Omöjligt att stoppa – så fungerar Sveriges internet

Typisk koppling i ett bostadskvarter. I källaren på varje hus sitter en switch med fiberoptisk ingång och så många utp-utgångar som det finns lägenheter. Alla moderna lägenheter har en patchlåda i hall-en där utp kommer in. Den som vill kan skaffa en egen router och bygga ett eget nät i lägenheten. Normalt är det stadens elleverantör som dragit stadsnätet ut till fiberringarna i bostadsområdena. Leverantören har ofta ett antal centrala tjänstservrar, ingångar från olika lokala tjänstleverantörer och en redundant ingång från internet med traffic shaper för att hålla styr på de riktiga stortankarna.

Netnod växlar mycket av det svenska internet och trafiken tangerar 160 gigabit per sekund i medelvärde. Under kortare tider kan trafiken vara uppe i 230 gigabit per sekund.

Rötter för adresser
Lite här och där i landet finns rotservrar, servrar som operativsystemets resolverfunktion använder sig av för att lösa upp adressförfrågningar, det vill säga omvandla en url till en ip-adress. Rotservrarna finns på många olika ställen och hos flera leverantörer för att öka säkerheten och snabba upp hanteringen. De pekar ut var toppdomänservrarna finns, till exempel inom .se, .nu eller .com. Det är .se-servern som i sin tur pekar ut var man kan hitta till exempel techworld.se, och av det kan man hitta fram till ip-adressen 213.132.126.26.

På vår direkta fråga om vilka datamängderna som rör sig inom Sverige svarar Kurt-Erik Lindqvist:
– Det är mycket svårt att få en samlad bild av hur mycket data som flyter runt i Sverige, men Netnods medelvärden på 160 gigabit per sekund säger en del om det moderna informationssamhället.

Tre trådlösa ägare
Sverige är väl täckt av trådlösa dator- och telefoninät, som ägs av tre egentliga ägare: Telia, Tele2 och Telenor. Dessutom finns det lite udda Net1 på 450 MHz. Övriga operatörer, till exempel Tre, är pseudoägare.

Basstationerna förbinds antingen med fiberkabel mot ett stamnät som går tillbaka till nätägarens nod på orten, eller så är basstationerna anslutna till varandra via långa kedjor av mikrovågslänkar.

Gemensamt för metoderna är att alla samtalen slutar vid en kopplingspunkt för överföring till telenätet eller internet för datatrafiken. 2g- och 3g-näten överför en blandning av kretskopplade röstförbindelser och paketkopplade dataförbindelser, medan man i lte, eller 4g som det populärt kallas, helt har gjort sig av med den kretskopplade talförbindelsen.

Allt är ip
I och med lte är allting internet protocol, ip, och tal framförs som voice over ip som det sedan är upp till varje operatör att antingen koppla vidare i sitt nät eller koppla mot telenätet. Alla datakoppel kan flyta direkt mot internet utan omvandlingar. Det är det som är det fina med lte.

– Så du ser, det finns inga moln, avslutar Kurt-Erik Lindqvist.
Molntanken torde härmed vara avlivad. Allting är direktledningar.