System Center-skolan lektion 3: SCDPM, SCAC, SCEP och SCCM

App Controller är en webbaserad portal där man kan hantera virtuella maskiner och applikationer både lokalt och i Azure.



Vi använder App Controller för att skapa en ny virtuell maskin i vårt lokala kluster.



Data Protection Manager används för säkerhetskopiering. Här väljer vi vad som ska ingå i ett nytt backupjobb.

System Center App Controller 2012

AC gör sin debut i produktsviten System Center 2012. Den har i dag en ganska kraftigt överlappande funktion med Virtual Machine Manager 2012 (SCVMM), båda produkterna används för att hantera virtuella miljöer och vid första anblicken kan man tro att AC endast är en webbportal för SCVMM. Men de två produkterna har lite olika användningsområden redan i dag, och vi anar en ännu större skillnad mellan dem i framtida versioner.

AC, till skillnad från SCVMM, är mer fokuserad på att hantera de övre skikten i en virtuell lösning, det vill säga hantering av vm:ar och tjänstemallar både lokalt och i molnet. Du kan inte hantera värdservrar, virtuella nätverk eller lagringsytor med AC.

Lite extra vackert
Det första som möter oss när vi loggar in i AC är en snygg översikt som visar status på samtliga tjänster och vm:ar. AC är helt byggt i Silverlight och ser därmed lite extra vackert ut.

Vi registrerar en SCVMM 2012-server i AC och ser direkt de vm:ar som körs i de privata moln som vi har behörighet att se vm:ar i. Vi kan också skapa nya vm:ar och tjänstemallar, alltså en samling vm:ar som tillsammans utgör en komplett applikation.

En annan skillnad gentemot SCVMM är att man i AC kan registrera ett konto i Azure och därmed få möjlighet att skapa vm:ar i Microsofts molntjänst. Även om det inte fungerar i dag antar vi att det i framtiden blir möjligt att flytta en vm under full drift från det lokala datacentret till Azure. Det här kräver dock en mer utvecklad Hyper-V och det finns mycket riktigt just en sådan ny funktion i Hyper-V 3.0 i Windows Server 8.

Vi kan också se de resurser som finns i biblioteket i SCVMM och kan se status på de jobb som utförs via SCVMM.

Inte bara elegant portal
AC är alltså mer än bara en elegant webbportal för SCVMM. Snarare bör man se AC som den länk som binder samman lokal och extern molnig infrastruktur. Microsoft har dessutom meddelat att man i en framtida version av AC förutom Azure också kommer att kunna knyta an till externa moln som drivs av Microsofts partners samt använda sig av Azure Appliance, det vill säga den lösning som Microsoft erbjuder till mycket stora företag som vill köra en ”intern” Azure baserat på det speciella operativsystem som Azure är byggt med, en specialiserad version av Windows Server 2008 R2.

Endpoint Protection administreras via SCCM. Det finns flera olika inställningar att göra för klienterna.



Data Protection Manager kan förstås också återställa data. Här genomför vi en återläsning av en SQL-databas.



Endpoint Protection efter att det installerats på klienten. De inställningar vi gjort centralt kan inte ändras av användaren.

System Center Endpoint Protection 2012

Sedan september 2009 har Microsoft erbjudit en gratis virusskyddsprodukt kallad Security Essentials. Samma klient har nu justerats något och infogats i System Center-familjen under namnet Endpoint Protection (EP).

Själva produkten är alltså inte särskilt ny, och den innehåller heller inga egentliga nyheter i sig. Den utan tvekan största nyheten är hur man administrerar produkten. EP har byggts in som en naturlig del av System Center Configuration Manager, och det är via SCCM man installerar och administrerar EP. I tidigare versioner, då produkten var en del av i Forefront-familjen, användes en separat serverprodukt för administrationen, men det har alltså ändrats helt nu.

Laddar själv ner signaturer
Det är enkelt att väcka liv i EP via SCCM och det känns som en naturlig och bra produkt för att hantera EP. Nya virusdefinitioner publiceras regelbundet av Microsoft och EP laddar själv ner de senaste signaturerna.

Vi kan däremot inte bortse från att SCCM är en mycket omfattande produkt. Även om samtliga produkter ingår i samma licens och man därmed har rätt att köra SCCM för att få fart på EP kan det vara en hög tröskel att ta sig över för att få en virusskyddsfunktion på plats. Du har förstås också valet att installera EP lokalt på varje klient, men då får du ingen central administration, vilket troligen inte är ett realistiskt alternativ för de flesta företag.

Klart på 10–15 minuter
EP kräver alltså i praktiken att man installerar och använder SCCM, men det är inte alls svårt att komma igång. Utan någon egentlig kunskap om SCCM lyckades vi på bara 10–15 minuter klura ut hur man använder EP i SCCM och fick fart på EP på en av de servrar vi hade inventerat med SCCM.

När EP väl är på plats verkar det fungera väl och alla de sedvanliga inställningarna finns där, till exempel schemaläggning av kompletta genomsökningar av datorn och exkludering av kontroll av vissa filtyper eller processer.

En bra funktion är att virussignaturer fortsätter att uppdateras även om användaren är ute på resande fot – de hämtas direkt från Microsoft så fort användaren etablerar en internetförbindelse.