Året var 1988 och Strider hade ett problem. Ett första exemplar av Commodore 64-spelet ”The Last Ninja 2” hade precis landat i datorbutiken i Malmö där han arbetade extra efter skolan. Strider hade en sällsynt chans att bli först ut på skolgårdarna med en knäckt version av ett spel som alla ville ha.



Gollum måste få spelet

För att lyckas med det behövde han få över spelet till vännen Gollum. Han var en cracker, med uppgift att plocka bort kopieringsskydden på de spel som Strider försåg honom med. Men Gollum bodde i Ronneby, och att skicka spelet med posten dög inte. Då skulle det inte komma fram förrän dagen efter, vilket skulle ge andra grupper tid att hinna före.

Lösningen på problemet var lika enkel som genial. Ett par chokladkakor räckte för att övertala konduktören vid Malmö tågstation att hjälpa till. Strider gav honom ”The Last Ninja”-kassetten i Malmö. När tåget anlände i Ronneby stod Gollum på stationen och väntade. Ett par timmar senare var spelet knäckt, signerat med ett Fairlight-intro och redo att spridas över världen.

– Det var hemligheten, en tågkonduktör. Det är det inte många som känner till i dag, säger Pontus “Bacchus” Berg. Han skrattar när han berättar historien. Det är nu 25 år senare och vi dricker kaffe vid Slussen i Stockholm.


Demoskapande på äldre maskiner, som Commodore 64, handlar om att med snillrik programmering krama ut det mesta ur den begränsade hårdvaran.

Har du någonsin ägt en Commodore 64? Då vet du redan att Fairlight är en av världens mest legendariska piratgrupper.

Under sin 25 år långa historia har gruppen knäckt och spridit hundratals datorspel, från 1980-talets Commodore 64-kasetter via Amiga och Super Nintendo till dagens påkostade pc-produktioner.

Fairlight grundades av Tony “Strider” Krvaric i Malmö år 1987. Det var långt innan internet blev vardagsmat, och myten om gruppen odlades på bbs:er, demopartyn och skolgårdar.


Pontus ”Bacchus” Berg och Magnus ”Pantaloon” Sjöberg är medlemmar i den legendariska demo- och warez-gruppen Fairlight.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning

Fakta

En demo är ett programmerat konstverk som kombinerar bild och ljud i en visuellt imponerande demonstration. Huvudsyftet är att visa upp skaparens färdigheter i programmering.

Demoscenen har sina rötter i 80-talets cracking- och warez-kultur. Ofta signerades knäckta spel och program med ett animerat och musiksatt intro där knäckarnas namn visades upp. Med tiden utvecklades detta till en egen konstform, och demoscenen var född.

På demopartyn, ett slags föregångare till dagens spel- och datorfestivaler, träffades rivaliserande grupper och visade upp sina verk inför publik.

Tony ”Strider” Krvarics livsberättelse hör sannolikt till de mest udda i den svenska it-historien. Under 1980-talet insisterade han på att signera sina Fairlight-releaser med orden “kill a commie for your mommie”. Det var en tidig fingervisning om vart livet skulle föra honom.

År 1992 emigrerade han till USA och lämnade Fairlight. Han började arbeta politiskt och gjorde karriär inom det Republikanska partiet.
I dag är Tony Krvaric ordförande för Republikanerna i San Diego och vill inte bli förknippad med sin bakgrund på scenen.

“Efter att själv ha upplevt de katastrofala effekter som socialismen fört med sig till Sverige och Europa var han fast besluten att stå upp för de traditionella, konservativa värderingar som gjort Amerika så framstående”, sammanfattar partiets hemsida hans politiska hållning.

Man kan hävda att nutida fenomen som The Pirate Bay har rötterna i scengrupper som Fairlight. Men Pontus Berg har inte mycket till övers för dagens piratkultur. Det som var en tekniskt krävande hobby för entusiaster har ersatts av en själlös snyltarkultur, menar han.

– Den tekniska utmaningen i att knäcka ett spel har jag stor respekt för. Men det som sker i dag har jag väldigt svårt att försvara. Vilken idiot som helst kan rippa en film och ladda upp på Pirate Bay, som dessutom tjänar pengar på det. Det är inget annat än kommersiellt mord på de som faktiskt tillverkar grejerna, säger Pontus Berg.

Däremot pratar han gärna om de positiva effekter som demo- och warez-scenen fört med sig:

– Tillgången på demon och knäckta spel var enormt viktig för den tidiga hemdatorförsäljningen, säger Pontus Berg.
– Jag är långt ifrån den enda i Sverige som köpte en Commodore 64 för att mina polare hade bandspelare och spel. Visst tjänade spelföretagen mindre, men det såldes mängder av datorer.

Klart är att det går en rak linje från 1980-talets demo- och warez-grupper till dagens blomstrande skandinaviska datorspelsindustri. Svenska Digital Illusions och Starbreeze och finska Remedy är företag som omsätter hundratals miljoner kronor. Alla har grundats av personer med scenbakgrund.

– Man kan beskylla oss för att ha agerat i en juridisk gråzon. Men nationalekonomiskt tror jag tveklöst att det är ett jätteplus, säger Pontus Berg.
– Dessutom var det lärorikt. Som nyss fyllda 20 år hanterade jag en verksamhet på fyra kontinenter. Vilken managementkurs hade gett mig den möjligheten?

We are new (C 64)

Legoland 3 (C 64) Only one wish (pc)