Tänk er botnät med en miljard telefoner

Läget börjar bli allvarligt. Ett nytt lager av datakraft börjar sprida sig genom alla befolkningsskikt, genom hela världen, i de rikaste länderna såväl som i de allra fattigaste: den smarta telefonen. Datakraft som väldigt få förstår den faktiska nyttan med, ännu färre förstår farorna med och de allra flesta bara använder till roliga spel, helt omedvetna om den sekundära, dolda roll deras miniatyrdator kan spela. Väldigt få vet hur den fungerar och ännu färre vet hur man motar Olle i grind, alltså upptäcker säkerhetshot och blir av med de hot man redan skaffat sig.

De moderna telefonerna är som en utspridd superdator som genom de nya snabba lte-näten kan delta i skadliga botnät och dessutom lura och hota användaren eller användas i politiskt syfte. Det vet befolkningen inte om, men de som vill använda kraften för illvilliga ändamål är mycket medvetna om det.

Trenden är redan uppenbar vad gäller persondatorer. Massiva botnät används för att sprida reklammeddelanden och ddos-attacker mot organisationer och länder som misshagar hackergrupper, maffia eller totalitära regimer.

De smarta telefonerna är en miljard enheter som ligger vidöppna och väntar på att få nyttja sin datakraft till att sprida elände på internet. Botnäten kräver massor med datakraft och det är bara att ta för sig. Man kan inte söka upp enskilda telefoner som ddos:ar och stänga av dem, och inte heller kan man slå av hela nätet – det är en samhällsviktig funktion.

När samhället blivit helt beroende av de smarta mobilerna (och det blir vi mycket snart) för banktransaktioner, direktbetalningar, meddelandeöverföring, röstkommunikation, tidnings- och bokläsning, skolarbete, biljettbokning och -verifikation, kommunikation med myndigheter, nödanrop, dörröppning, navigation och så vidare, och detta en dag blockeras för att någon planterat trojaner i telefonerna och bestämmer sig för att hålla landet gisslan för att få ut pengar, klyvbart material eller politiska eftergifter, då står vi handfallna. Hela vårt samhälle stoppas. Det är att jämföra med det stora elavbrottet i Indien i slutet av juli i år. När Vattenfall råkat göra 700 abonnenter utan el i Sverige blir folk sura och radion tar upp det som en nyhet. I Indien blev 600 000 000 människor utan el, vilket berodde på ett "don't care". De indiska delstaterna hade redan tidigare drabbats av avbrott och fått reda på att de måste minska sin förbrukning, men brydde sig inte om det.

Samhället borde göra något radikalt åt det innan läget blir allvarligt, och inte bara lappa hålen efteråt, som brukligt är i Sverige. Man kunde till exempel utlysa priser till de som skriver nyttiga appar och likaledes stora pengar till de som hittar skadeprogram och hot. Det ska inte vara en forskarsak, som i dag, utan föremål för skolundervisning.

Men naturligtvis hjälper det inte, om inte samtidigt lämplig myndighet ställer upp med resurser för att ta hand om dem som skriver och sprider skadlig kod, och visar upp för världen vad man gjort och vilket genomslaget blev. I dag är detta mycket ovanligt, och om ingen vet vad som hänt, vad som gjorts och vad som blev resultatet, finns inget intresse från allmänheten. Och därmed inget intresse att skaffa sig kunskap. Teknikkunskap är en bristvara i dag.