Jörgen Städje har skrivit om it och teknik sedan tidigt 90-tal och hans reportage från alla möjliga och omöjliga platser är oerhört uppskattade av TechWorlds läsare. Förutom rent beröm kan vi också konstatera att Jörgens texter drar igång intensiva diskussioner av ett slag som vi vanligtvis inte ser på TechWorld. Allt från huruvida utomjordingar redan besökt oss till hur vi undviker jordens undergång.

Läs också: Jörgen Städjes kabinett - unika reportage och blogg om it och teknik

Hur känns det att dina texter nu samlas i en egen Teknikaliteter?

- Det är något jag sett fram emot länge och något jag är oerhört tacksam mot Techworld och IDG för. Det känns som att jag spenderat halva livet med att samla in kunskaper av varierande värde och nu får jag äntligen visa att jag har dem.

Jag har givetvis noterat att läsarna kommenterat mina artiklar på ett positivt sätt och att de värderar djupgående, ultratekniska reportage före korta, ytliga snuttar. Naturligtvis blir en tekniker inte tillfredsställd av pseudonyheter om chefer som byter jobb, eller det eviga tjatet om vilket företag som stämt vilket den här veckan. Det ska vara stenhård teknik. Det ska grävas på djupet i ett kärnkraftverk, det ska knipsas optofiber, fotograferas genom mikroskop eller eldas ånglok om de ska bli nöjda.

Det är bra och det är riktigt och betyder att det ännu finns kunskapare som inte nöjer sig med översiktligt skräp. Så länge det finns sådana, finns det hopp om att hård kunskap ändå har något värde (något man knappt kan tro när man läser dags- och veckopressen).

Vad har jag själv för anledning att hålla på och utforska saker? Förmodligen är jag mer än lovligt nyfiken, men anledningen till att jag skriver som jag gör är att jag faktiskt själv vill förstå hur saker och ting fungerar. Då är det bästa sättet att hugga en tekniker och sätta denne på en stol och be honom rita kopplingsschema på hela apparaten, fusionsreaktor, stridsflygplan, ubåt, stirlingmotor eller vad det nu kan vara. Jag känner att jag bara kan skriva bra om det jag själv förstår helt och hållet.

Du har ju skrivit väldigt många reportage och besökt många platser, vilket eller vilka är dina egna favoritreportage?

- Det första verkligt stora, genomarbetade reportaget jag gjort var det om datorsystemet i stridsflygplanet Gripen. Saab var väldigt snälla som berättade i stort sett allt om systemet (kanske?) om dess fallback-lägen, olika uppsättningar elgeneratorer och den då helt unika datastaven som användes till att överföra färdplanen till flygplanet utan ytterligare manuellt arbete. Idag skulle vi kanske använda en USB-pinne men 2001 var datastaven helt unik. Inga amerikanska flygplan hade lika avancerade möjligheter då, utan piloterna var tvungna att överföra färdplanen till flight computer manuellt före start, sittande i flygplanet, på startbanan, med risk för beskjutning.


Jörgen Städje vid världens största antenn i Puerto Rico.

Senare följde jag upp detta med en artikel om Gripens motor, Reaktionsmotor 12. Volvo Aero sträckte sig förmodligen precis så långt som sekretessen tillät och släppte mig väldigt nära motorn. Jag fick ritningar och allt och var särskilt imponerad av den mekaniska bränslekalkylatorn, alltså den mekaniska dator som sitter utanpå motorn och kan beräkna bränslemängden vid olika gaspådrag. Den finns där för att ta över om de båda processorerna i den datoriserade FADECen skulle gå sönder. Tänk dig, en mekanisk dator i ett högmodernt stridsflygplan. Men den drar ingen ström, den kan aldrig krascha och den tål hur många G som helst.

Om jag nu ska utse ett absolut favoritreportage framför alla andra, så måste det ändå vara besöket på Science Museum i London, i kombination med kryptoanstalten Bletchley Park strax utanför samma stad. Jag åkte dit 2002, när Charles Babbages Difference Engine II nyligen var färdigställd, med skrivare och allt. Och jag fick veva den. Det var en märklig känsla att plötsligt förstå att Babbage hade tänkt alldeles rätt för 100 år sedan.

Det brittiska dekrypteringsarbetet under andra världskriget var oerhört imponerande. Över 10.000 dedikerade människor jobbade på Bletchley Park och knäckte tyska chiffer. Förmodligen förkortade deras arbete kriget med flera år. Churchill var oerhört tacksam för ”ultra” som var kodnamnet på informationen därifrån och kallade medarbetarna för ”gässen som lade guldägg, men aldrig kacklade”. Storheter som Alan Turing jobbade där och lade grunden till vår tids datorteknik. Den första elektroniska datorn Colossus byggdes också där och jag fick äran att fastna med fingrarna i printern.

Vad har Jörgen Städje på gång i framtiden? Vilket är ditt drömreportage?

- Jag önskar, som alla andra, att världen kommer ur den ekonomiska krisen, så att jag kan få råd att börja göra de verkligt tunga reportagen. Dessa kräver tyvärr resor utanför Sverige. Just nu är det lite torrsim. Därute finns en hel värld att beta av, för att nu bli filosofisk. Jag har naturligtvis ett antal drömmar.

En är att få återvända till CERN i Schweiz och skriva riktigt ingående om higgsbosonen, den partikel som förmodligen är orsaken till att allting väger något. Den är förmedlaren av massan i universum, helt enkelt. Det rör sig om en fysikalisk upptäckt av gigantiska mått.

En annan partikel som är intressant är neutrinon, som är otroligt svår att detektera. Det pysslar de med vid det kilometerstora ”teleskopet” IceCube som är beläget mitt på Sydpolen. De har ett hotell där också, med biljardbord och grejor. Teleskopet består av flera tusen fotodetektorer som sänkts ned i den ständigt mörka isen, som ser de svaga ljusblixtar som uppstår då en neutrino någon sällsynt gång kolliderar med en vattenmolekyl. Dessutom ser det nu ut som om neutriner kan färdas fortare än ljuset. Bara det är intressant.

Ytterligare ett drömreportage skulle vara att få åka till bergsplatån Paranal i Chile och göra en grundlig genomgång av de fyra 8,2-meters Very Large Telescopes som står där. Särskilt skulle jag vilja gå under jorden och titta på de optiska länkarna mellan teleskopen där forskarna kan göra interferometri och koppla ihop teleskopen till ett enda, kallat Very Large Telescope Interferometer (VLTI).

På Svalbard har de en massa spännande saker, ett ESA-radioteleskop och en forskningsstation, för att nu inte tala om Svalbard Global Seed Vault.

För att nu inte heller tala om neutrinodetektorn Super Kamiokande i Japan och den supraledande kraftledningen i Sydkorea. Maglevtåget i Tyskland? En oljeborrplattform i Nordsjön? Gravitationsforskning? Vill du läsa om det? Det finns massor av häftiga grejor kvar att besöka.

BESTÄLL: Ditt eget exemplar av Teknikaliteter här!