Omöjligt att stoppa – så fungerar Sveriges internet

Under Stockholms gator
Dessutom finns många flytande överlappningar, där Stokab är ett utmärkt exempel. De äger själva en väldig mängd fiber under Stockholms gator och torg, men hyr in sig på våglängder runt Mälaren och över till Gotland och förbindelser till stadsnäten i Enköping, Västerås, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje. Helheten kallas för Mälarringen.

I Stockholm har Stokab en hel mängd olika knutpunkter på väl skyddade platser djupt under staden, för att hålla ihop sitt stadsnät och utväxla trafik med andra operatörer. De utväxlar dessutom trafik hos bland annat Telecity. Den som vill ha en tillfällig fiber för ett evenemang nästan var som helst i Stockholm, kan kontakta Stokab och chansen är stor att det finns en gjutjärnslucka i gatan där du kan dra upp en gigabitlina.

Tilläggas bör att även de stora, sanna ägarna blir till pseudoägare på vissa sträckor där de vill finnas tillgängliga och inte har egen fiber.

Pseudoägaren Sunet och deras Optosunet är ett exempel på ett specialiserat nät som är en del av internet med en speciell kundkrets: svenska universitet, högskolor, statliga museer och liknande verksamheter.

Det finns i huvudsak två sätt att ansluta abonnenter via ledning i en stad. Antingen används utp-ledningar i husen, vilket blir allt vanligare i nybyggen och renoverade byggnader, medan äldre hus ansluts med adsl-förbindelser via telefonledningarna. Den digitala bärvågen avskiljs i telestationen och dras in i en dslam (digital subscriber line access multiplexer). I slutänden hamnar båda typerna av abonnenter hos en operatör och därefter på internet.



Domännamnstjänsten är redundant uppbyggd i Sverige. ”Dot"-servrarna hänvisar till olika toppdomäner, medan .se-servrarna pekar ut domäner i Sverige. För att slippa söka i USA finns det även slavservrar för .com och .net i Sverige.

Kabel till sjöss
Kurt-Erik Lindqvist har bra koll på alla sjökablar som lämnar landet:
– Sverige är förbundet med en väldig mängd sjökablar mot andra delar av världen, till exempel Finland, Åland, Sankt Petersburg i Ryssland, Hangö och Litauen i Baltikum, Polen och Tyskland. I Stockholmstrakten är det nästan bara Stokabs fibrer som slutar vid stranden, där sjökabeln tar över, berättar han.

– Mot Danmark ligger det en oöverskådlig mängd fibrer. Går man vidare mot USA, via Blaabjerg i Danmark och in i TAT-14-systemet (Transatlantic telecommunications cable, ett konsortium mellan sex olika länder), är Atlantens botten klädd nästan som av ett fisknät av fibrer, och nya läggs hela tiden. Förbindelse finns också via Stavanger till Skottland, främst avsedd för oljefälten i Nordsjön.

Netnod viktigt
Internet vore inte ett inter-nät om inte alla kunde mötas och utväxla trafik. Netnod är en betydande aktör inom denna sektor och har utbytespunkter i storstadsregionerna. Det finns tre olika skäl för operatörerna att möts i en nod. Det första är för att byta trafik med någon på jämställd basis, så kallad peering: ”Du får ett paket av mig om jag får ett av dig”. Alla operatörer framför olika data i sina fibrer. En av dem kanske har kontakt med stadsnäten i Västerås och Karlstad, medan en annan kan ha fått Strängnäs och Eskilstunas stadsnät som sina kunder. Någonstans måste trafiken mellan dessa städer utväxlas. De flesta operatörer utbyter också trafik nere i Europa, i exempelvis Amsterdam och London.

Den andra anledningen för möte i en nod är för att köpa transit, det vill säga att man betalar någon annan för att föra trafiken ut i världen.

Den tredje anledningen är för att kunna ta emot yttre tjänster, till exempel atomtid. Netnod använder atomklockan hos Statens Provningsanstalt i Borås till att synka sina atomklockor i storstäderna, som i sin tur matar ntp-tidsservrarna via Sunet. Provningsanstalten jämför hela tiden sin tid med gps-tiden och meddelar Netnod skillnaden, som då kan justera sina tidsservrar.