Bakåtsträvande politiker, oro på arbetsmarknaden som skapar statligt underskott, expertutredare som inte tror på teknik, misstänkliggjorda entreprenörer. Allt det här känner vi igen som återkommande orsaker till att den tekniska utvecklingen försenas. Det händer hela tiden. Det hände även på 1800-talet. Det tråkiga är att just en sådan händelse fick till resultat att vi i dag ligger cirka 170 år efter i datorutvecklingen.
Charles Babbage (1791–1871) var ett engelskt mekanikgeni som en dag blev trött på tabellverk med fel i. Han satte igång att konstruera räknande maskiner. Babbage gjorde många uppfinningar som föll i glömska och senare ”uppfanns” på nytt: den von Neumannska arkitekturen, mikrokoden, division i maskinvara, successiv tiotalsöver-föring, köade utskrifter offline, desktop publishing och användning av hålkort för i/o och mellanlagring av tabeller.
Babbages konstruktionsarbeten var dyra och han sökte pengar från brittiska regeringen. Han fick pengar i flera omgångar, men till sist ville regeringen inte vara med längre och tillsatte en expertutredare som skulle få slut på utgifterna. Uppdraget gick till astronomen George Biddell Airy. Han menade att det gick alldeles utmärkt att räkna för hand – man behövde minsann inte herr Babbage och hans maskiner. Samtalet kan ha låtit ungefär så här:
– Titta här, man kan veva och så räknar den ut pi.
– Visst, kul, och vad ska man ha det till?
120 år efter sin död fick Babbage upprättelse. År 1991 byggde Science Museum i London under ledning av intendent Doron Swade upp hans Difference Engine No 2 och den fungerade på första rycket. Den består av 8 000 metalldelar, väger fem ton och beräknar olika sifferserier med hjälp av polynom.
Man kunde konstatera att Babbage tänkt rätt, ritat rätt, valt rätt toleranser och material och tänkt ut en maskin som kunde tillverka felfria tabeller för sinus, cosinus och annat med 31 siffrors noggrannhet och stansa dem i kolumner, i siffergrupper om tio eller tolv, på plåtmatriser som kunde sättas i en tryckpress direkt, utan att införa mänskliga fel.
Babbage insåg också att när Difference Engine No 2 var klar med alla tabeller, var den oanvändbar. Han behövde en fritt programmerbar maskin med 50 värdesiffrors noggrannhet och satte omedelbart igång med att rita en sådan. Den fick namnet The Analytical Engine, men utan pengar kunde den aldrig byggas.
Två inflytelserika tekniker, John Graham-Cumming och ovan nämnde Doron Swade har slagit sig ihop i något de kallar Plan 28 för att realisera The Analytical Engine. Med dagens mått mätt är maskinen inte så imponerande, med 675 byte minne och 7 hertz klocka, men den var en superdator för sin tid. Science Museum har bidragit genom att digitalisera hela Babbages dokumentsamling och göra den allmänt tillgänglig.
The Analytical Engine avses bli klar år 2021, 150 år efter Babbages död. Den kommer att bli stor som ett ånglok och drivas med ånga. Om Plan 28 får ihop tillräckligt med pengar.
Läs mer på plan28.org och i boken ”The Difference Engine” av William Gibson och Bruce Sterling.
Dissat: