Under mitten och slutet av 1970-talet kämpade processorutvecklarna för att få fram en kraftfull och prisvärd 16-bitarsarkitektur. Intel vann snabbt mark med sin modell 8086 som släpptes 1977. För att erbjuda ett attraktivt alternativ krävdes att konkurrenterna halade fram något exceptionellt ur bakfickan. Motorola lyckades genom att gå direkt till 32 bitar.

Tvekade att se bakåt
1979 presenterade Motorola sin MC68000, en kraftig och lättprogrammerad hybridprocessor på 16/32 bitar. Tanken var att 68000 skulle vara ett högpresterande syskon till åttabitarsprocessorn 6800, utan någon bakåtkompatibilitet. Men i slutändan valde Motorola ändå att behålla ett läge som gjorde att processorn också fungerade med äldre hårdvara.
68000 tog snabbt plats i högpresterande system från bland annat HP, Sun och Sgi, och därefter även i persondatorer när tillverkningen blev billigare.
Utvecklingen gjorde snabbt 68000 föråldrad i stationära datorer, men processorn levde desto längre i inbäddade system. Arkitekturen används faktiskt än i dag, mer än 30 år senare.

Något alla kanske inte känner till är att en specialbyggd strålningstålig version av 68000 användes för att övervaka förbränningssystemet i Nasas rymdfärjor.
                                                                                       Bild: Nasa

Fakta

Lansering: 1979. Antal bitar: 16/32. Kretsdesign: Cisc.
Hastighet: 4–20 megahertz.
Effektförbrukning: 1,35 watt med hmos-teknik. 0,13-0,38 watt med cmos-teknik.

Internt har Motorola 68000 data- och adressregister i 32 bitar. Externt är databussen på 16 bitar och adressbussen på 24 bitar, vilket begränsar det adresserbara minnet till 16 mb. 1984 kom Motorolas första 32-bitarsmodell 68020.