Feindliche Flug im Anflug! Nu börjar det långsamt gå upp för oss: En film behöver inte komma från Hollywood och vara styrd och ställd av en enda studio och en enda kändisproducent. Alla kan vara med och bidra och det kan till och med bli en bättre film på det sättet. I alla fall blir den billigare.
Du har väl hört legenden? Under andra världskrigets sista skälvande ögonblick räddade nazisterna sitt hemliga rymdprogram undan förstörelse genom att fly till månens baksida. I största hemlighet har de där sedan dess byggt upp ett gigantiskt fort kallat Schwarze Sonne, med en jättearmada med flygande tefat – och rymdzeppelinare!
”Iron Sky” är inte någon stor, episk film, utan snarare ett småmysigt äventyr som tilltalar tekniker och steampunk-fantaster, fyllt med enorma kedjor, gigantiska kugghjul och skönt glödande elektronrör.
Förgöra för egen vinning
Utan att avslöja för mycket kan man direkt säga att bortsett från nazister står varken Sarah Palin eller Nordkorea särskilt högt i kurs hos manusförfattaren Johanna Sinisalo. Filmen genomsyras av mörka politiska undertoner, med anspelningar på Chaplins ”Diktatorn” och Kubricks ”Dr Strangelove”. Budskapet är snarlikt det i de filmerna: Det finns alltid en galning som vill förgöra mänskligheten för sin egen vinnings skull.
Filmen inleds rafflande: 2018 landar två ovetande amerikanska astronauter aningen för nära nazistfortet i sitt sökande efter helium-3 på månen. De hittar mer än de önskat sig, en hel tysk helium-3-fabrik. En blir genast skjuten av en månnazist med Luger och den andre tas till fånga.
Astronautens smartphone fångar den onde Doktor Richters intresse och han inser att de själva på månens baksida inte har kunnat utveckla något som ens kommer i närheten av telefonens processorkraft, och därmed kunna erövra jorden.
Meteorblitzkreig!
Tyvärr tar batterierna symptomatiskt slut under en kritisk demonstration och nazisterna måste genast ned till Jorden för att få tag i en ny. Batteriladdare på fem volt? Nej.
Månnazisterna börjar Meteorblitzkrieg mot Jorden i avsikt att upprätta sitt Vierte Reich, genom att släppa ned meteoriter på de stora städerna. När ufo:na i Siegfrid-flottan brakar fram mot jorden dundrar Wagnerinspirerad musik i salongen.
Alla jordiska folk känner sig tvingade att samarbeta för att fördriva ockupationsstyrkorna. Det enda land som väljer att hålla sig till avtal och inte osäkra vapnen är Finland. Filmen kan därför tolkas som ett fredsbudskap från en nation som blivit svårt sargad i tidigare krig mot samma regim.
”Iron Sky” är en mörk sci-fi-komedi som regisserats av finske Timo Vuorensola, med Wagnerlik musik av den slovenska gruppen Laibach. Filmen producerades av Blind Spot Pictures och Energia Productions i Tammerfors i Finland och av andra bolag i Australien (scener från månen) och Tyskland (scener från New York).
Budget var 7,5 miljoner euro, vilket gör filmen till en av de dyraste som någonsin gjorts i Finland, men med Hollywoodmått mätt är den förstås en lättviktare. Amerikanska storfilmer rör sig ofta med 10–20 gånger så stor budget.
Ville bygga fysiskt
Folket bakom ”Iron Sky” hade en målsättning: Allt som var mer än tio meter utanför huvudsceneriet skulle göras med datorgrafik, allting innanför skulle byggas fysiskt.
Finska Energia Productions stod för datorgrafiken. Det rörde sig om fler än 800 scener som utfördes av 20 effektprogrammerare på 8 månader. Ursprungligen hade man inte ett fullt fx-team på Energia, och bad därför helt enkelt de som följde nyheterna på filmens nyhetsbulletin ”Iron Sky Signal” att skicka in sitt cv.
Verksamheten baserades på 40 helt vanliga tower-pc som skänkts som bidrag av en datorbutik i Tammerfors. 24 av maskinerna beskrivs som ”kick-ass renderfarm computers”, fyr-kärniga Intel i7-maskiner med 16 gigabyte primärminne. De övriga 16 maskinerna användes som arbetsstationer på dagarna, men övergick till rendering på nätterna. Renderklustret hanterades av en övervakare kallad Renderpal.
