Under flera decennier har vi förlitat oss på ipv4-protokollet som har bistått med miljarder ip-adresser till internetanslutna enheter, och så länge som adresserna har räckt till har vi inte brytt oss särskilt mycket om hur systemet fungerar.
Nu är det emellertid nya tider. I februari delade ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) ut de allra sista ipv4-blocken till regionala organisationer, och i dag arrangeras World IPv6 Day då hundratals företag, organisationer och universitet kommer att testköra ipv4 tillsammans med efterföljaren ipv6. Helt plötsligt har både it-administratörer och privatpersoner börjat fundera mer över det är med ip-adresser. Här är svaren på tio frågor om övergången från ipv4 till ipv6.
1. Varför behöver vi ip-adresser?
Precis som de brev som skickas med posten måste märkas med adresser för att visa var de ska levereras och var de kommer från, måste även datapaket som färdas på internet förses med två ip-adresser som anger sändare och mottagare. Adresserna dirigerar paketen till och från persondatorer, servrar och virtuella maskiner. Var och en av dessa maskiner kan ha flera ip-adresser, några publika och några som bara används inom det lokala nätverket.
2. Vad gör ip-adresserna för mig?
Ip-adresser används av många internetapplikationer och vanligtvis är de helt osynliga för användarna. Även när du bara gör en enkel sak som att surfa på nätet så ingår flera olika steg där det behövs ip-adresser. När du skriver in en adress till en sajt så tar webbläsaren kontakt med en dns-mjukvara på din enhet, och ber den att kontakta en namnserver som antingen finns inom ditt företagsnätverk eller hos internetleverantören. Dns-mjukvaran ber i sin tur namnservern att hitta den ip-adress som hör ihop med adressen som du har skrivit in. Om den hittar en ip-adress så skickas den tillbaka till webbläsaren som använder den för att ta dig till rätt domän.
