskinerna. I Ubuntu finns programmet Likewiseopen som ansluter din klient till ett AD-nätverk. Likewiseopen är öppen mjukvara, men vill du ha full kontroll över dina maskiner och exempelvis kunna styra dem med systemprinciper från Active Directory behöver du den kommersiella varianten.

Vilken e-postserver du har spelar också in. Många av de e-postprogram som finns för Linux går att konfigurera för Microsoft Exchange Server inklusive all funktionalitet, exempelvis kalenderfunktioner och delade mappar.


När du vill använda kontodatabasen hos Active Directory kan du nyttja de inbyggda funktionerna hos din Linuxdistribution, eller som i Ubuntus fall mjukvaran Likewiseopen.

6. Piloten


Den viktigaste delen i projektet är piloten. Innan det är dags för den stora utrullningen ska du låta en begränsad grupp utvalda användare prova på den nya miljön och komma med sina synpunkter. Sätt ihop gruppen med användare från spridda delar av organisationen – olika användare kör olika program och olika kringutrustning, och kommer stå inför olika problem i den nya miljön. Det är i det här skedet du kommer att identifiera de problem du missat hittills.

Hur stor testgruppen bör vara från början är upp till dig, och du kan utöka gruppens storlek successivt i takt med att lösningen mognar fram. Avancerade användare kan vara med tidigt i utvärderingsskedet då gruppen kanske bara består av fem eller tio personer. Utöka sedan den gruppen till tjugo, trettio, fyrtio stycken – beroende på hur stort företaget är där du jobbar. Se sedan till att plocka in feedback från alla i den testade gruppen. Till en början kan en del vara missnöjda över småsaker som att ikoner inte känns igen, men efter ett tag vänjer de sig. Piloten bör du ha igång under ganska lång tid för att alla möjliga scenarion ska kunna identifieras. Räkna med minst ett halvår, gärna det tredubbla.


Specialprogram kan innebära problem. Wine är ett öppet Windows-api som gör det möjligt att installera ett flertal Windowsprogram på Linux. Du kan också välja att virtualisera, eller köra en Windowsmaskin parallellt.

Själva utrullningen
Vid det här laget har du kommit så långt att alla problem bör vara identifierade och lösta. Du vet vilka datorer som ska migreras och inte, du har planerat för hur utrullningen ska ske och hur maskinerna ska kunna skötas på distans. Du vet att Linuxmiljön kan leva i harmoni med Windows och att du även fortsättningsvis bara behöver hantera en central användardatabas.

Själva utrullningen sker lämpligtvis under en längre period där du betar av avdelning efter avdelning. Du kan stöta på problem som du inte tänkt på, och användare är kreativa individer som ibland har egna speciallösningar som plötsligt inte fungerar i den nya miljön. En migrering är ingen enkel process och bör därför noga gås igenom och planeras för. Ta hjälp av en kvalificerad systemintegratör som varit med om utrullningar tidigare om du känner dig osäker.