Excillums superröntgen revolutionerar framtiden

Spindelhåren syns
Det här ger oss möjlighet att se saker med röntgen som vi aldrig hade kunnat se annars. Ingångsbilden i den här artikeln är tagen på KTH vid professor Hans Hertz labb för biomedicinsk- och röntgenfysik och föreställer en liten spindel med små tunna hår. Håren hade aldrig synts på bilden om det inte varit för faskontrasteffekten.

Sensorn för att fånga upp fenomenet skiljer sig inte från någon annan sensor som används vid röntgenfotografering. Det duger med en vanlig ccd-array, men den måste placeras väldigt långt bort för att interferensen ska hinna bli en pixel stor, eftersom röntgen böjs av så lite i en sådan lins.

För att man ska kunna göra det här krävs dessutom att röntgenstrålen är rimligt transversellt koherent, alltså att strålens alla delar går i takt, ungefär som i en laserstråle.

Det här kan åstadkommas på två sätt. Antingen placerar man en normal röntgenkälla väldigt långt bort, eller så ser man till att röntgenkällan är väldigt liten. Eftersom Excillums röntgenkälla både kan göras liten och samtidigt ge ett högt flöde blir metoden praktiskt användbar.

– Alltihop startade som ett forskningsprojekt år 2000, och år 2008 hade forskningen kommit så långt att det var dags att separera från KTH och kommersialisera idén. Den stora utmaningen för oss när vi startade företaget var att gå från något som fungerade i källaren på KTH lite då och då, till en tillförlitlig produkt som kan användas i industrin. Det har tagit tid, men numera går den klanderfritt dygnet runt. En del kunder har svår att tro det, men vi kan bevisa det, säger Oscar Hemberg.

Avböjningsenheten innehåller ett antal strålformande elektromagneter (dipoler och kvadrupoler). Den monteras direkt på elektronkanonen och kan fokusera strålen till en brännpunkt på några my och rikta den mot metallstrålen.

Katoden är den lilla svarta klumpen på en millimeter där elektronerna frigörs, för att senare formas till en stråle. Klumpen glöder eftersom den genomflyts av ström.