Jättedatorerna försvann
De glada dagarna under Sing-Sing ändades 1997 och de flesta jättedatorer fick slutförvaras på annat håll. Den nya hallen i före detta Brandlaboratoriet hade bara plats för nyare, modernare servrar. Efter 1995 kan man säga att Stackens hela kraft gått åt till att inreda nya datorhallar.

Stackpointer, Stackens informationsblad till medlemmarna, har givits ut sedan 1978, men har för närvarande tagit en vilopaus. Undertecknads enda egentliga bidrag till tidningen var när jag undersökte hela terminalnätverket på KTH med utringande modem och alltihop och publicerade en fullständig nätverkskarta år 1983. Det gillades inte av de systemansvariga på datamaskincentralen QZ som i väldigt skarpa ordalag talade för mig att jag inte skulle göra om det.

Möte varje torsdag
För närvarande huserar föreningen i ett skyddsrum på Osquldas väg 6 på KTH och har fortfarande möte varje torsdagskväll. Det är en hemtrevlig lokal med död papegoja i bur och travar av servrar staplade på borden. Föreningen har i dag 250 medlemmar och tillvaron har numera lugnat ned sig efter den hektiska tiden av datorhallsbyggen.


Nuvarande ordföranden Stefan Berggren och entusiasten Stellan Lagerström i serverhallen i skyddsrummet på Osquldas väg 6.

– I dag behöver man inte särskilt stora datorer och folk har egna datorer innan de blir medlemmar i Stacken. Numera har vi sju rackskåp med blandade maskiner, hela vägen från 1990-talet fram till det mest moderna, vanliga x86-servrar. Vi har blivit infrastrukturentusiaster! säger ordföranden Stefan Berggren.

Kan man påstå att det är den bärbara datorn, trådlösa nät och internet som gjort Stackens ursprungliga intentioner lite ... ähum ... otidsenliga?

– Jo. I dag behöver man inte så mycket infrastruktur, bara man har anslutning till nätet någonstans. Stacken driftar webb- och e-postservrar till andra föreningar och kårsektioner och på så sätt är vi en mini-isp internt på KTH.

– Men samtidigt är vi en social klubb. Vi har diskuterat vägar att locka nya medlemmar till Stacken utan att råka göra om den till en spelförening och hoppas att folk ska dras till Stacken för att få en chans att lära sig sådant som de aldrig rört förut, alla möjliga olika versioner av BSD, Linux, Solaris, olika applikationer och arkitekturer. Det är otroligt lärorikt.

Undertecknad känner det som en ära att ha fått vara med och bidra till Stackens utveckling, om än bara lite, en plåtbit här, en lödning där ...

Fakta

Stacken är en datorförening för studerande och anställda på KTH. Föreningens ändamål är att ge teknologer friare möjligheter att utveckla sitt datorintresse än skolans ordinarie datorundervisning medger.

Stacken har sedan skapelsen 1978 drivits av en omättlig hunger på maskinvara och en väldig förmåga att bygga datorhallar och skriva nyttig programvara.

1991 gjorde sig Litauen fritt från Sovjetunionen och de andra baltstaterna följde snabbt efter. När Stacken fick insikt i misären bara 40 mil från Sveriges kust föddes idén med en egen containeraffär. Stacken skickade Vax:ar och terminaler till universiteten i Riga och Tallinn, installerade dem och ordnade med internetförbindelse till KTH, en av de första linorna till det forna östblocket.

Några Vax 11/785 och 750 gick till Radio- och systemvetenskapliga fakulteten och VAX 11/785 till Institutionen för elkraft och energiteknik vid Rigas tekniska högskola, och en 2 megabit per sekund-radiolänk till Matematiska institutionen vid Lettlands universitet, som också fick ett antal Sun 3/50 arbetsstationer.

Stackens webbplats:

Föreningstidningen Stackpointer i pdf: Historien om skärmeditorn Amis:

Baltikumprojekten (pdf):

Undertecknads första nätverkskarta: Intervjuer utförda av Tekniska Museet i samband med dokumentationsprojektet ”Från matematikmaskin till IT” (pdf):