Estland under attack

Estland befinner sig ute på en gren av internet. Det är tur, för under attacken 2007 kunde man klippa av sig från världen utan att skada sig själv eller någon omkring. Viktiga bankkunder kunde nå estniska bankservrar i Helsingfors. Estland skyddades av omfattande filtrering i Finland.

Planer på att flytta monumentet hade funnits redan under vintern 2006, men det fanns ingen särskild tidtabell, och motståndarsidan hade laddat upp. Säkerhetsfolk hade förväntat sig cyberattacker och till en början var man förvånad över att inga attacker kom den 26:e april, dagen då monumentet verkligen flyttades och gatustrider bröt ut.

I mitten av april spreds falska uppgifter om att kursen för den estniska valutan skulle falla och att de estniska ryssarna borde växla sina kroon mot euro. Kursen förblev stadig och många kände sig lurade. Säkerhetsfolket gruvade sig.

Som tur var hade Cert-EE, Computer emergency response team Estland, bildats bara en kort tid innan allt det här.

Ingen intern revolt
Vi åkte till Tallin och satte oss ned med Anto Veldre, säkerhetsexpert vid Cert-EE, en del av Riigi Infosüsteemi Amet (Statliga byrån för informationssystem), för att ta reda på vad som verkligen hände. Det var aldrig någon på Cert-EE som trodde att det rörde sig om en intern cyberrevolt iscensatt av missbelåtna ester.

– Finnar och ester är inte särskilt pratsamma. Vi tycker om att sitta hemma och läsa en bok och går inte gärna ut på gatorna och diskuterar. Internet passar vårt kynne väldigt bra, säger han.

– Estland är inte en nod på internet, utan ett löv i utkanten. Vi får vår trafik via Finland och Sverige. Om någon vill störa ett land som är tungt internetberoende som Estland, ute i kanten av internet, går det, som vi såg år 2007, väldigt bra.

I början av 1990-talet ändrades allt i landet. Ryssarna hade alla register på papper och de tog med sig sina stordatorer när de åkte. Bankerna var huvudsakligen pappersbaserade.

Säkerhetsexperten Anto Veldre och avdelningschefen Hillar Aarelaid jobbar tätt tillsammans för att upptäcka hot mot Estland.

Började från början
– 1995 var vi tvungna att bygga upp hela landet från ingenting. Det fanns inga ärvda system och inga investeringar att skydda. Alla statliga och finansiella system fick skapas från grunden. Ingen var rädd, utan man skapade nytt med moderna medel, vilket gjorde att portaler och databaser gjordes fullvärdiga på en gång. När internet började bli vanligt i hemmen runt år 2000 var regeringens och bankernas funktioner redan mogna.

Den ryska befolkningen hade alltid hållit ceremonier vid bronssoldaten ”Monumentet över Tallinns befriare” i centrala Tallinn, som hade samband med andra världskriget och den sovjetiska inställningen till det kriget. Statyn hade nästan blivit en helig plats för kommunisterna. Från år 2001 började folksamlingarna där bli allt större och allt mer högljudda. Ryska flaggor och sovjetslogans blev allt vanligare.

För esterna betydde det här först ingenting, men diskussionerna började om huruvida det var rätt. Man kunde se en farlig, exponentiell ökning.

I april hade myndigheterna beslutat att flytta statyn till en kyrkogård utanför staden, och spärrat av området runt den för att genomföra arkeologiska utgrävningar och själva flytten, men en sak var klar: Den nionde maj skulle ryssarna vilja ta över platsen eftersom det var deras frihetsdag, andra världskrigets avslutning. Om området fortfarande var avspärrat då skulle ryssarna bli arga.

Anto Veldre jobbar med känselspröten ute på internet. Vilka hot är aktiva just nu? Vad kan man göra för att avvärja dem?

Informell diskussion
2006 var Cert-EE mer att beteckna som en informell klubb än något annat. Man diskuterade med sina kompisar på restauranger och i bastun. Men 2007 blev läget plötsligt allvarligare. Anto Veldre är väldigt duktig på att känna av omgivningen:

– Vid denna tid var jag informationssäkerhetschef på dåvarande Danske Bank. Mitt arbete var bland annat att undersöka nyhetsflödet. Klockan 8 på morgonen den 26:e kände jag att ”I dag händer det!” Klockan 14 tog jag videokamera och stativ och gick till statyn. Konfrontationen började strax efter 21.00 och jag hann precis sätta mig i säkerhet. Upproret som följde har alla sett på tv. Butiker plundrades och många arresterades. Om någon skulle påstå att det var oväntat, så har de fel. De kunde bara inte analysera läget.

– Vi säkerhetsfolk var oroliga. Skulle det här slå över i den virtuella världen? Jag kan inte rättfärdiga min känsla, men jag kände att jag behövde tala med ett antal nyckelpersoner. Den 27:e var det ganska lugnt, men så började cyberattackerna den 28:e. Därefter hade vi attacker i två veckor, fram till den nionde maj.

28–30 april genomförde den ryska befolkning en ohörsamhetskampanj klockan 12 varje dag. Man sölade med sina bilar runt staden, hindrade lokaltrafiken, tutade och viftade med ryska flaggor. Det var oerhört skrämmande och organiserat av någon som kände till psykologisk krigföring. Men hur kommunicerade de inblandade? Det finns bevis i form av sparade skärmbilder för att ryskspråkiga bbs:er och forum placerade utanför Estland var delaktiga.