Med ett svga-grafikkort som till exempel Cirrus Logic GD5422 kunde användarna dra nytta av högupplöst grafik, så länge skärmen också var av svga-typ förstås. Foto: Vga Legacy
Genom åren har pc-marknaden sett ett stort antal grafikstandarder passera, vilket tyvärr tidigt medfört en hel del förvirring för användarna när förkortningar kunnat betyda både det ena och det andra. Rörigast var det kanske i början av 1990-talet när pc-marknaden tog fart på allvar.
1987 lanserade IBM grafikstandarden vga, video graphics array, som med högre upplösning och fler färger var en betydande förbättring från föregångarna ega och cga. Vga fick ett stort genomslag och är faktiskt fortfarande den minsta gemensamma nämnaren för pc-grafikhårdvara som inte kräver specifika drivrutiner.
När företagen som tillverkade IBM-pc-kloner tog fram egna förbättrade vga-varianter samlade industrikonsortiet Vesa in dessa under ett tak: standarden svga, super video graphics array. Svga kallades även ultra vga och nu erbjöds 256 färger samtidigt på 800 x 600 bildpunkter.
IBM:s officiella vga-efterföljare xga, extended graphics array, släpptes 1990 men den lyckades aldrig mäta sig med svga som då hunnit få fäste bland tillverkarna. Industrin slutade i praktiken döpa efterföljande grafikstandarder, som trots bättre prestanda alla gick under just super vga-flaggan fram till början av 2000-talet.
Våra vanligaste upplösningar
Bland de flesta pc-användarna under 1990-talet kom förkortningarna främst att stå för en enda sak, nämligen den upplösning som erbjöds. Varje upplösning bär ett namn och de tre vanligaste under 1990-talet var de här:
- vga: 640 x 480 bildpunkter, standardupplösning fram till mitten på 1990-talet.
- svga: 800 x 600 bildpunkter, standard fram till omkring millennieskiftet.
- xga: 1 024 x 768 bildpunkt-er, tog fart när Windows XP släpptes.
