Internet är inte den fridsamma plats man skulle kunna tro. Några väldigt stora organisationer har mörkare avsikter med sin närvaro på internet än man har lust att tänka sig. Ta det inte personligt. De vill bara ha dina pengar.
E-fronten rullar fram och tillbaka varje dag. Oskyldiga datorer faller offer hela tiden. Bombkratrarna syns i din årsredovisning.
För att komma över informationen används flera olika typer av attacker parallellt, som social engineering, nätfiskeangrepp, sårbarheter, brister i Active Directory, ddos och sql-attacker.
När din organisation står under attack märks det på att ni inte längre kan nås via internet, samtidigt som brandväggarna i datorhallen glöder av överbelastning. Så kan det hålla på tills att ni får ett krav från förbrytarna, ekonomiskt eller annat.
Det behövs en samlad, fysisk offensiv från en överstatlig organisation som en gång för alla gör rent hus med de cyberkriminella. Jag tänker mig en attackstyrka som dimper ned från ingenstans, ungefär som ett swat-team, som tar fångar, förstör hårdvara och tillvaratar dokumentation.
Utan tillsyn kommer brottsligheten på internet växa sig stark och bli allt svårare att bemästra, som en ny sorts maffia. För det är inte frågan om småbrottslingar längre. Det är stora syndikat, som Russian Business Network, som tjänar miljarder på till exempel stulna identiteter.
Storbritanniens regering är inne på ungefär samma spår som jag (äntligen nån som lyssnar). Det har nyligen varit en tvådagarskongress i London om hur man bör motarbeta cyberattacker, med representanter från 60 länder. Utrikesministern William Hague uppmanade församlingen till ett ”globalt koordinerat motangrepp”. Detta uttalande kom dagen efter att GCHQ, den brittiska motsvarigheten till FRA, hade varnat för att attackerna mot det offentliga Storbritannien nu låg på en ”alarmerande” nivå och att utrikesministeriet och andra myndigheter utsatts för betydande hot under sommaren. De flesta angreppen hade ursprung i Kina och Ryssland.
Ett annat exempel är den palestinska staten, som efter att den invalts i Unesco, attackerades så hårt att hela telefonsystemet Paltel och all internetdistribution i Gaza och på Västbanken låg nere en tid. Attackerna verkar ha kommit från flera källor världen runt.
Jag gillar Akamais rapport State of the Internet, för där finns en massa beska sanningar uppfiskade ur verklighetens mörka, kluckande hav. Under andra kvartalet 2011 registrerade Akamai attacker från 192 länder. Första plats intogs av Taiwan (10 procent). Burma (!) finns på andra plats (9,1 procent), USA på tredje (8,3 procent), Kina på fjärde och Ryssland på femte. Förr om åren har de fyra stora – Ryssland, Kina, USA och Brasilien – fajtats om topplaceringarna.
Ross Anderson, professor i säkerhetsteknik vid Cambridge University uttryckte det så här: ”Vi måste angripa cyberbrottets hela ekosystem och inte bara skydda oss med defensiva metoder. Det hjälper inte att bara skjuta ett par krokodiler. Man måste torrlägga hela träsket!
Tummen ned: