Därför bör du inte uppgradera till Windows 8
Jag skriver det här i ett Office 2010-fönster som upptar mindre än hälften av skärmen. Samtidigt har jag också två Chrome-fönster öppna, ett som visar min inkorg och ett där jag har en del sidor som är relevanta för den här artikeln. Jag har även Windows Media Player framme som rapporterar att jag lyssnar till Beethovens sjunde symfoni. Med ett fåtal klick på musen startar jag lätt vilket installerat program som helst.
Du kan säkerligen gissa att jag inte använder Windows 8. Jag har en kopia av det nya operativsystemet på en annan pc, men bara för teständmål. På min pc som jag arbetar på behöver jag ett kraftfullt och mångsidigt operativsystem som låter mig arrangera program och fönster som jag själv vill. Windows 7 kvalificerar sig för dessa ändamål, inte Windows 8.
Windows utan fönster
Frågan är om någon på Microsoft förstår att Windows heter som det gör just eftersom det är baserat fönster? Det var i alla fall självklart innan något geni i Redmond bestämde sig för att hitta på det där gränssnittet som tidigare kallades för Metro. Startskärmen i Windows 8 har inga fönster. I bästa fall kan du visa två program sida vid sida, men om du använder en horisontal upplösning under 1 366 pixlar är inte ens det möjligt.
Avsaknaden av faktiska fönster är däremot inte den största bristen på startskärmen. Du kan fortfarande organisera den genom att dra dina produktivitetsappar, mediaspelare och verktyg till separata grupper, men däremot går det inte att sortera programmen hierarkiskt på samma sätt som i mappar på din hårddisk eller i startmenyn. Istället visas allt på en gång.
Det förvirrande skrivbordet
Windows 8 har kvar det gamla gränssnittet som nu officiellt kallas för skrivbordet, men tyvärr har det försämrats rejält. Du kan inte använda skrivbordet som ditt standardgränssnitt. Du kan inte boota direkt till det och inte heller stänga Windows därifrån. Dock så går det att hantera filer där. Startskärmen har däremot ingen utforskare.
Något som är ännu värre är att Microsoft har tagit bort startmenyn, det finns bara en kraftigt förenklad version med ett fåtal val. Startmenyn introducerades i Windows 95 och har sedan dess utvecklats till ett briljant hjälpverktyg.
Tänk på allt du kan göra i startmenyn i Windows 7. Du kan fästa genvägar till program längst upp i menyn, något du egentligen inte behöver eftersom de program du använder mest hamnar där per automatik. Varje genväg innehåller en meny med de senast använda filerna.
Två operativsystem med väldigt lite gemensamt
De två gränssnitten fungerar inte särskilt bra tillsammans. Det är väldigt förvirrande att skifta mellan dem.
Windows 8 inkluderar två versioner av Internet Explorer, en för varje miljö. Dessvärre har de svårt att komma överens. När du skapar ett bokmärke i skrivbordsversionen så sparas det bara i den versionen. Skapar du ett bokmärke i versionen för startskärmen så sparas det också enbart i skrivbordsversionen. (Startskärmsversionen har för övrigt en funktion för att fästa en webbsida på just startskärmen.)
Det kunde ha varit så mycket bättre
Microsoft har missat målet här. Vi behöver inte en förvirrande blandning av skrivbords- och startskärmsapplikationer. Vi behöver ett operativsystem som kan ändra gränssnittet när vi byter hårdvara.
Det ska vara helt konfigurerbart och du ska vara fri att bestämma vilka kriterier som avgör övergången, alternativt ska du själv kunna ange vilket gränssnitt du föredrar.
Tyvärr valde inte Microsoft den vägen. Jag kommer därför att hålla fast vid Windows 7 så länge jag bara kan, och jag hoppas att företaget fixar i ordning allt i Windows 9 (eller ännu hellre med Windows 8 SP1). Vad händer om inte Microsoft gör det? I så fall är det tur att det finns andra alternativ i form av Linux och Apple.
Lincoln Spector, Techworld.com
