Beredd på det värsta?

Förberedelser är fusk

Varför ville ni göra övningen?
– Övning ger färdighet. När en katastrof inträffar är man sällan beredd på vilken typ av kris det är. Det här var ett sätt att öva på något som vi i dag tar för självklart att det fungerar, men det kan klippas av lättare än man tror. Vi ville också se hur sårbara vi var. Vi hade inte förberett oss för övningen. Jag tror inte man ska förbereda sig. Man ska vara oförberedd för att se vad man behöver öva på, säger Jan-Olof Appel.

En allmän uppfattning är att det på något sätt är skamligt att delta i en katastrofövning. Har det inte gått för långt med hemlighetsmakeriet då?
– Det är ingen svaghet. Jag tycker snarare att det är en styrka om man kan visa på punkter där vi behöver bli bättre.

Ni fick alltså igång systemen, men du är inte nöjd?
– Man tycker ju att allt ska igång snabbt, men det är inte så enkelt. Sanningen är att jag inte visste hur fort allting borde gå. Det var ju första gången. It-enheten hade en del data med sig, men vi andra åkte iväg utan ta särskilt mycket med oss. It tog delar av den befintliga webbsidan och byggde en ny snabbt som attan.
Fanns det något som inte kunde genomföras?

– Nej, inte vad jag minns. Men efter övningen har vi skaffat en betydligt bättre speglingsmiljö. Hela miljön i hallen i kommunhuset är numera speglad till Sätterstrand. Det var en lärdom som it-avdelningen fick dra.

Om övningen hade fortsätt längre, så att de kommunanställda hade behövt återgå till arbetet i huset som inte längre fanns, då hade det varit knepigare?

– Då hade det definitivt varit knepigare. Vi använder huvudsakligen Microsofts program, men har också en del öppen källkodslösningar. Vi har visserligen en del webbaserade funktioner, men vi har inte för avsikt att genomföra det tvärs igenom. De anställda är fortfarande bundna vid sina datorer och brinner de upp så blir det svårt.

Katastrofen är nära. Giftmolnet närmar sig samtidigt som kommunhuset står i brand. Krisledningen evakuerar till Sätterstrand och telefonerna kopplas till Karlstad.




Närmare än så här kommer vi inte krisgruppen. Övningen tv-övervakades för senare genomgång.




Vad händer om vi släpper på lite mera gift? Skolorna ringer och är oroliga. De kommunanställda vill gå hem. Pallar de trycket?

Gav många lärdomar

Lyckades ni? Gick det bra?
– Vi fick igång en webbsida, fick med oss många lärdomar och fick bra respons från övningsledarna. Efteråt hade Coromatic en sittning där vi fick återmatning på det vi utfört. Vi fick både de bandade inspelningarna från det fejkade tv-teamet och övervakningsfilmerna från sambandscentralen och en del feedback på det. Det var mycket lärorikt. Vi kunde göra en del bedömningar själva och fick förbättringsförslag från Coromatic. Dessutom sammanställde vi ett dokument om vad som behöver förbättras, säger Jan-Olof Appel.
Han är också förvånad över vissa saker som övningen visade.

– Det hände saker vi inte hade förutsett. Människor beter sig på olika sätt i sådana här situationer. En del, som man inte trodde det om, tar ett kliv framåt och blir ledare, medan andra blir som yra höns. Människor som pekar med hela handen behövs. Jag fick styra upp vissa saker medan jag kunde släppa andra helt och hållet. Man intar olika roller. Sådant måste styras upp på ett sätt man inte gör till vardags.

Ska ni göra om det?
– Det tror jag säkert att vi kommer att göra, så småningom.

Kan du rekommendera andra att göra samma sak?
– Absolut!