En stor verktygslåda
Med ”instrument” menar man allting ombord som samlar in vetenskapligt data, men inte det som lämnar driftdata:
- Plasma science (pls) mäter solvinden i form av joner, alltså atomkärnor med laddningen 10 elektronvolt–6 kiloelektronvolt och elektroner med laddningen 4 elektronvolt–6 kiloelektronvolt.
- Low-energy charged particles (lecp) undersöker den kosmiska strålningens sammansätting och variation i form av joner (atomkärnor med 10 elektronvolt–150 kiloelektronvolt, elektroner med 10 elektronvolt –10 kiloelektronvolt).
- Cosmic ray sub-system (crs) undersöker högenergetiska partiklar i strålningsfältens plasma runt planeterna och stjärnorna (kosmisk strålning med 1–500 millielektronvolt, elektroner med 3–110 millielektronvolt).
- Magnetometrarna (mag) mäter magnetfältet runt planeter, månar och i solvinden. Det är två sensorer (högnivå 50–200 mikrotesla och lågnivå 8 nanotesla–50 mikrotesla på en 13 meter lång bom).
- Fotopolarimetern (pps), ett teleskop, undersöker partiklar och sammansättning i planeternas och månarnas atmosfärer och hittar eventuell åska med hjälp av olika sensorer för polariserat ljus i våglängderna 235–750 nanometer.
- Plasma wave subsystem (pws) undersöker solvinden som radiofenomen, planeternas magnetosfärer och heliopausens sammansättning, i området 10 Hz–56 kHz.
- Planetary radio astronomy (pra) finns på samma 10-meters-antenner som pws. Det är en radiomottagare i området 20,4–1300 kHz och 2,3–40,5 MHz som mäter planeternas egen radiostrålning, hur deras magnetfält roterar, och eventuella åskurladdningar.
- Ultravioletta spektrometern (uvs) undersöker molnlagren på de stora planeterna, vätgasen kring planeterna samt eventuella polarsken, som uv-strålning i området 40–180 nanometer.
- Infrared interferometer spectrometer (iris) är egentligen tre instrument: en värmekamera som mäter molnlagrens temperaturer, en spektrometer som kan se vilka ämnen som finns i molnen eller på månarnas ytor och en radiometer som mäter den totala mängden reflekterat solljus i uv, vis och ir.
Dessutom finns två kameror, en vidvinklig (iss wa) – ”vidvinklig” i det här sammanhanget är ett objektiv med 200 mm brännvidd – och en telefotokamera (iss na, med 1500 mm brännvidd) i form av ett spegelteleskop. Kamerorna är inte digitala utan har svartvita slow-scan-vidikoner (kamerarör) som styrs av fds (se nedan). Exponeringstiderna varierar från 61 sekunder till 1/5000 sekund och upplösningen är 800 x 800 pixel med 8 bitars gråskala.
Av de ursprungligen 11 instrumenten är det i dag bara fem (mag, lecp, pra, pws och crs) som avger data som studeras fortlöpande.
Sida 2 / 5
