Fakta
Namn: Terje Lindholm.
Ålder: Närmar mig 50.
Bor: Hässelby.
Gör: Arbetar med lagringsprojekt på Kungliga Biblioteket.
Andra intressen: Nyvaknat intresse för paddling.
Bäst just nu: Allt.
Sämst just nu: Mörkrets återkomst.
Ser fram emot: Fler kul projekt på horisonten.


Hur kom det sig egentligen att du började jobba inom teknik och it?

– Min pappa var elektronikkonstruktör, som det hette på den tiden, så jag har alltid varit nära elektronik och teknik. Han var ganska tidig att gå in på den digitala sidan också, så det blev naturligt, it fanns omkring mig.Men jag var aldrig något whiz kid som satt och hemma och hackade. Visst, pappa tog hem lite Spectrum-grejer eftersom han jobbade mycket med Texas Instruments, men jag hade aldrig riktigt ro att sitta med det där.

I ärlighetens namn var det först en sommar vid 22–23 års ålder som jag verkligen fick upp ögonen för datorer. Jag hade inget jobb och började hjälpa pappa med att testa övervakningskort till nmt-systemet, så jag satt med en testbädd och testade tusentals sådana kort. Jag hade bara gått grundskola och visste inte mycket alls, men när man sitter där med all testutrustning lär man sig allt eftersom. Jag är ju nyfiken också. Jag lärde mig från grunden, helt enkelt.

Till den testbädden hade vi då ett system som styrde alla testerna. Systemet var Unix-baserat och det var så jag trillade in på Unix. Tillsammans med en annan kille började jag utveckla testsystemen för att de skulle fungera ännu bättre.

Gick du några utbildningar sedan, eller hur fortsatte din karriär?

– Jag är i princip självlärd. Jag är ingen teoretiker, utan jag lär mig av praktiken. När jag hade lärt mig Unix fick jag genom killen jag jobbade med kontakt med ett bolag som levererade ekonomiapplikationer som låg på Unix-system. Så jag började åka ut och installera terminaler, skrivare och sådant. Jag fungerade som konsult helt enkelt, och samtidigt lärde jag mig mer om Unix och drift. Sedan har det rullat på.

Vad är det som lockat dig med just it-branschen?

– Om jag tänker tillbaka är det just det att det alltid kommit nytt, det har alltid hänt något. Att jag jobbar i leverantörsledet och inte inom administration är för att jag hela tiden vill lära mig något nytt.
Från det att jag satt med den där testbädden har jag tänkt att en dator egentligen är jäkligt dum, den gör precis vad du säger åt den. Att bli överlistad av en dator är en utmaning jag bara ska lösa, annars är det jag som är dum. Allt ska gå att lösa, och den utmaningen har alltid varit en sporre.

Sedan har jag väl vad man skulle kalla en sjuk sida: Jag är aldrig nöjd med något bara för att det funkar. För det kanske funkar ännu bättre om man gör på ett visst vis. Jag försöker alltid hitta vägar att få saker att fungera bättre.

Från början var det mycket Unix, men sedan hoppade jag över på nätövervakning. Det var i början av 90-talet när internet kom och vi började koppla ihop ip:n med varandra. Vi har ju alltid haft ip i Unix-världen så jag kunde redan det. Jag blev anställd att jobba med nätövervakning, och på så sätt lärde jag mig nät också. Genom att hoppa runt på det sättet skapar man en ganska bra bredd. Det ledde i sin tur till att jag klarade av att arbeta med systemövervakning, och det är en stor utmaning då det innebär att man pratar med alla system.

Vilket är det häftigaste projektet du varit involverad i?

– Det största var med Ericsson där vi skulle sätta upp en global lösning, ”Follow the sun” kallade man det, där man skulle ha system i Stockholm, Dallas och Malaysia. Det skulle gå att flytta ärenden och larm mellan orterna. Alla system skulle integreras med varandra. Det pågick under nästan fem år. Där lärde jag mig väldigt mycket om processer, men också om hur människor fungerar och arbetar.

Jag har varit med i väldigt stora och roliga projekt. Jag sitter just nu med i ett projekt med Kungliga biblioteket för att hjälpa dem med hur de ska ta in och lagra den massiva mängd information de har krav på sig att spara. De ska ju lagra i princip allt som sänds och trycks. Sådana projekt tycker jag om för att man får vara med och arbeta och prata med utvecklarna och bolla tankar och idéer.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning