Alla har råd med en svensk satellit

ÅAC:s personal monterar halvledare på substrat i ett renrum klass 1000, vilket innebär att det ska finnas färre än 1000 partiklar per kubikfot. Det är ungefär 10 gånger renare än i en operationssal.

Abonnera på Orbcomm
Satelliten får kommandon från jorden via ett satellitbaserat kommunikationsnät kallat Orbcomm som finns på 137–150 megahertz, ursprungligen avsett för jordbunden spårning av till exempel lastbilsflottor. Man köper helt enkelt ett abonnemang i Orbcomm och så kan man skicka och ta emot data i 2,4 respektive 4,8 kilobit per sekund till och från sin satellit via internet. Orbcomms markstation ser till att kommandona kommer upp i rymden och när vår satellit ligger inom räckhåll för en Orbcommsatellit får den ett par datapaket, och lämnar ett par tillbaka. Det handlar om några hundra byte, men det sker nästan i realtid.

Länkarna med vetenskapliga data till och från satelliten är en helt annan sak. ÅAC använder två länkar. Den ena är dubbelriktad en uhf-länk på 400–440 megahertz med en sändareffekt i satelliten på 20 watt där man kan få ned 1,2 megabit per sekund fsk-modulerade data. Den andra är en mikrovågslänk i s-bandet på 2200–2290 megahertz med en sändareffekt 0,5 watt där man kan få ned 1 megabit per sekund dqpsk-modulerade data.

Den fysiska kortlådan, tillverkad i fräst aluminium.




En cad-ritning på en kortlåda med flera kretsmoduler monterade. Korten i mitten är nano-rtu och strömfördelare.

Data levereras till en markstation vid universitetet i Vent-spils i Lettland då och då, när satelliten passerar över. Även med universitetet sker kommunikationen givetvis via internet. Man kan fråga sig varför ÅAC inte använder sig av Rymdbolagets markstation vid Esrange i Kiruna. Det visar sig att letterna i detta fall är betydligt billigare.

Antenner har den olägenheten att de måste vara cirka en kvarts våglängd långa. Vid vhf-frekvenser kan det bli uppåt en halvmeter och så långa spröt finns det inte plats för vid uppskjutningen, så därför utför ÅAC sina antenner som hoprullade, svagt kupade metallremsor, som slår ut som stålmåttband när satelliten frigjorts.

Snart bil till Mars
Nasa är snart inte ensamma om självgående bilar på planeten Mars, utan även ESA håller på med en. Den heter Exomars och ska skickas upp år 2018.

Bilen ska röra sig fritt på planeten och kunna borra sig två meter ned i ytan. ÅAC har utsetts till leverantör av motordrivkretsarna till hjulen och provar just nu ut drivelektroniken. Till skillnad från Nasa:s marsbilar, där drivkretsarna satt inuti farkostens warm electronics body, ska kretsarna nu sitta tillsammans med motorerna vid varje hjul och vara nätverksanslutna. Det kommer att spara kablage och öka möjligheterna till fjärrfelsökning.

Sverige har börjat bli en betydande aktör på småsatellitmarknaden, eftersom här finns inhemska halvledartillverkare som kan tillverka i små serier. Marknaden för satelliter håller på att ställas på huvudet och etablerade leverantörer kommer att få svårt att sälja in sig mot små kunder, nu när utvecklingsarbetet förenklats och förbilligats så kraftigt.