Det är mycket snack om trådlös el nu för tiden. Jag tror inte en sekund på den idén. Inte för att man inte kan överföra energi med radiovågor, det gör man med rfid-kretsar till exempel, men då är det inga stora mängder det handlar om. Och inga stora avstånd heller.
Att överföra energi från en stor spole till en annan, till exempel tvärs över ett rum, är helt dödfött. Förlusterna skulle bli ofantliga. Jag har sett exempel på företag som vill hänga en spole på väggen som en tavla och sedan ska man ha mottagarspolen i locket på sin bärbara dator. Det är ren bluff. Verkningsgraden kommer att bli kriminellt låg.
Luft är inte bra för att överföra magnetfält. Järn är mycket bättre. Varför lindar man annars transformatorer som man gör, noggrant och tätt och inuti en omslutande järnkärna?
En typiskt bra applikation för trådlös el är laddning av eltandborstar. Man kan ställa tandborsten i en hållare så att den hamnar precis ovanpå sändarspolen. På några millimeters avstånd och med små effekter fungerar det bra. Om man vill ladda mobiltelefoner på det sättet måste de ligga direkt på sändarspolen, annars blir verkningsgraden för låg. Ska man ladda elbilar på samma sätt måste spolen föras upp under bilen med någon mekanism för att komma tillräckligt nära. Jag har svårt att tänka mig en motorväg som överför trådlös el till bilarna.
Laddar man tandborsten genom att överföra strömmen som ett 50 hertz magnetfält är det inga större problem, men så fort man vill gå upp i frekvens, vilket man måste för att få upp verkningsgraden, stöter man på ett nytt problem: emc, elektromagnetiska störningar.
Överföringen fungerar som en radiosändare och en sådan måste som bekant sända på en frekvens. Det blir runt omkring kortvågen. Får man det för frekvensmyndigheterna? Nej.
Hur de som säger sig kunna överföra trådlös el på långa avstånd ska ta sig runt EMC-kraven är för mig omöjligt att förstå.
Så fort det blir tal om trådlös ström halar man fram gamle sprakaren Nikola Tesla, som i slutet av 1800-talet trodde sig kunna skicka ström över hela världen trådlöst. Men det hade han inte. Hans förtjänst är att han utvecklade växelströmstekniken och att han uppfann den resonanta högspänningstransformatorn, teslaspolen. Men hans idéer om att ställa upp torn här och där och utnyttja planetens inneboende energi är bara pseudovetenskap. Tesla trodde även att han hade uppfunnit ett supervapen, och att han hade fångat upp signaler från utomjordisk intelligens. Men det tror inte jag.
Att skicka ned solenergi som mikrovågor från satellit är ett annat förslag jag också har svårt att tro på. Förlusterna på vägen måste bli otroliga. En mikrovågsstråle kan aldrig bli smal och rak som en laserstråle. Och får man upp hög energitäthet på marken och strålen börjar vandra iväg bort från antennen på grund av något tekniskt fel, hur många blir grillade innan man hinner få stopp på det?
De som tror på det här menar att energitätheten på jorden bara ska bli en fjärdedel av solstrålningen. Då borde det vara effektivare med solceller, och då slipper man dessutom skicka upp en dyrbar satellit.
En helt vanlig kopparledare har 100 procents verkningsgrad. Tyvärr får vi nog lita till den även i framtiden.
- Standardbristen på minneskort är närmast pinsam. Det finns sd, xd, cf, memory stick och micro, och dessutom olika generationer. Det är lätt att bli inlåst. När kommer en digitalkamera för vanlig usb-pinne?
- Mobiltelefonerna blir allt mer märkesspecifika. Man ska dra, man ska vifta, man ska peta. Det kan bli mycket farligt i en nödsituation. Hur ska en stressad Android-användare kunna ringa ett nödsamtal på en annan telefontyp, som han knappt förstår sig på?
