Kräma ur batteriet

En stor del av konceptet med it i bilar är att få en vettig batterihantering, främst i el- och hybridbilar. Man vill få ut så mycket prestanda och livslängd som möjligt ur batterierna. Detta kräver att batterierna övervakas och styrs på ett intelligent sätt. Batterier är inte ideella, utan man arbetar med algoritmer för att ladda ur dem och upp dem på bästa sätt.

En annan intressant del av bil-it är belysningen. Ideellt vore att varje belysningspunkt, alltså varje strålkastare, blinker och bromsljus, var en egen nätverks-nod som bara anslöts till drivspänning och can-buss, men vi är inte riktigt där än.
– Jo, det har länge varit ett utvecklingsmål. Framstegen dikteras av bland annat kablagepriserna och det faktum att kablaget är en stor källa till elfel i bilar. Som det ser ut nu har man för det mesta en nätverksansluten framljusnod och en bakljus-nod, som matar ut 12 volt till de olika belysningspunkterna, på ytterligare ett kablage. Men vissa bilmärken ligger före andra i det här avseendet.

Amerikanska FLIR Systems ir-kameror säljs redan till bilister som vill ha nattseende. Det ser ut som på dagen, fast det är beckmörkt. Det är mycket lätt att se älgar som hoppar fram.
– Mörkerseende är på väg. Men att skapa en algoritm som känner igen en älg och kan bromsa själv är inte lätt. Frågan är hur långt man ska dra tekniken i dagsläget.


Hur långt kan man åka med en elbil? Äntligen är det slut på diskussionerna, för kontrollpanelen visar sanningen. Fordonsdatorn har vägt samman alla fakta, till exempel kvarvarande laddning och körstil, och visar exakt hur långt det går att komma.

Batterikraften måste fås att räcka så långt som möjligt. Föraren har en energimätare som visar exakt hur mycket som förbrukas i olika system – klimatkontrollen drar 5 kilowatt, om du stänger den får du ytterligare 59 kilometers räckvidd.

Nöjen är krävande

Det var länge sedan hela underhållningssystemet i en bil var en kassettbandspelare. Numera är ledordet infotainment. Fiberoptik i plast håller på att bli vanligt i moderna bilar, men bara i underhållningsdelen.

Media oriented systems transport, most, är den nya typ av underhållningsnätverk som kommer starkt i moderna bilar. Can-buss duger inte eftersom den är för långsam, och andra typer av nätverk klarar inte miljön i bilar. Den senaste most-standarden, nr 150, medger en gigabit per sekund strömmande data.

Det behövs om man ska skicka video till ett par bildskärmar i baksätet. Dessutom stöds en ethernetkanal med ställbar bandbredd för distribution av internet ombord, helt avskilt från videodistributionen. Eftersom det är en biltillämpning ska det vara billigt. Det fysiska lagret för most är ett ringnät som framförs på optiska fibrer i plast med en kärndiameter på en millimeter och med röda lysdioder som sändare.

Teknik möter krav

För att kunna möta de ständigt hårdare miljönormerna måste dagens bilar utrustas med datorer som fintrimmar bränsleblandning och drifttemperaturer. Förr, när tändsystemet var en massa lösa sladdar, kunde man lyfta på en ledning och se om det slog en gnista mot chassit. I dag är det ett stort platsblock som man byter helt och hållet. Samtidigt har driftsäkerheten gått upp.Framtiden lovar elektronik som avlastar föraren ännu mer.


Nu är det dags att ladda, och det intelligenta navigationssystemet visar var laddstationer finns. Funktionen kräver abonnemang från biltillverkaren, men gratisalternativ finns för Iphone och Android.

Blir vägtåget en realitet kommer en förare att kunna koppla in sig i tåget i Stockholm och sedan kunna sitta och läsa tidnigen, titta på tv och ta en kopp kaffe, tills det är dags att koppla bort sig ur tåget i Göteborg och köra vidare till slutdestinationen manuellt. Detta lovar stora besparingar i bränsleåtgång.

Och titta bara vad Google gör med sin självstyrande bil. Den har nu kört 8 700 mil i Kalifornien och det var först när en människa tog över som den orsakade skador. Vi når snart vändpunkten när maskinerna är mer tillförlitliga än människorna.