Kommunala chefer har börjat köpa surfplattor till sina anställda. Varför? Behövs plattorna för att kunna stila för kollegerna i den privata sektorn? Så de kan boka nästa möte med en elegant duttning med lillfingret?
Surfplattan har en väldigt allvarlig nackdel. Den är undermålig att skriva text på. Den är fantastisk för att peka och dra och knipa i bilder och dutta på ikoner, men praktiskt volymarbete innebär, får man åtminstone hoppas, att mata in text med tangentbord.
Visst, en dag kommer talförståelse nå en sådan mognadsgrad att den inte bara gör oss irriterade, men för tillfället är det tangentbord som gäller.
Tangentbordstestare är väldigt noga med slaglängd, tangentens motstånd och känslan vid anslaget. Den som skriver mycket inser vikten av detta.
Men vips kommer en nymodighet utan tangentbord och plötsligt verkar alla acceptera ett tangentbord på en hård bildskärm. Man kan dutta några tecken med ett finger, för touch-metoden är det inte fråga om.
Då sägs det att man ju kan köpa ett löst tangentbord och koppla till plattan. Men har du sett någon sitta med en platta i knäet och ett löst tangentbord därtill och försöka mata in en längre text? Knappast. Hela konceptet faller.
Troligen är det av samma anledning som de flesta företag anser att Windows 8 är onödigt. Det är jättefint vid demonstrationer, peta på en ikon så händer en massa saker. Men så fort det kommer till praktiskt kontorsarbete stänger man av alla framhoppande gem och överflödiga knappar på tangentbordet.
Moderna kontorsprogram har hundratals funktioner som man inte använder. Jag läste en utredning en gång om att en vanlig kontorsarbetare använder 5–10 procent av programmens egenskaper. Något litet fåtal specialarbetare har faktiskt behov av textlayout, bildbehandling eller 3d-hantering, men de allra flesta torde vara helt beroende av ett tangentbord.
Låt mig nämna min egen början i datorvärlden: Jag körde Wordstar på en hembyggd CP/M-dator. Wordstar kunde, på en 6 megahertzprocessor, utan att jag blev nervös av väntetiderna, ta emot en text, spaltsätta, lagra, stavningskontrollera och skriva ut den. Detsamma kan Office 2010 och Libreoffice, men det tar tusen gånger så mycket utrymme på disken.
Höjden av effektivt datorutnyttjande måste ändå vara flygledningen på Arlanda som under 1990-talet körde hela det kritiska systemet på en Datasaab Censor 932, en maskin med kraft som en snabbare pc. Den kunde förse 30 radarskärmar med realtidsdata, beräkna farliga situationer i luften samt slot-tider för ankommande flyg, i ständig kontakt med Eurocontrol.
Och dessutom ska nu surfplattan in i förskolan. Kungsbacka kommun köper in 2100 plattor till skolor och förskolor. Utvecklingsledaren öser på:
– Det handlar om ett multimedialt lärande. Det finns fantastiska möjligheter för barnen att jobba med exempelvis bild i pekplattan. De kan bland annat gå ut dokumentera saker i naturen och samtidigt ha tillgång till internet.
Och hej och hå och kladda in plattan med sylt och tappa den i en dagvattenbrunn. Lär ungarna stava som folk i stället, och att inte svära åt lärarna och att vråla mindre. Lärarna i förskolan får tyvärr hörselskador.
Vad kommer härnäst? Ska ungarna få mobiltelefoner också, som de kan sitta och spela fåniga spel på?
Tummen ned: